Vilken vändning det blev på den här säsongen. Väldigt tråkigt såklart med viruset som sprider både rädsla och oro. Men det är också något som kommer gå över tror jag. Var noggrann och tvätta händerna och inte klänga på varandra, då tror jag det blir bra.
Även om det är otroligt sorgligt så måste man kunna se det positiva i allt. För min del blev det väl att jag kunde till hundra procent komma tillbaka från min ryggskada.
Men planeringen ändrades och fortsätter att ändras också. Jag befarar att vi fram till juni kommer leva begränsat, men vi får se.
Nu är det mer eller mindre att träna hårt som fasen när man väl kan. Kanske sådär om alla ska göra det men för mig blir det otrolig hård träning. Denna vecka har det blivit 5 pass på gymmet och padel varje dag. Kanske inte de tuffaste passen då jag fortfarande måste ha koll på ryggen, men det kommer trappas upp ordentligt snart. Har ett gym i mina föräldrars hus där jag kan göra det mesta. Så karantän eller ej, det blir träning ändå. Därtill har jag min underbara sambo som hjälper mig med övningar och rehab.
Många av spelarna i Sveriges topp befinner sig i de södra delarna av Sverige och det gör att vi alla kan träna med varandra. Det tror jag väldigt mycket på, att vi alla hjälps åt och speciellt nu när vi inte sitter i karantän.
Har ju kontakt med spanjorerna där nere som klättrar på väggarna vid det här laget. De är grymt avundsjuka på att vi i Sverige kan fortfarande röra oss fritt utan att få böter. Men det är väl en fråga om när det blir så även i Sverige.
För övrigt är jag otroligt trött på att ens höra och prata om viruset. Känns som allt annat pausas. Det enda man hör på nyheterna och läser om. Därför har jag bestämt mig för att hjälpa WHO som dag som natt hjälper alla smittade och försöker hitta vaccinet. Tillsammans med Memmo har vi gjort en donering av alla intäkter till deras solidaritetsfond. Tillsammans är vi som starkast.
Ta det lugnt och träna på. Ha respekt över vad som händer men hitta erat sätt att träna.
Vi hörs snart igen.
DW out
