Sverigeeliten och några riktigt spännande utländska spelare samlas i Göteborg för årets tredje SPT-tävling. För mig personligen blir det en känslosam tävling eftersom det är min sista tillsammans med min gode vän Gabo Loredo.
Uppladdningen blev dock inte riktigt som den var planerad. Jag åkte ner till Marbella för att vara tränare åt en riktigt go grupp från Helsingborg, som var rejält spelsugna. Men det som mötte oss var två dygn av fullständigt ösregn. Gick man tio meter från hotellobbyn till bilen så var man dyngsur. I det läget är Marbella ingen rolig plats. Allt är liksom uppbyggt kring sol och värme. När det regnar finns inte mycket att göra. Padelmässigt blir det också svårt, eftersom det bara finns ungefär 20 innebanor längs solkusten, men säkert 500 utebanor.
Det var tråkigt för gruppen och jag led med dem som har frigjort tid och sett fram emot detta en längre tid.
När gänget åkte hem var det tänkt att jag skulle spetsa min egen form. Då drabbades jag av en matförgiftning som gjorde att jag hade en brutal frossa i ett drygt dygn.
Det var först på onsdagen som jag var okej och fick ett bra pass med Serigo. Sedan var det dags att åka hem.
Jag och Sergio hann med ett pass till sist!
Förresten, här är ett fräscht klipp från Sergios final förra helgen. Sergio är i riktigt bra form, återigen - hans sätt att röra sig på banan får en vessla att se stillastående ut.
Tillbaka till min och Gabo Loredos separation. Först vill jag berätta hur mycket jag hade sett fram emot den här säsongen, mycket på grund av att jag och Gabo bestämt att spela tillsammans hela touren, plus ytterligare ett par tävlingar.
Nu blir det inte så. Gabo fick jobb som Sveriges assisterande förbundskapten och det ledde fram till ett beslut som han tog tillsammans med Dani Dios. Som förbundskpatener vet de att de har en relation till vissa spelare och jag är till och med en formell partner. Men där drog de en gräns. De tänker inte spela någon tävling med någon som är aktuell för landslagsdiskussioner. Jag förstår deras beslut fullt ut och tycker det är ett seriöst ställningstagande, men känslomässigt så är det jobbigt.
Därför blir tävlingen i Göteborg vår sista. Det är verkligen med blandade känslor jag spelar den här tävlingen. Men jag ska verkligen slita och njuta för att vår sista tävling tillsammans ska bli så lång och rolig som möjligt.
Ser vi på lottningen så har vi onekligen en intressant resa. Jag har försökt göra min hemläxa efter den lektion jag fick av Bobby Seger i Löddeköpinge. Formen är bra, jag orkar mycket på banan och har förstått lite mer av vad jag kan göra för att bygga upp poäng och att göra livet surt för motståndarnas forehandspelare.
Nu möter vi hemmaparet Per Hjalmarsson och Ludde Hjärpmyr i första omgången. Klarar vi den kan vi få möta mina goda vänner Roger Fridolf och Husse Mehmedovic den andra. Ett sådant möte skulle bli intressant eftersom det då är fyra spelare som kan varandra i princip utan och innan.
Längre fram i trädet hägrar en chans till revansch mot Seger/Pålsson - den ska vi göra allt för att få men först allt fokus och tankekraft på första matchen. Banorna i Göteborg är snabba och det är inte överdrivet högt i tak och det i kombination med att det står en världsmästare i speedminton och en tennisspelare av högklass på andra sidan så kommer det krävas allt rätt från vår sida för att gå på "rätt sida av trädet".
Ser vi på lottningen i övrigt är det några saker som sticker ut. Roligt är att tre duktiga holländska spelare kommer. Peter Bruijsten som spelar tillsammans med Andreas Beer är nog att betrakta som deras etta. Jag vet att Hollands bästa spelare är väldigt aktiva på FIP-tävlingarna och även spelat previas till World Padel Tour. De gasar verkligen och det blir väldigt spännande att se vilken nivå de håller nu.
Generellt ser startfältet väldigt spännande ut och redan i första omgången ser jag många matcher där det inte är helt givet att hitta en favorit.
Andréas