Hej padelvänner! Efter några VECKORS (!) vila från både padelbana och allmänt vertikalt läge börjar kroppen åter göra sig redo för att komma igång igen. Som man brukar säga ”som frisk har man tusen önskningar men som sjuk bara en”.
Jag har aldrig varit mer nära rigor mortis tidigare MEN det krävs mer än en nära-döden-upplevelse för att hålla mig borta från såväl padel som bloggande. Kan dock vara värt att nämna: Om jag någonsin börjar blogga med en positiv ton och klämkäcka kommentarer – ring Interpol eller Liam Neeson, då jag uppenbart är bortförd mot min vilja eller på något vis vid livets slut
Hur är statusen för våra bantidstjuvar till bokningsbotar förresten? (#peakiland #peaksamtid) Längesen jag hörde något om det. Uppdatera mig gärna!
Jag kunde faktiskt inte gjort comeback i en padelhall på finare sätt än genom att se Sveriges junior-elit samlas och träna. För mig har kategorin ”juniorer” varit tjejer och killar i åldern 15-20 men nu snackar vi tjejer och killar mellan 12-17 år. Padelns version av Gen Z (KALLA MIG GÄRNA GAMMAL UTAN ATT KALLA MIG GAMMAL). Jag blev LIVRÄDD. Och lite starstruck. Håll utkik efter Thea Lifs fina backhand, Eliza Bossons spelförståelse och Juni Sjölands tweeners från bakglas!
Detta är generationen som har padel som FÖRSTA-sport, som sa ”Bandeja”, ”snapchat” och ”klimatpåverkan” innan de lärt sig säga ”mamma” och ”pappa”. Man kan tro att de dyker upp till träning lite som en annan i den åldern; man rusade in 5 minuter innan och körde datten till uppvärmning, sen lattjade man lite väl där och som nedvarvning kastade man vatten och snackade strunt. ICKE i detta fall. Låt oss minnas att dessa ungdomar aldrig upplevt Tv-reklam, använt mail eller stått i fysisk kö. De har ett 10 sekundersspann för uppmärksamhet och besitter all möjlig kunskap helt baserat på deras favoritkälla: Youtube. De kan vad varenda WPT-spelare äter till frukost och går ut på banan för att spela precis som González – efter att de värmt upp och stretchat i 45 minuter. De är maskiner programmerade att utplåna oss; den äldre generationen. JA, jag kanske är paranoid och dramatisk men glöm inte att 1. jag har varnat er och 2. det är bara paranoia om jag har fel.
Jag blinkade inte på två dygn efter den läktarupplevelsen och hade precis återhämtat mig och gjort mig redo för eget spel efter en set-vila när ett yngre gäng skulle inta banan jämte.
Scenario:
Jag: *existerar under tystnad och i godan ro*
Gen Z på bänken mittemot med varsitt hyrrack: ” Jag tror att ett topptungt rack verkligen hade gynnat din smash”.
SÅ. Hur många av er föräldrar har positiva erfarenheter av att stänga in era tonåringar dagtid så att vi äldre kan få spela ostört? Och varför slutade ni med det?
Affärsidé: Ungdomar fast de har respekt för oss äldre (obs. kräver 20 % av vinsten).
Men också: När ska Patric Persson (@patric.persson) och Andreas Johansson (@tranapadel.se) ta sitt ansvar och sätta 18-års spärr på sina vloggar? (för visst kallar man det fortfarande för vlogg!?)
Sanna mina ord: Padel kommer klassas som extremsport när vi släpper lös gen z-junisarna på SPT. Är plötsligt kluven till om jag vill att pandemin ska vara över. När juniorerna gör entré kommer jag att börja ha på mig en GoPro på tävlingar så att jag kan pinpoint:a exakt vad jag gör fel.
Kom IGEN! Är jag ensam om att vara rädd? Många män och kvinnor har faktiskt beskrivit mig som ”10” i flera olika sammanhang men jag börjar bli orolig att de syftat på min emotionella ålder.
Låt oss höra med några (”rutinerade”) juniorer som är precis under den elit som fortfarande får tävla och som egentligen bara kämpar för att vara redo när allt (någon gång någonstans) drar igång igen.
”Vad saknar ni mest med tävlandet, hur håller ni er motiverade och vad tänker ni om de yngre som tagit sig an sporten?”
CLARA BÅNG (Padelcrew):
- Det jag saknar mest är gemenskapen på tävlingarna, trevligt häng mellan matcherna. Dessutom är det kul att möta olika motståndare. Jag tror det kommer vara högt tryck när tävlingarna åter sätter igång. Det är många som kommer vilja vara med, tror också att det kommer nya duktiga spelare. Det hade varit positivt att utöka klassernas storlek.
