Långhelgen i Luleå är över. När vi landade i Skåne i söndags 155 mil söderut bjöds det på mulet väder och 10 grader kallare än i norr. Solglasögonen användes flitigt i helgen men nu ser det ut som att de får bo i fodralet ett tag. Vädret under årets Midnight Sun Open var brutalt bra, helt optimalt med 22-23 grader, svag/ingen vind och klarblå himmel. Raka motsatsen mot föregående år och så extremt rättvist för gänget bakom kalaset.
För det är vad Midnight Open är, ett grymt kalas – så mycket mer än en tävling. Snarare en upplevelse än en turnering. Jag har dock stora problem med att hantera midnattssolen. Tror jag sov max 8 timmar från fredags morse till söndag kväll, vaknar till klockan 03:15 och det är kalasväder ute. Omöjligt att somna om. Detta problem (eller fenomen) måste ju ha något namn eller smeknamn? Lappsjuka är väl något annat?
Lite strosande på stan innan kvarstfinalerna.
Stämningen kring banorna var riktigt skön med badtunna, brassestolar, musik, mingelbilder och många leenden. Avslappnat och härligt, alla inställda på att njuta tillsammans i solen. Har aldrig upplevt något liknande i Sverige på en tävling. Tror det har med att göra att alla vi inresta hade inställningen att det också var semester och inte bara prestigefull tävling och resultathets samtidigt som luleåborna uppskattar besök från övriga padelsverige lite mer än genomsnittet. Grym gästvänlighet.
Badtunna, alkoholfri öl (eller?) och semifinaler i midnattssol.
Tävlingen då? Det var en härlig mix av lag utifrån och lokala kämpar från Luleå. För min och Calles del så gjorde vi vad vi skulle och tog oss till semin mot slutsegrarna Gabo och Manolo. Stundtals stämde det ganska bra mot dem och det var en kul match att spela. Vi ger bort ett par game i första set för enkelt, frånsett det är jag nöjd med vår insats.
En sak jag tänkt på en del är att när man pratar om en match med svenskar så får jag oftast frågan:
- Vad blev det?
När jag pratar med de spanjorer jag har kontakt med så får jag först alltid frågan:
- How was your feeling on court?
Jag gillar att prata om känslan. Den kan variera något oerhört från en match till en annan. Seg, pigg, fokuserad, frånvarande, sen i träffen, bra träff, obekväm, bekväm, kontroll eller inte kontroll, den som styr eller den som bara försöker överleva etc. De yttre omständigheterna när man spelar utomhus ger ytterligare en parameter i känslan du har på plan, inte bara vad med och motspelare hittar på. Och man vet aldrig hur den känns förrän man står där. Både jag och Calle gillar att spela ute och har gjort det mycket men under hemfärden konstaterade vi att vi stundtals i helgen känt oss betydligt mer påverkade och begränsade av ”utomhusparametrarna” än vi trodde på förhand. Speciellt i kvartsfinalen mot Gaicki/Mikulski.
Jag såg damfinalen i gassande solsken i söndags. Fyra härliga vinnarskallar som kämpade och krigade. Hoppas innerligt att Anna-Klara, Emmie, Anna och Anna fortsätter att ta sig runt till tävlingarna. Med bra motstånd kommer de att gå snabbt framåt och 2-3 par till i leken om semifinalplatserna på svenska padeltouren är precis vad damklassen behöver.
Jag gav Gabo Loredo och Manolo Jaén 1,01 gånger i odds för turneringsvinst och de höll. Jag gillade det jag såg från Simon och Daniel i första set i finalen, de bevisade för alla att deras nätspel är ruggigt starkt och framförallt Manolo såg tagen ut av det. En stor skillnad på ett par som Gabo/Manolo jämfört med de svenska paren är att inte bara verktygen är vassare, de har också fler och är med det mer kompletta. De är också vana vid att möta mer kompletta spelare än vad vi svenskar är i nuläget och då blir ju gameplan och detaljer så mycket viktigare och kunna prata om och sedan utföra tillsammans. Med några ändringar i taktiken så slutade de sista 8 gamen i finalen 7-1 till Gabo och Manolo. Och ändringarna var mer avancerade än ”att vi lobbar på x”.
Taktiksnack: Gabo och Manolo stötte på patrull i första set – ändrade och vann.
Studio Stenis levererade gång på gång och med imponerande journalistik fick de fram citat och kommentarer från mig och Calle som ingen av oss känner till. Vi ser det som en kärleksförklaring från Luleå och kärleken är besvarad. Midnight Sun Open är kärlek. Padelkärlek.
Tack Luleå. Vi ses 2018, första helgen efter midsommar.
Andréas
