Jag har alltid sagt att jag saknar bollkänsla och jag har pluggat padel teoretiskt till förbannelse för att överleva på banan. Men ta mig tusan om inte den tiden är förbi nu. Med risk för att låta självgod måste jag ändå få skriva att jag har utvecklats. Jag är inte längre en bollidiot. Jag kan läsa spelet, kan se bollens bana och häftigast av allt, jag kan känna. Till alla er där ute som harvar på i motvind, som inte har känslan vill jag bara säga - Kämpa!
Det fanns ingen som på fullt allvar trodde att jag skulle lära mig det här. Eller ja, kanske lära mig lite hjälpligt men absolut inte mer än så. Men nu händer det grejer! Det är som att någon dragit ur proppen i badkaret och allt vatten bara forsar ut. Som att alla känslor och kunskap sköljer över mig. Plötsligt står jag här nu och begriper inte hur jag INTE kunde förstå än det ena och än det andra tidigare. Det känns som att jag sprungit runt på plan med dålig syn men inte förstått det förrän någon satte på mig ett par glasögon. Idag ser jag saker jag aldrig förr har sett.
Den sporten jag från början trevande lärde mig är inte längre samma sport. Då fokuserade jag på att träffa bollen och lära mig reglerna. Idag kommer jag på mig själv att prata med min partner om att vi måste vårda bollen, spela smart, ha tålamod, flytta på motståndarna osv. Häftig utveckling och så värt att kämpa för! Vad som också glädjer mig i detta är tanken på framtiden. Jag är fortfarande bara i början på något som hela tiden utvecklas. Det är inte bara jag själv som person utan padel i stort. Jag är helt övertygad om att padeln ännu bara ligger i startblocken och har hela loppet framför sig…
Som jag skrev i förra inlägget kommer hösten att bestå av mängder av liga och seriespel. Så många och mycket att jag fått upprätta en speciell padelkalender för att hålla ordning. Har nästan fått ta semester för att lyckas få ihop alla matcher. Det ska bokas inte bara med motståndarna utan också själva banan och det är ett logistikarbete utan dess like. Men i sann Anna anda är jag positiv och bara bestämmer mig för att det ska gå!
Hur har då hösten startat för mig? Trevligt att ni frågar 🙂 Ja, men vad ska jag säga? Bra…eller nej, skit i jante, jag säger som det är - DET HAR GÅTT HELT FANTASTISKT!!! Just nu är det som att allt går min väg. Jag och Ina (min partner i seriespelet div.I Padel of Sweden Trelleborg) är såhär långt obesegrade. Vi har i de senaste tre matcherna inte bara lyckats vinna utan vi har gjort det med stil. Inte ett set har vi släppt så vad kan jag säga. Det känns riktigt jäkla bra! Svävar jag iväg och låter lite oskön? Ja det kanske inte är speciellt ödmjukt av mig att säga så men jag vet också att det kommer en morgondag…Förlusterna väntar på oss och de kommer att komma tids nog. Men fram till dess tänker jag njuta av att det går bra!
Oavsett hur bra det går för mig så pratar vi fortfarande om kvinnan som aldrig studsar bollen i marken ett par gånger innan jag servar. Visst ser det snyggt och rutinerat ut, men där går min gräns. Jag må ha utvecklats men att studsa och FÅNGA bollen innan serv går inte, jag tappar den varje gång 🙈
//Anna