Min tur att serva och jag ställer mig på backhandsidan och säger, 30 lika precis innan jag skickar iväg bollen. NEJ nästan skriker mina medspelare. Det kan inte stå 30 – 30. Nähä och varför kan det inte det? Jag är ganska säker på att det står just 30 –30! Servar du från den rutan kan det omöjligt stå 30 –30, det måste stå 30-15 eller 15-30 får jag till svar. Vadå måste?
Det tog mig flera månader att förstå det här med poängräkningen. Jag la enormt mycket tid på att räkna, så mycket tid att mannen till sist sa till mig att sluta. Du måste fokusera på bollen och spelet istället för att bry dig om siffrorna sa han. All min energi och hjärnverksamhet gick åt till att klura ut hur man räknade, 15, 30 och sen 40.
15 + 15 blir 30, det kan jag förstå. Man får 15 poäng och vinner man igen får man 15 till. Det köper jag och kan på något sätt till och med se lite logik i. Men vinner man sen en boll till borde det bli 15+15+15 vilket är lika med 45. Hur man än räknar så kan 15+15+15 omöjligt bli 40. Det är helt orimligt och jag kan inte förstår varför det är så?
Det här med räkningen är inte lätt.
Till min stora lycka råkade jag snubbla över en intervju med Björn Hellberg i Göteborgs Posten. Förvisso ganska gammal intervju men han uttalade sig om det här med poängräkning och sa att han fått frågan om varför man räknar som man gör minst tiotusen gånger. Hans svar på frågan var att det finns ingen logik. Det finns olika förklaringar på hur räkningen kom till men han sa att det faktiskt inte finns någon ordentlig eller för den delen vetenskaplig förklaring på systemet. Jag är alltså inte ensam om att inte förstå. Det är inte jag som är dum i huvudet utan det är verkligen ett helt idiotisk sätt att räkna. Men nu har jag lärt mig och plötsligt är det helt självklart att det inte kan stå 30–30 när jag servar i backhandrutan.
När räkningen väl satt på plats kom nästa problem. Tiebreak! Här räknar man plötsligt “normalt” med 1, 2, 3 men för att stöka till det hela servar man en serve från “rätt” håll innan sen serven går över till motståndarna som då servar två servar med start i “fel” ruta. Även detta har jag lyckats lära mig men då kom nästa klurighet som heter supertiebreak. Tiebreak går till sju och man måste vinna med två poäng. Spelar man istället supertiebreak går det till tio. Tack och lov gäller i alla fall samma regel här, att man måste vinna med två poäng.
För alla er som är uppväxta med tennis och har räknat sedan barnsben är detta en självklarhet, jag vet. Men för mig som är helt ny är det som att lära sig ett nytt språk utan utbildad lärare. Alla säger bara att det är så man räknar, punkt. Det finns ingen som har en bra förklaring på varför. Men så är det väl, vissa saker ska man bara lära sig och inte ifrågasätta. Precis på samma sätt som att jag fått lära mig att vissa bollar kan man inte ta. Man får bara gratulera motståndaren till ett bra slag och inte gräma sig över den förlorade poängen.
Utöver själva sättet att räkna tyckte jag det var enormt svårt att hålla rätt på de vita och röda bollarna. Vad var game och vad var set? När jag väl lärde mig att skilja på de båda(vit boll=game, röd boll=set) upptäckte jag att alla drar dem på kulramen åt olika håll. Vad som är rätt eller fel vet jag ännu inte. Fick lära mig att man “får” poäng och då drar man dem mot sin planhalva. Men sen finns det andra som säger att det beror på var fästena på själva kulramen sitter och att man ska dra dem ifrån fästena. Som sagt, jag vet inte vad som är rätt eller fel utan jag kollar hur motståndarna gör och sen gör jag samma.
Stort tack för all respons jag fått på de tidigare inläggen. Härligt att få feedback från människor som känner igen sig. Trodde länge att jag var dum på riktigt. Varför klarade inte jag av det alla andra lyckades med och varför fick jag kämpa för varje steg och bollkontakt på banan? Er respons har gett mig en förståelse för att vi är många där ute som inte har det så lätt. Men shit vad vi kämpar. Vi sliter och vi försöker. Nej, det ser inte bra ut och inte ens de gånger det känns bra är det rätt. Men något vi alla har gemensamt är att vi tycker att det här med padel är galet roligt och det är viktigt. Långt mycket viktigare än vem som vinner matchen! Även om det naturligtvis är lite roligare när man vinner...Den gångna veckan har för min del bjudit på mängder av vinster.
Jag och mannen spelade andra omgången i Svenska Padelcupen (mix C) med lyckat resultat och är nu vidare i cupen. I bara farten tog vi sen hem vinsten i en vänskapsmatch mot två killar som vi på förhand inte trodde vi skulle rå på. Men ibland blir det inte som man tror.
Kändes riktigt bra då jag verkligen inte hade kunnat drömma om det. Skulle vilja säga att jag i den matchen spelade mitt livs padel och den känslan är grym. Att bara för en stund få nosa på steget över det jag egentligen befinner mig på är inspirerande och ger verkligen mersmak. Mitt i denna segersvit tryckte jag in två segrar till. En i damserien med min teammate och en med mannen i herrserien. Det går bra nu!
//Anna
