Jag minns så väl stunden när jag fick reda på att World Padel Tour kommer till Båstad 2018. Det var under WPTs master final i Madrid i december förra året. Någon såg svenskar ta nöjt i hand med presidenten för touren och ta bilder tillsammans. Någon dag senare bekräftades det. Det slog ner som en bomb och en rad frågor kom upp: Är Sverige redo? Förstår vi hur stort det är touren kommer till Båstad och dessutom med ett femårskontrakt? Vilka är det egentligen som ska arrangera? Och för min del, lite luttrad av det klassiska svenska sommarvädret: Hur ska det gå att genomföra en tävling under en hel vecka utomhus i Sverige?
Vädret kan vi väl överens om att det levererade stenhårt. Maken till varmare och soliga sommar kan jag inte minnas att jag upplevt. Publiken runt centercourten hade dresscode ”After beach” och tillsammans med skön musik i pauserna, härligt mingel och avslappnad semesterstämning var inramningen helt magiskt runt om centercourten.
En fullsatt centercourt under lördagens semifinaler.
Det här var det bästa som kunde hända för svensk padel. Lite förväxlingar och faktafel här och där från speakers och experter struntar jag i – vi är ju nya på det här. Så här stor uppmärksamhet medialt har padeln i Sverige aldrig fått med flertalet reportage i tidningar, direktsändningar i TV och det sägs att där var cirka 2000 personer i publiken under semifinalerna, finalen och just det – när vårt svenska WC Calle Knutsson och Daniel Windahl spelade.
Det var magi. Flaggor, plakat och hejaramsor. Och de bjöd på en riktig show och gav en gåva till svensk padel genom sättet de genomförde sin match. Lamperti/Mieres var såklart 2-3 nummer för stort och de spelade bara så bra de behövde. Men det stora är att Danne och Calle förberedde sig maximalt, satte upp delmål och nådde samtliga:
1) Njuta av varje sekund
2) Efter matchen känna att de fick ut sitt spel
3) Överleva längre än 1 timme.
Planen följdes, förutom under 3-4 första gamen i andra set. Där ökade Mieres/Lamperti tyngden något. Men de gånger svenskarna vågade dra ner på tempot och spelade mot mitten när där inte var någon öppning i bollen – så blev det faktiskt längre bollar och jämnare game. Tillslut även ett break i Mieres serve. Och givetvis, mot ett sådant här motstånd så gäller det att vara extremt rejäl när man går för saker och ting vilket Daniel var gång på gång. Mäktigt att se.
Sol och folkfest – ”Calle” och ”DW” tackar publiken för det otroliga stödet Foto: Anders Karlsson
Många ville ha sin bild med Calle och DW.
Hittills har det skrällt en del i utomhusturneringarna på WPTn men Båstad blev ett undantag. Kungarna Bela och Limas konsekventa struktur, bestämdhet och förmåga att vinna bollar i avgörande läge segrade. Denna gång var det väl snarare laginsatsen som gjorde att de vann. Tyckte faktiskt inte att någon av dem glänste. Men det är lätt att låta sig luras. Lebron, Alé Galan och Paquito är större publikfriare och mer spektakulära att se och om jag hade fått välja hade jag gett titeln turneringens spelare till Paquito Navarro. Det gick helt enkelt inte att ge honom bollen i kvart eller semifinalen. Han gjorde som han ville. Vilken stjärna!
Paquito Navarro – turneringens bästa spelare?
Jag ska inte säga att Bjärehalvön har någon stor plats i mitt hjärta men det är otroligt vackert där. Tennisveckan har alltid varit mytomspunnen och varit värd ett besök. Om inte för tennisen så för att se hela cirkusen med bilar, båtar, event, mer eller mindre kända kändisar och öset runt Pepes Bodega. Ingen sommar utan ett besök i Båstad (och en glass i Åhus) är liksom en annan sanning jag lever efter. Det känns helt ofattbart att vi nu även har en padelvecka. Vad hände? Vi hade ju precis bara några enstaka banor i Malmö och Helsingborg.
Bättre start kunde absolut inte Swedish Padel Open få och det bästa av allt är att detta var bara början.
Andréas
