"To the left, to the left..."
Det märks kanske att jag har två tonåringa tjejer, för när jag får frågan om vilken sida jag spelar på så poppar texten ”to the left, to the left” från Beyonces “Irreplaceable” upp i mitt huvud… I vilket fall var det faktiskt inte vänstersidan jag hamnade på till slut.
När jag först började spela padelmatcher tyckte jag att det var obehagligt att returnera servar som studsade från sidoväggen med min nya padelanpassade enhandsbackhand. Även om jag alltid hade beundrat en vacker enhands var min ganska svag jämfört med min tvåhandsbackhand från tennisen, vilket var mitt vapen en gång i tiden. Därför tog jag det “kloka” beslutet att försöka undvika backhandsidan. Little did I know, för även om jag står på forehandsidan kommer en hel del bollar i mitten och då får jag ganska många på backhands ändå, men jag kämpade på.
Min första tjejpartner heter Lisa Skeppstedt och tack vare henne fick jag chansen att ta plats i landslaget 2014. Hon spelade bra och slog fina returer på backhandsdian och tog gladeligen den sidan under vår första riktiga match tillsammans: mot England under VM-kvalet - och även under alla våra matcher på själva VM.
Antonettes VM-debut.
Vår debut tillsammans på VM mot Italien kommer jag aldrig glömma. Det var första gången för svenska damer att spela ett VM och Lisa och jag var första paret av tre att kliva på banan. Vi vann i en lång, spänd, stekhet och säkerligen inte speciellt vacker (i och med vi inte hade spelat padel särskilt länge) tresetare. En av motståndarna föll till marken efter matchbollen för hon hade fått kramp i handen och benet. Lisa och jag lämnade banan lättade och överlyckliga med blåmärken på knogarna från alla fist bumps…
Efter denna härliga upplevelse var det bara att köra på. Why change a good thing? Det blev naturligt för mig att fortsätta med forehandsidan även efter att Lisa flyttade ifrån Göteborg. Särskilt eftersom jag spelade mycket med min man. Vi spelade ihop i ligan och faktiskt orkar fortfarande spela ihop som gift par men jag sparar den historien för ett annat inlägg…
Det var då de typiska forehand- och backhandrollerna började bli väldigt tydliga. Den stora starka på backhandsidan går in och smashar och pressar från mitten och den lilla snabba på forehandsidan jobbar för att tvinga motståndarna att missa eller lägga upp en lätt boll.
Någon gång har jag testat spela backhandsida och har känt wow, så skönt att kunna bryta in i mitten och hugga till med forehanden, men att vara forehandsspelare passar mig bäst.
Man ska aldrig skylla på något men let’s face it, i och med jag är liten och kort har jag aldrig varit ett powerhouse. Min nuvarande superpartner Billie är grym på bland annat att kötta på när det behövs och jag gillar att slita och gneta. Så rollerna håller även för spelet mellan oss. Vi spelar väldigt olika men kompletterar varandra väldigt bra så tills jag har lärt mig att kicka ut mina smashar (behöver en winkie emoji här) ska jag nog vänta med att bråka om backhandsidan med henne.
Anonette