Padelåret 2018 är över tävlingsmässigt. Men än kvarstår tusentals prestigefulla kompismatcher i våra hallar så helt kan vi inte summera året än. I år borde ”hemvändarpadel” vara större än utgången på juldagen.
För två helger sedan avgjordes den svenska tourens Mastersfinal och den gångna helgen finalen för World Padel Tour i padelvärldens mittpunkt Madrid. Jag missade tyvärr själv att vara på plats i Madrid i år men nästa år ska det mycket till för att jag inte ska vara på plats. Det är ett måste för padelälskaren. Kanske inte så extremt mycket för tävlingens upplägg, visst det är stora matcher (dam och herrfinalen i Masters final är nog de två tyngsta matcherna på året) men om ni besöker någon annan WPT, en annan tid på året, så har ni chansen att både se fler spelare, betydligt fler matcher samt se solen (Madrid är lika grått, kallt och trist som Lund i December) men mastersfinalen är som en stor mässa och på många sätt årets event. ”Alla” är där, stjärnorna minglar loss och silly season skvallret är ett ständigt samtalsämne.
Drygt 7000 åskådare under World Padel Tours Master final
I mitt förra inlägg reflekterade och konkluderade jag kring lärdomar från VM i Paraguay. Att det alltid finns en lösning på matcher och situationer har vi läst tidigare. Att kunna utföra en plan, få motståndarna i en situation som de gång på gång har problem med att komma ur. Det kan ju också vara så att man själv inte har träffen och känslan på bollen i exempelvis bandejan för dagen och för att kunna jobba sig in i matcher då krävs det att vi har fler utvägar i vårt eget spel.
Så vad krävs och hur tränar vi upp det? Ju mer kompletta spelare som står på andra sidan, ja desto mer komplett behöver du, din partner och inte minst ni tillsammans vara för att kunna störa med olika planer och olika matchbilder.
Ett exempel:
När ni tränar era grundslag – vi tar volleyn. Träna då med matning från olika ställen från banan och träna alltid olika riktningar. Sätt ut koner som riktmärken för studsen:
Volley mot galler cross
Volley cross mot glas sidovägg
Volley cross mot hörn
Volley cross mot motståndarens fötter
Kortare volley mot mitten
Volley rakt
Volley rakt mot sidovägg
Men även din stoppboll från volleyn – det är inget ”trick shot” det är ett otroligt viktigt slag för att kunna använda hela ytan på motståndarnas halva och rycka dem i position. Lika viktigt är att träna längd och tempo på bollen. Det kan finnas banor (och motstånd) där det betalar av bra att slå bollen djupare i banan och det kan, som vid VM, finnas skäl att vara trygg med att slå volleyn kortare i banan för att undvika väggarna. Träna inte allt på samma gång.
Armbågen blir bättre och bättre - här blev det en timmes backhandvolley först från korg och i slutet av passet krosspel med första boll mot min backhandvolley.
Ni förstår, det krävs mängdträning och genomtänkt träning för att ha så många verktyg i lådan, eller kort i kortleken om ni så vill, som möjligt.
Jag har några matcher från VM och specifika spelare i minnet som vi mötte där jag satt som coach. Ett exempel - vi kunde se att varje gång motståndarnas forehandspelare fick en boll mot sin sidovägg så kom en rak aggressiv lobb med extrem precision så svenskarna blev antingen pressade till bakplan eller ej kunde behålla initiativet vid nät och sedan vände spelet.
Det är skillnad på ditt bästa slag och det optimala slaget. I detta fall var forehandvolleyn diagonalt mot sidvägg ett favoritslag för svensken, vi kan kalla honom Bobby Seger, men det skadade inte utan blev snarare en öppning i bollen.
“Your best shot is maybe not the optimal shot” / Manu Martin
I Sverige med så många skickliga tennisspelare på banorna så är det A och O att vara trygg med att kunna involvera sidoväggarna. I serve, i volley, i dina overheads. Ju mer du har tränat på det desto oftare upplever du att du får läget att nå galler, det krävs mängdträning för att vara trygg med dessa slag.
Jag har fler exempel i stil med ovan. Utöver rent tekniskt att ha de olika slagen och vara trygg med riktningarna så är även tempo på bollen väldigt viktigt att hantera. Vad gör vi om 100 procent aggressivitet inte biter ifrån och vi kanske till och med är de som förlorar på att det är högt tempo i matchen? Om 6-2-förlusten i första set är ett faktum, då är det läge att komma ut som ett helt annat lag. Med en annan plan och ett annat spel. Det är väldigt många gånger vi ser resultat i stil med 5-7, 6-3, 6-2 när vi läser resultaten från WPTs kval och första omgångar och det är av denna anledning. När utmanarna sprattlat av sig sitt första set med hög energi och innan mönstret i matcherna satt sig så är pusslet lagt inför andra och de mer kompletta paren vinner rätt bekvämt.
Jag har kollat en del på damernas EM i handboll senaste veckan och i timeouter inför viktiga lägen i matcherna är coacherna tydliga med ”Vi gör denna kombination, du gör detta, du gör detta etc”. Alla vet sin roll. De har tränat på dessa varianter och det avgör till sist matcher. Det är absolut ingen skillnad på padel. Det är minst sagt också ett lagspel. Eller kanske ännu mer. För om inte ”alla” i laget är med så är 50% borta. Här har vi stor potential i svensk padel men det krävs som sagt att vi har verktygen att kunna utföra olika planer och strukturer i spelet.
Att utveckla sina svaga sidor, träna pass som går så dåligt så man bara vill sluta och även förlora matcher som man inte bör förlora för att man tränar på rätt saker är smärtsamt mentalt. Men vem sa att det skulle vara enkelt? Njut av resan! Det gör jag. Väldigt sällan direkt efter en förlust dock.
/Andréas
