Jag lägger snart ner det här med padel!!!
Inte för att spelet i sig är tråkigt utan för att jag helt enkelt inte behärskar allt annat runt omkring!
Förra gången blev jag blåst på en matchseger för att vi räknade fel och denna gången har jag blivit snuvad på en serieseger för att jag räknar så in i helvetes dåligt!
Spelar i högsta ligan i Vellinge och inför sista avgörande matchen kollade båda jag och mannen tabellen. Vi var rörande överens om att jag och min partner skulle vinna serien även om vi förlorade matchen. Men vi var tvingade att ta fyra game för att då vinna på samma poäng som de vi mötte men med fler antal game.
Matchen drar igång och jag känner ganska tidigt att vi inte spelar på topp. Känns som att spelarbussen kört fram, släppt av hela laget och matchen dragit igång, men vi har glömt att kliva av. Där sitter jag och min partner kvar på bussen och tittar på matchen men kommer oss inte för att delta.
Krampaktigt krånglar vi trots allt till oss våra fyra game och seriesegern är vår, tror vi. Där och då känner jag att vi inte kan göra mycket mer än att ta oss igenom matchen. Vi lyckas ta två game till men energin saknas, vi är inte där! Som att vi på något sätt accepterat att det inte är vår dag men trots allt ganska nöjda med att med nöd och näppe ta den där segern.
Efter matchen kan jag inte glädjas åt seriesegern. Känner mig bara frustrerad och irriterad över att vi inte lyckas plocka fram det där lilla extra. Saknar gnistan som krävs för att tända till och tur är väl det då, det nu i efterhand visar sig att vi inte alls vinner på game. Vid lika poäng räknar man först set och SEN game vilket för oss då innebär att vi slutar på samma poäng som våra motståndare men med mindre set. Att vi har fler game spelar i det här fallet ingen roll, vi förlorar med andra ord inte bara matchen utan blir också ”blåsta” på seriesegern.
Nu spelar det egentligen ingen roll då vi spelar i högsta divisionen och ingen av oss kan klättra vidare men det retar mig. Att jag åter igen blir snuvad på något som egentligen inte handlar om padel utan ren och skär idioti och brist på intelligens. (Anna, lär dig räkna för helvete!!!) Att jag efter förra gångens totala hjärnsläpp kan låta detta ske är så dumt att jag knappt finner ord.
Jag tror inte att vi vunnit den här matchen om vi vetat de riktiga förutsättningarna, för det var inte vår dag, men vi kanske kunde tagit ett set i all fall. När vi fått våra fyra game som vi trodde skulle räcka för att vinna blev vi lama. Hade vi däremot spelat med kniven mot strupen, fullt insatta med att vi måste ta ett set kanske vårt engagemang och fokus varit annorlunda.
Nu vill jag inte på något sätt ta segern ifrån motståndarna. De var bra, mycket bättre än oss. Men vi kanske haft en chans att steppa upp och bli lite förbannade och tagit tag i spelet och gett oss själva en ärlig chans att kriga oss till ett set. Nu föll vi tillbaka, lät oss bara åka med, blev på gränsen till apatiska och det var allt annat än bra padel.
Trots att det nu gått ett par dagar är jag frustrerad och arg. Irriterad på mig själv att jag efter snart två års kämpande med boll, racket, teknik och fysik faller på detaljer som inte handlar om det rent fysiska spelet.
Allmänbildning är uppenbarligen något jag fullständigt saknar och räkna kan jag inte. Eller jo, jag räknade rätt OM man räknat game men nu var jag för dum för att förstå att man alltid först räknar set. Det kanske alla andra begriper men hur ska jag veta det? Kanske kunde jag läst det lilla finstilta som står i textstorlek 5 längst ner under infon om själva seriespelet. Absolut, det kunde jag gjort men nu gjorde jag inte det. Åter igen litade jag is kallt på andra runt mig. Förutsatte att det som kom till mig var det som skulle gälla. Att inte själv ta reda på fakta och att inte själv ta ansvar är så dumt. Men nu är det slut på det! Från och med nu ska jag alltid dubbelkolla och ta fullt ansvar för mitt.
Brukar vara lugn och balanserad men den här frustrationen äter upp mig. Att falla på målsnöret för något som inte handlar om allt jag tränat och lärt mig utan istället om allt jag INTE lärt mig. Alltså helt ärligt, det är inte lätt när man börjar från noll. Man kan inte veta allt!
Men nu har jag i alla fall lärt mig att jag aldrig mer ska spela en match på resultat. Ska inte titta i någon tabell någonsin mer. Fokus ska ligga på att vinna och sen får det gå som det går. Att vårda bollen och verkligen kriga för varje poäng i matchen är vad som gäller. Nu ska jag gå ut på banan och hitta glädjen, ha roligt och bara fokusera på att göra mitt bästa. Jag kan bara påverka mitt egna spel och vad som händer runt om får helt enkelt bara hända. Det kan jag inte påverka och framförallt så ska jag aldrig mer låta det påverka mig.
Matchen är inte slut förrän sista bollen är spelad!
//Anna