MAJA ERIKSSON (Padelcrew):
-Det är såklart tufft att hålla uppe motivationen nu när det är uppehåll men jag försöker att spela mycket träningsmatcher och dra ihop tillfällen där man får spela mycket matcher. Det blir såklart inte samma känsla men man får låtsas. För min del har det inte varit så stora förändringar. Det har varit uppehåll på den organiserade träningen i perioder men nu är det tillbaka till normal träning. Jag tränar 3-4 gånger/vecka och försöker spela någon match på helgen.
- Jag tycker många juniorer som kommer in i padeln är superduktiga, man märker verkligen hur sporten växer och växer. Det är ju bland annat många som kommer från tennisen, som jag, då tror jag ens styrkor är att man redan har bollkänsla men svagheten är att man inte är van vid glasväggarna såklart och kanske parkerar lite i hörnet.
- Jag saknar mest känslan av att vara på turneringar, träffa alla spelare, kolla på matcher och bara spänningen av att få spela själv – en känsla som inte riktigt går att få till på träning.
ELLA HO (Halmstad Padel Club):
- Jag motiveras alltid av tanken på att utvecklas. När tävlingarna drar igång igen vill jag vara så förberedd jag kan bli - vilket många andra spelare också strävar efter, vilket blir ett extra krut. Jag bröt armen för en tid sedan och då tog träningen en lång paus, nu när jag är tillbaka har jag mer motivation för att ta igen missad tid! Vad gäller träningsupplägget har det absolut krävts en del förändring. Under hösten tränade jag med Akademin på Halmstad Padelcenter men när det avbröts har den regelbundna träningen varit svår att hålla igång. Jag tränar korg tillsammans med min syster och pappa (Smilla & Fredrik Ho) ett par gånger i veckan och ibland bjuder vi in någon mer för att hålla igång matchliret. Träningen utanför banan är ganska oförändrad från innan Covid-19.
- Jag tror verkligen att många är mer tävlingssugna än innan och att klasserna kommer att fyllas snabbt. Det kommer synas tydligt vilka som lyckats hålla igång under uppehållet och lyckats ta kliv i sin utveckling och vilka som inte.
- Jag tror att de yngre juniorerna som har padeln som första-sport får en fördel då de kom in i sporten vid tidigare ålder än vad nuvarande spelare gjorde. En svaghet jag ser i dagens juniorer men stundvis även mig själv är iver. Att man kanske tar i för hårt eller spelar med för små marginaler. Många har idoler inom padeln som man ser upp till och vill spela likadant som. När vi får bråttom att lära oss att visa upp show på banan så är det lätt att man glömmer att det inte är det som krävs för att vinna. Det är någonting som vi måste förstå och lära oss genom att stegvis bygga på den grund vi har i rätt ordning – både mentalt och fysiskt.
- Det finns mycket jag längtar efter med tävlandet! Att känna adrenalinet före och under match, träffa alla underbara spelare som alla bidrar till en så trevlig miljö och förstås att kolla på matcher på plats! Känna spänningen i luften och inspireras av padelspelare som har mer erfarenhet än vad jag har.
TEA HYLANDER (Padelcrew):
- Jag motiverar mig genom att sikta framåt och komma tillbaka mycket bättre och starkare. Klart att det är svårt att motivera sig när det är ett tag tills allt är som vanligt igen. Nu har jag dock haft tur och fått WC till SPT vilket motiverar mig en hel del till att jobba hårdare.
- Jag har faktiskt börjat gymma mer för att bygga muskler och komma tillbaka starkare till tävlingar. Jag är sååå taggad tills när alla klasser öppnar och allt blir som vanligt. Såklart har man lite förväntningar på SPT nu när padel bara blir större och alla är taggade på de ”vanliga” tourtävlingarna.
- Vår vardag är annorlunda och vår satsning har förändrats i och med att pandemin begränsat vårt utövande av den sport vi brinner för och älskar. Trots att all hallverksamhet är öppen och rullande som om tiderna var vanliga, att vi endast infinner oss på banan om vi är symptomfria och trots att sporten kan utövas utomhus har förbundet sagt att tidigast juni eller när annat sägs från regering och/eller Folkhälsomyndighet kan vi tävla och verka som vanligt igen.
Håll i, håll om, håll ut! Better times are coming.
Och oroa er inte! Självklart ska jag göra allt i min makt, liksom jag hoppas och vet att övriga tävlande i min ålder också kommer, för att välkomna de yngre och agera goda förebilder. För vilka kan göra det bättre än ett gäng brådmogna, söndercurlade och superegoistiska 90-talister?
Ta hand om er!
Julia Gustafsson
@gustavssonjulia
