Min padelvecka
Varje vecka har jag date med min man. Då tar vi inte på oss finkläder och går en sväng på stan utan vi tar på oss dry-fit och drar oss till padel center. Det är nämligen seriespel på Padel Center och vi kallas så klart för Lag Andersson - vilket exotiskt namn... Efteråt åker vi hem antingen som glada kompisar eller ovänner beroende på prestation, resultat och/eller humör. Har spelat ihop sedan Padel Center Göteborg öppnade 2014 och under dessa år har vi faktiskt börjat komma hem oftare som kompisar. Ok... vi kan fortfarande lämna hallen och köra hem utan att säga ett ord till varandra eller bråka om det samma vanliga - att han visar lite "för" mycket frustration och jag är lite "för" känslig för hans utbrott.
Omgången har börjat tufft eftersom vi har öppnat med att möta de tre bästa lagen. Säger inte hur många nollor vi har fått men mer än tillräckligt i alla fall. Denna vecka var vi rätt taggade att spela efter att ha varit i Madrid och kollat på WPT-Masters. Det skadar inte att vara inspirerad av världsstjärnorna och en långhelg utomlands. Vi förlorade igen men vi var ganska nöjda ändå. Efter matchen stannade vi kvar som vi har tendensen att göra. Antingen kan man tycka att det är så kul att man måste bara fortsätta eller att man inte är nöjd med sitt spel och behöver "redeem oneself" dessutom är klubbens bästa spelare samlade på en och samma gång så det går inte att tacka nej helt enkelt. Vi kom hem vid midnatt genomtrötta och som glada kompisar och somnade inte förrän kl 02 men det var det värt!
Måste nämna WPT:n i Madrid igen. Vi hade jättekul att kolla på stjärnorna och känna på stämningen. Synd bara vi inte hamnade på "kiss cam" eller "dance cam" när vi satt i publiken... Kändes lyxigt att överhuvudtaget vara på plats plus att jag kunde sitta och njuta och prata padel men min man och våra kompisar Stefan och Martin. "Måste spelarna alltid lägga bollarna PRECIS i hörnet vid nätet och nätstolpen - kan de inte stoppa dem i fickan istället? Hur lyckas de gräva upp alla bollarna i hörnen även om det ser ut som bollen är död? Kollar Lamperti på oss för bekräftelsen efter han har vunnit en bra boll? Jaha, nej, just det. Han kollar på Nox-cheferna som sitter i raden bakom oss...
Andra reflektioner om helgen:
1) Jag saknade "kungen" Juan Martin Diaz då han är skadad men upptäckte att jag har ytterligare en favorit - Maxi Sanchez. Gillar hans ödmjukhet och särskilt de raka platta stenhårda smasharna han slog utanför buren och genom dörren.
2) Känner snart att jag är bästis med Lamperti. ;) Bytte kindpussar med honom och snackade Spanglish med honom i typ en minut.
3) På lördagen pratade jag med Nox-tjejerna Gemma och Lucia (rankade 4 i världen) ganska snart efter de hade förlorat en jämn semifinal mot tvillingarna som senare även vann finalen. Försökte "trösta" dem (de hade 2 matchbollar i tredje). Sedan kom min man in i samtalet och vi började prata rack. Så klart fick jag påpeka att jag använde Gemmas och sedan frågade Dan vilken Lucia använde. Hon såg lite konfunderad ut och svarade "mitt rack". Och Dan frågade "vilket är det" utan att förstå att hon också har rack namngett efter sig.
4) Under alla matcher vi såg kunde man faktiskt se att stjärnorna är också mänskliga. De blir sjuka eller skadade, tar fel beslut ibland, slår enkla misstag vilket dock är väldigt sällan, blir nervösa... Så det finns faktiskt hopp för oss dödliga!
Nu är det dags att börja umgås med familjen på heltid i några dagar.
Ses på banan snart kanske? Tills dess önskar jag er alla en God Jul och Gott Nytt År!
