Min kropp är täckt av blåmärken och jag är mer blå än hudfärgad. De som inte känner mig skulle utan problem tro på att jag ägnar mig åt MMA eller boxning. Att det krävs en ”första SJÄLV hjälpen” kurs för att spela padel eller att man bör ha någon form av utbildning i att linda fötter och baksida lår kom som en överraskning.
Kanske är det jag som är extremt klumpig, men inte kan väl jag vara ensam om att samla på mig blåmärken? Jag har sett hur proffsen slänger sig likt en fotbollsmålvakt efter bollen. De sträcker ut hela kroppen och ligger snyggt i luften för att sen träffa bollen, få in en bra retur och eventuellt kosta på sig en liten målvaktsrullning innan de sen snabbt är på fötter igen. Jag har också gjort det där. Kastat mig efter bollen, känt hur kroppen lyft från marken och sträckt ut mig för allt vad jag är värd men sen tar likheterna slut. Exakt i den stund när racket ska träffa bollen bjuder jag på en rejäl störtdykning rakt ner i banan och inte får jag då till någon snygg ”landning” och än mindre är jag på fötter snabbt igen. Nej, där ligger jag blottad, ovetandes om var bollen tog vägen och får be om hjälp för att ta mig upp. När jag sen åter igen står med båda fötterna ner och huvudet upp behöver jag ett par minuter för att känna efter. Hur gick det, slog jag mig? När jag kommer fram till att jag faktiskt är ok kommer skammen. Vad är det egentligen jag håller på med? Vad är det som gör att jag inte redan innan jag ger mig på den där flygturen inser att det aldrig kommer att gå. Varför avbryter jag inte mitt försök och behåller den lilla värdighet jag har kvar?
En rejäl bula i pannan - något man kan få räkna med i padel.
Apropå värdighet så kanske det är lika bra att ge upp tron om att jag ska ta mig igenom det här padellivet med den i behåll. Varför ens streta emot? När bollen studsar ut från glaset, träffar racket och sen på ett helt obegripligt sätt far rakt in i mitt öga och jag låtsas som ingenting är det få som tror mig då jag säger ”det är ingen fara, det träffade inte så hårt”. Kommande bollar spelar jag sen vidare med tårarna brännande bakom ögonlocken. Vadå det tog inte så hårt? Det gjorde så in i helvetes ont och jag kan knappt se för ögonen är fyllda med tårar.
Precis på samma sätt gör det galet ont när jag missar bollen men väljer att slå igenom slaget i alla fall och slutstationen för racket blir en fullträff över min näsrygg. Istället för att avbryta innan skadan är skedd går jag på fullt och smack, där satt den, en klockren höger rakt över näsan. Har jag tur slipper jag näsblod men den där smällen kommer att sitta i flera veckor framöver. Som en liten påminnelse om att jag har mycket kvar att lära. Just det här slaget över näsan går många gånger att dölja men värre är det med fläskläppen som ger sig till känna direkt efter ett misslyckat slag. Åter igen är det jag själv som vevar runt med racket och i min iver att träffa bollen istället drar det rakt upp på min egna läpp. Hur är det ens möjligt? Till mitt försvar kan jag säga att just det där slaget med racket upp i munnen vet jag att jag inte är ensam om. Har hört om en tjej som slog ut en tand på sig själv och riktigt där är jag inte än.
Precis slagit mig själv över läppen.
”Hur har ni det egentligen i er relation, är mannen snäll mot dig? Det ser ut som att han slår dig…” Inte på något sätt en obefogad fråga men svaret tvingar mig att krypa till korset och erkänna att det är jag själv som har noll koll. Blåtiran på vänster öga fick jag när jag inte var tillräckligt snabb att flytta mig vid en smash och istället fick den rakt i ögat. Bulan på handen uppstod då jag satsade allt framåt för att ta en boll och mannen gjorde samma fast han var steget före och träffade med full kraft både boll OCH min hand. För att inte tala om Kalle Anka bulan jag fick i pannan då jag åter igen missade bollen och istället drog racket rakt upp i mitt egna huvud.
Ja jag vet att all dessa skador är självförvållade och jag är säker på att de kommer att minska i takt med att min utveckling går framåt. Men innan jag är där kanske jag på fullt allvar borde fundera på i all fall skyddsglasögon. Eller varför inte en hel hockey mundering med skydd och allt?
//Anna
