Här kommer en liten inblick i vad som väntar och hur jag tänker kring vad som har gjorts.
Just nu befinner jag mig i Barcelona på träningsresa med Padelpartners och Zeventy. Det blir några dagar där jag tränar 22 padelälskare, samtidigt som jag kan köra själv.
Det är faktiskt tack vare tränarbiten som jag blev bra i padel, tror jag. När jag flyttade till Stockholm och hade många timmar på banan så lärde jag själv hur man skulle tänka, göra och jobba. Sen på helgerna blev det tävlingar. Då levde man padel. Idag skulle jag nog säga att jag lever padel fortfarande men på ett annat vis. Ett mer seriöst sätt med träning och upplägg. Men det har ju sitt pris.
Det gick snabbare än väntat att återhämta sig från lumskskadan.
Ljumsken jag drog upp under Västerås la sig faktiskt förvånansvärt snabbt. Jag vilade helt i fem dagar, därefter fick jag mycket behandling en vecka med övningar jag skulle göra. Varje dag kändes det bättre och bättre. Jag kunde nästan känna hur bra mitt läkekött var, haha.
Känslan när jag blev frisk - shit vilken nytändning jag fick.
Under skadan kunde jag inte träna padel, utan bara fys för överkroppen och stå som tränare. Jag missade kvalet till lag-SM, vilket kändes surt som bara den.
Men nu väntar SM-sluspelet och jag tror aldrig jag har tränat så här hårt tidigare. Verkligen en annan nivå. Jag la ut en bild på min instagram som verkligen beskrev lite av känslan.
Men Lag-SM tycker jag har verkligen gjort en större tändning att tillhöra en klubb och förbättra gemensamheten. Verkligen ett stort tack till er som fick till detta.
Jag går också idag och känner känslan av euforin jag hade för cirka ett år sen. Då jag upplevde det absolut största i min padelkarriär. Nämligen Båstad WPT. Hur det var som en smäll i ansiktet när vi klev in på centercourten och möttes av publiken som skrek och klappade av glädje och pushningar. En känsla jag aldrig kommer att glömma.
Det är så härliga minnen: det perfekta vädret och hur kul padel faktiskt kan vara, spelet jag och Calle Knutsson presterade i den matchen. Det var något utöver det vanliga. Exakt sådana tillfällen jag levde för i tennisen men i padeln har jag en känsla som faktiskt inte i närheten av den, utan nu skulle jag nog säga att den är starkare.
Det är också precis därför jag tränar hårt varje gång och det är precis därför jag vill vara tränare och försöka föra vidare den där känslan. Eufori är ordet som beskriver känslan bäst.
Spänstträning med Daniel Windahl...
Än har inte någon hört om wildcarden till årets WPT i Båstad men som många andra hoppas jag innerligt att kunna stå där i år igen. Respekten för de större namnen har lagt sig lite mer även om de är överjävligt bra. Men tappar man respekten (givetvis på rätt sätt) gör det att man kan prestera mycket bättre än att gå in med en ”loser mentalitet”. Man har faktiskt allt att vinna.
Men nu siktar vi först och främst mot lag-SM. Återigen, shit vad roligt det ska bli. Tuffa matcher där man spelar för laget och inte jaget. Vi kommer med ett starkt lag men jag är helt säker på att varje match blir riktigt svår och väldigt öppen.
Nu kör vi
DW
