Sommaren går tyvärr mot kallare tider vad det ser ut som. Viruset ser ut att göra mer skada än innan. Nu väntar en höst som ingen har hundra procent koll på.
Det finns massvis med scenarier om vad som kan hända. Spanien öppnar upp mer villket gör att man kanske kan resa dit utan oro och därmed fortsätta min träning med Ramiro.
Men kanske att Spanien stänger vilket gör att träningen måste planeras noggrannare här hemma.
Oavsett vad som händer vet jag om att jag kommer göra jobbet oavsett var jag är. Jag har ändå lärt mig oerhört mycket bara på detta året. Vilken struktur på fys och padelträningen jag behöver både inför turneringar men också tuffa tränings veckor. På grund av ryggen och diskbråcket är jag tvungen till att ändra i min rutin av uppvärmning för att lägga in mer rehab. Viktig punkt om jag ska fortsätta hålla den i schack.
Visst har den gjort ont och ömmat lite under tävlingar men inte i närheten av det jag kände i mars. Den blir bättre hela tiden men det kan ta lång tid tills man känner en nolla på den berömda tiogradersskalan.
Men vad som är mest glädjande är nog att tävlingarna och träningarna är igång på allvar i Sverige. Jag skulle nog säga att jag NÄSTAN är i min klart bästa fysiska form. Det känner man på banan också men jag är inte ens i närheten av var jag vill vara i. Godkänt? Absolut. Men klar? Knappast. Jag kan alltid bli lite snabbare, lite starkare och smidigare.
Sedan alla tävlingar började har jag fått ett stort självförtroende som inte grundar sig på om jag spelar bra eller dåligt. Utan mer vad jag gör för att uppnå bästa resultat ur ett perspektiv som jag kan påverka enkelt. Vad gör jag? Hur gör jag? Och vilken fokusering sett i procent har jag?
Jag vet precis vad jag ska göra och det gör att jag får självförtroende i det jag ska göra.
Härnäst väntar tävlingar i enbart Sverige. I detta skede känns det för osäkert i Spanien. Vad man har hört är att det blir allt mer oroligt i Spanien och WPT tar in publik i sina kommande tävlingar. Där väljer jag att backa för att invänta vad som händer. Det lockar ju såklart men om ändå många spanjorer kommer hit för både träning och tävling kan man vänta lite till.
Vi har ändå tävlingar i Sverige som håller hög klass.
Och vad som många redan har listat ut kommer jag spela SM tillsammans med Calle. Det hade betytt riktigt mycket att kunna prestera i en sådan tävling speciellt detta året som blev som det blev.
Vi har valt att ge det en chans eftersom vi tränar mycket ihop och kan lära oss av varandra på olika sätt. Vi har olika uppställningar och sätt hur vi kan spela vilket gör att man har en rad olika planer om inte plan A och B skulle funka. Blir också en utmaning iom vi båda är vana vid att ta plats på samma sätt. Men vi valde att göra såhär och kommer göra allt vad vi kan för att utveckla oss både individuellt och som par. Varför vi gör såhär är ju att vi båda känner att vi kan avgöra bollen ur nästintill alla vinklar. Därtill blir lobben för motståndaren farlig att använda när man möter två stora personer som kan avgöra bollen. Vill verkligen inte jämföra oss själva med Lebron/Galan. Men där är den kombon jag pratar om. Båda två täcker mycket bana och kan avgöra bollen.
Vi började i Trelleborg för att testa på riktigt. Det kändes som en bra start. Finns ju såklart mycket att jobba på men vi kände ändå att när väl vi fick till spelet och nivån vi kan, kunde vi spela ut en spelare som Caye Rocafort. Han är ju ändå den spelaren man vill mäta sig med och använda för att utvecklas. I finalen i Trelleborg tycker jag att vi gör en bra match. Hade vi gjort en närmare perfekt match, hade vi nog stått med en vinst där. Vi missar onödiga lägen som de använder sig av. Därefter höjer de sig och vi går ner oss för mycket. Men oavsett en klart godkänd början.
Nu ökar vi!!
DW
