Det kittlas i fingrarna men hjärnan vet inte inte riktigt hur den ska formulera sig. Helgen har varit grym helt enkelt. Man hade ju varit laddad rätt länge med spänning inför matcherna och evenemanget som väntade och man kan säga att Padel Sweden och Padel Crew levererade stort! Vilket SMäll!
Inte blåögda, inte heller blonda - men ändå!
Jag har jobbat ett tag på att övertala mina familjemedlemmar att följa med och tävla och denna gång var det lite lättare att få med dem i och med det var SM och det skulle finnas alla de olika klasserna. Det är en sån underbar känsla bara det, att packa bagaget fullt med en massa träningsskor, vattenflaskor och padelrack till hela familjen och ger sig av på en roadtrip mot tävling. Ja, jag är 43 år gammal och är mogen nog att erkänna att jag är en sportnörd. Känslan höjdes ännu mer när man hade väl kommit fram till hallen och parkeringen var fullknökat med bilar. En av tjejerna ställde frågan ska alla dessa människor till padeln? Jag svarade, Yeah, baby. It’s the Swedish Championships!
Sedan går man in i den fina malliga lokalen och hör de härliga ekande bollträffen och man börjar krama om och mingla med sina padelvänner. Då har den så kallade padelfebern dragit igång. Några högpunkter var att heja på min man, mina tjejer och mina kamrater från Göteborg, att se våra grymma förbundskaptener på banan, att gå till foodtrucken och beställa tacos, att få prata mer med padelbekanter man bara har haft kontakt med via Facebook, att stå bredvid Andreas Johansson och Kalle Knutsson när de spontant bestämmer sig att ha en brottningsmatch som uppvärmning, att få sitta i läktaren med min familj och kolla på finalkriget mellan Seger/Påhlsson och Brodén/Andersson (gåshud!) och sist men inte minst ta hem guldet med min partner och vän Billie.
Så klart känns det underbart att få vinna finalen mot den nya konstellationen Mårtensson/Arvidsson men jag är också rätt nöjd med vårt spel. Vi visste inte riktigt hur de skulle funka tillsammans och jag var nog lite spänd på tanken att hamna i krossdueller med Lotta på forehand och Sofia har man alltid respekt för. Efter några skakiga game i första setet hittade vi lugnet och därefter hittade vi vårt spel - lugnt och sansat i det defensiva och på hugg i det offensiva. Sedan körde vi på och kunde “stänga” matchen utan några stora problem. Gött! (Det säger man väl här i Götet?)
När man tittar framåt mot padelåret som kommer har man några önskemål i tankarna. Nu ser vi att herrpadeln är i stort sett i full blom. Jag kallar det för Star Wars för det finns så många duktiga spelare som får kriga på rejält redan tidigt i tävlingen. Gällande damklassen var det jättekul att få inhopp av Arvidsson i sista minuten, att få se Åsa Eriksson i gång igen särskilt tillsammans med Ebba Stedt, att få känna på Anna Åkerbergs utveckling, och få möta ny talang som Anna Bläckberg men tyvärr har vi fortfarande en long way to go.
Vi ser även i juniorklassen att av åtta lag fanns det bara två tjejlag. Förhoppningsvis kommer dampadeln i igång naturligt även om det ligger långt efter herrpadeln men hur kan vi se till att det verkligen händer? Som Johan Håkansson skriver så bra, vi ska inte glömma tjejerna. Alla padelhallar runt om i Sverige får ha det i åtanke och försöka anpassa lite mer kring damerna för det känns som “gubbarna” kommer oavsett. Det ska finnas aktiviteter med inriktning mot tjejer och kanske även familjeaktiviteter. Varför inte familjeturneringar med klasser för t ex mor/dotter, mor/son, far/dotter, far/son, syskon?! Då är hela familjen engagerad och underlättar kanske för damerna att motivera sig eller prioritera och samtidigt får vi in juniorerna med? Ska vi inte snart börja med seriespel mellan klubbarna och se till att faktiskt få ihop damlag? Bara några tankar. I alla fall får vi alla fortsätta fundera på det…
Lite mer kortsiktigt. Jag är sååååååå laddad inför VM. Men jag får nog tagga ner mig lite so I don’t go and hurt myself. Mer om det sedan. Tills dess ha en skön padelfylld vecka!
