Det kanske låter lite töntigt att vara så här glad över en ynka vinst i en tävling. Men denna vinst är något som både jag och Simon värdesätter långt högre än vad vi tidigare har åstadkommit.
I Marbellas WPT kändes det som om vi var väl förbereda. Bra träning utomhus och vi hade spelat bra på träningsmatcher. Ja, det kändes som om vi skulle vara svåra att slå för vem som.
Just den känslan är väldigt härlig att ha innan en match. ”De måste spela bra för att slå oss”- känslan. Nervös var man såklart i och med att man kände att man var väl förberedd för tufft motstånd. Motståndaren gjorde inte mycket med bollen men precis det är något som är väldigt obehagligt utomhus. Speciellt när den 20 meter höga lobben kom samtidigt som vi hade solen i ögonen, en himmel utan ett moln och två spelare som rusade fram på nät. Kan väl säga så här att, den situationen måste man utsättas för fler gånger innan man kan känna kontrollen under matchsituation.
Tycker vi ändå gör en helt okej insats. Kunde vi spelat bättre? Absolut, men efter förutsättningarna och vad vi är vana vid tycker jag vi gjorde det bra. Känslan efter den matchen var att mycket hade släppt i självförtroende och lättnad om vi hade fått med oss den vinsten.
Två ganska glada killar efter segern i Logrono.
Vilken kom nu istället...
I Logroño, som var nästa anhalt på World Padel Tour, kom vi dit med en betydligt bättre koll. Dels för att det var inomhus och dels för att vi insåg vad vi gjorde för fel i Marbella. Vilket var att vi slog helt enkelt för hårt.
Denna gång i den kalla inomhushallen gick vi in med pondus och målmedvetenhet. Det gjorde vi sist också men det var något som kändes annorlunda här, typ en extra krydda på som gjorde smaken något bättre.
Vi mötte Bastien Blanque Frankrike, och Jacobo Cendon, Spanien. Vi visste innan att de har bra träning i världsklass i form utav Ramiro Choya, Paquito, Lebron, Ale Ruiz, Martin Piniero osv. Lätt match skulle det verkligen inte bli tal om. Men vi lyckades sätta press på dem och pressa dem tills att de var tvungna att vinna bollen eller missa. Vi gjorde sällan misstagen. Tempot var högt men vi drog ner på det tills vi kände att vi kunde undvika missarna väldigt mycket. Vi tog vara på chanserna och hade det lilla extra flytet med oss som vi hade emot oss sist i Marbella.
Vi spelade helt enkelt bra och strukturerat något som vi verkligen har jobbat för och som vi äntligen lyckades med. Otroligt skönt och jag njuter fortfarande över att vi verkligen fick till det så bra som vi faktiskt fick.
I nästa match väntade José Serrano och Salvador Ortega. Förstaseedade i förkvalet och två spelare runt 80 i världen. Ett perfekt tillfälle att möta sådant motstånd kände jag.
Vi spelade bra även denna match men tempot var otroligt mycket högre. Det medförde att vi missade lite mer men ÄNDÅ kände vi båda att det inte var omöjligt att skrälla. De var bra men det var vi också. Breakbollar hade vi flera stycken:15-40, 30-40 i deras servegame vid ett antal tillfällen. Chanser fanns det verkligen, skillnaden var att de pressade oss mer och gjorde att vi inte riktigt tog vara på chanserna vi fick. Men en nyttig erfarenhet var det. Dessa var ändå ett väldigt bra par som tog sig vidare enkelt och hör hemma i kvalet Previa.
Återigen: detta är något väldigt stort för oss just nu men samtidigt bara ett litet steg på vägen. Vi tävlar mot spelare som har spelat detta spelet långt mycket mer än vad vi har gjort i våra två år av satsning.
Men varje vecka tar vi igen allt fler timmar. Vi jobbar otroligt hårt för att nå ännu längre.
Härnäst väntar Alicantes WPT och veckan efter blir det Västerås SPT.
Fullspäckat schema med andra ord.
Vi hörs väldigt snart igen
DW