Det finns en grupp i sociala medier som kallar sig Padelfamiljen och det är ett sådant bra namn. Nu tänker jag inte enbart på gruppen i sig utan på sporten i stort. Alla som ägnar sig åt padel tillhör en stor familj och när det krisar finns det alltid någon som backar upp, hjälper och stöttar. Igår fick jag ett tydligt bevis på just detta.
Jag och mannen skulle in på Coop lite snabbt efter vår match. Vi parkerade utanför och dumt nog lät vi padelväskorna stå kvar i baksätet. Bagaget var fyllt med saker som vi ännu inte hunnit lasta ut så istället för att "knö" in dem där bland allt annat lät vi dem står kvar i baksätet. 15 min senare kommer vi ut till en inslagen ruta och förlorade padelgrejer.
Att ett svettigt knäskydd, sunkiga skor och blöta tröjor kan locka fram tjuven så snabbt hade jag aldrig trott. Jag vet att det var vårt eget fel, man ska aldrig lämna något synligt i bilen, ALDRIG! Men nu blev det så och vi fick ta vårt straff för detta direkt. Förmodligen hade de hoppats på plånbok, dator och mobil men tji fick de. Glädjer mig trots allt lite åt att vi precis spelat och grejerna därför var svettiga.
Tjuvarna krossade rutan och tog padelväskorna.
Tänk er tjuvarnas syn när de upptäcker att det inte finns något av värde. Eller av värde fanns det men inte för dem, bara för mig. Ok att där låg två racket varav ett var helt nytt, men jag har svårt att se hur de ska förvandla det till pengar? Jag har lagt ut bild och info på varje padelrelarerad köp och sälj sida jag kan hitta i sociala medier och dessutom sitter det ett ramskydd med mitt namn, Backgården på.
Visst, det går att ta av men jag har varit så smart att jag har ett svart tjock ramskydd som bränts på under så ska de få bort mitt namn lär de skada racket och där försvann chansen att sälja det som nytt. Det andra racket går inte att lura någon att det endast har ett par repor, men inget som påverkar spelet som det så ofta står i annonserna.
Det racket har gått mängder av matcher, utsatts för slag, krock med partner, kollision med vägg och störtdykning ner i banan. Har spelat med det trots alla dessa skavanker då jag har svårt att skiljas från något som känts som en trygg kompis. I med och motgång har detta racket stått pall för allt vad jag utsatt det för och jag kan inte med att bryta den relationen. Vad är det man säger, det är insidan som räknas, och så har det verkligen varit här. Mitt kära racket har de senaste månaderna saknat såväl stil som klass men det har burit på en historia som jag inte varit redo att lämna. Men nu har jag inget val och här kommer beviset på att sporten padel är en stor familj.
Padelälskarna runt om i landet erbjöd Anna allt från racketar, skor och vattenflaskor.
Jag lägger som sagt ut infon om stölden i alla padelrelaterade grupper jag är med i på sociala medier och responsen är enorm. Folk hör av sig med erbjudande om att skänka allt från skor och racket till vattenflaskor och en erbjöd sig till och med att ge bort sitt om än använda men fullt fungerande knäskydd. Att mitt lilla inlägg om något som på många sätt var mitt eget fel, även om man kan tycka att folk ska skilja på mitt och ditt, kan resultera i så stort engagemang hos folk jag inte ens känner är stort. Det värmer mitt hjärta och jag är så tacksam att jag får vara en del av denna padelfamiljen. Det finns på riktigt folk som är redo att helt osjälviskt och utan något krav på gentjänst är redo att ställa upp om det behövs. Helt fantastiskt! I vilken annan sport hittar man denna enorma kärlek och omtanke från främmande människor?
Jag skulle ha spelat en match på morgonen dagen efter inbrottet men den fick jag ställa in. Konstig känsla att vakna upp och inse att jag inte bara saknade racket och skor utan också de små hjälpmedel jag dragit på mig på äldre dar, knäskydd och inlägg till skorna. Ok att det fanns folk som ville skänka mig saker men just det här måste jag prova ut och se till att de blir anpassade för mig personligen.
Inläggen och racket fixade jag under dagen men knäskyddet får jag vänta ett par dagar på. Jag dras med en gammal korsbandsskada med fyra operationer i bagaget och dokumenterad nersatt funktion i knäet så det måste beställas och har ett par dagars leverans. Men skam den som ger sig. Den inbokade kvällsmatchen genomfördes med rejält tejpat knä och lite haltande på banan. Inte för att jag hade ont utan mer för att jag inte vågade gå på max. Det där är inte bara fysiskt utan enormt mycket sitter i huvudet och om det mentala kan jag skriva ett helt eget inlägg en annan gång.
För att summera de senaste dagarna upplevelse kan jag bara säga:
Lämna ALDRIG något synligt i bilen!
Inse vilken fantastisk sport vi ägnar oss åt och förstå vilken underbar familj vi är ❤️
Med vänlig hälsning,
Anna
Stolt medlem i Familjen Padel