Rannsakar mig själv och inser att jag är allt annat än konsekvent! Jag vill vara en person som tar ansvar, drar mitt strå till stacken osv. I dessa Coronatider har jag följt de rekommendationer Folkhälsomyndigheten gått ut med ganska bra tycker jag.
Inga resor, inga restaurangbesök, inga shoppingrundor på köpcenter och inget umgänge med människor utanför min familj.
Men så kommer vi till padel... Jag har inte slutat spela men självklart inga kramar och närkontakt med mina med och motspelare. Försöker också komma till hallen precis innan jag ska spela för att minimera min tid på plats. Tvättar händerna och använder handsprit. Spelar bara med samma med/motståndare som jag brukar. Vi är ett gäng på ca 5 par som går runt under veckorna och möter varandra men här kommer problemet. Vad är egentligen mina andra insatser för att dra mitt strå till stacken värt om jag sen nallar på ”reglerna” för att få spela padel?
Jag var tidigare med i flera seriespel på olika anläggningar men när FoHM gick ut med tuffare restriktioner och allt seriespel och tävlingar pausades accepterade jag det. Tänkte att det här året 2021 får helt enkelt bli året då jag går all in på träning. Mitt fokus låg på att ta tillvara på den här tiden och bygga upp min fysik, nöta teknik och verkligen fokusera på att träna.
Men så kom det ett mail för en tid sedan om att en av de serier jag tidigare spelade i skulle dra igång nu vecka 3 och min första reaktion var lättnad. Äntligen skulle jag få spela ”riktiga” matcher igen! Men vänta nu lite...var det verkligen ok? Ja, jag ville spela men hur bra var det egentligen? Ett seriespel på en anläggning med mängder av banor och motståndare jag bara träffar de 90 min som vår match pågår. Det ligger ett visst signalvärde i detta också. Då många andra gör vad de kan för att dra ner, dra in och minimera kändes det fel att göra tvärt om och dra igång. Min magkänsla sa stopp. Jag kände att antingen deltar vi fullt ut, vilket jag inte ville eller så kliver vi av. Vi klev av.
Men åter igen, här klarar jag inte av att vara konsekvent. För i samma stund som jag meddelar att vi inte vill vara med föds det en ny tanke hos mig. Varför inte genomföra en egen serie? Samla de par jag brukar möta och boka upp en match i veckan och sen rapporterar vi resultaten som om det vore en vanlig serie och när sen alla mött varandra har vi en segrare.
Sagt och gjort, jag startade där och då Corona Padel League 2021. Vilket egentligen är helt fel då jag kliver av den andra serien med motiveringen att det sänder ut fel signaler. Men det här känns rätt. Samma motståndare som jag spelar med varje vecka i vilket fall som och skillnaden är bara att vi rapporterar våra resultat så vi får in lite spänning i matcherna.
Jag vill vara en människa som gör rätt men det här är svårt. Vad är rätt och vad är fel? Hallarna är öppna och det kan man tycka vad man vill om men nu är de öppna och de följer alla restriktioner med antal besökare, avstånd osv. Något hallen som kör igång sitt seriespel också gör så ingen skugga över dem. Jag känner mig som en hycklare som kliver av där men sen kan spela som vanligt i min ”hemma hall”.
Jag känner till en tjej vars pappa ligger på IVA och kämpar för sitt liv. När jag tänker på henne och hennes familj vill jag bara skrika rakt ut ”Stäng ner hela landet, gå hem, lås in och isolera er från allt, folk dör och det är inte ok”. I den stunden skäms jag. Hur kan jag ens tänka tanken på att spela när andra människor dör? Jag vill inte va en sådan person, jag vill stötta, backa upp och hjälpa till. Men jag spelar vidare...
En annan person i min närhet har en mamma som också är inlagd och just nu går en tuff match mot Corona, men hon spelar. Hennes förklaring är att hon behöver något annat att tänka på, komma bort och glömma verkligheten för en stund. Något jag absolut kan förstå och egoisten i mig säger ”hon måste ha någon att spela med och jag vill naturligtvis hjälpa henne att få annat att tänka på”
Det finns två sidor av det här myntet och tyvärr känns inte någon av dem bra. Jag har blivit en person jag inte vill vara. Corona har gjort mig inkonsekvent och det är inget jag är stolt över. Men jag är inte mer än människa och jag vill tro att jag i alla fall försöker göra lite rätt - Fuck Corona!
// Anna
