Jag trodde jag hade en rätt bra känsla för hur stor padeln är i Spanien men det jag sett, hört och upplevt denna helg har gett alltihop en helt ny dimension.
Efter några dagars jobb i Valladolid avslutade jag veckan i Madrid där min vän David Martinez (anställd av Bullpadel som ansvarig för exportmarknaderna) bjudit in till en späckad helg. Först ut på schemat, en inofficiell turnering på Sanset Padel Indoor under fredagskvällen. Vi kom dit klockan 20:00 och jag möttes av ett monster till anläggning. 32 banor inomhus, stor restaurang, stort gym samt Babolats testcenter. Alla banor upptagna med allt från socialt mixspel till imponerade träning av lovande 10-åringar.
Under bilfärden ut berättar David att i norra delarna av Madrid finns 2000 padelbanor (yes, inget skrivfel), största anläggningen skall tydligen vara El Estudiantes med sina 60 utomhusbanor. Svårt att ta in. Mängden banor har gjort att priskrig brutit ut och du kan spela padel för 3 euro/h på en helt ok klubb. Klubbarna får kämpa för att göra sig attraktiva. Som Sanset Padel Indoor till exempel. Hemmaklubb för mängder av wpt-spelare, exempelvis Juani Mieres och Miguel Lamperti.
Padelns Peterskyrka.
Innan vår första match gick jag bara omkring och försökte ta in. Jag var på världens största inomhusanläggning, padelvärldens Peterskyrka. Jag fastnade vid en bana med tre grabbar i 10-årsåldern som grillades stenhårt av sin tränare. Kraften saknades givetvis, men förberedelserna i slagen, touchen i bandejan och i smashen samt grovjobbet i hörnen var redan på plats. Och de är bara 3 killar av 1000-tals i landet. Dessa anläggningar är fabriker! Och det börjar komma fram en generation som står för en helt annan padel än den vi har sett hittills menar David. De som inte bara spelat padel utan tränat seriöst och målmedvetet sedan tidig ålder.
These guys can play!
Gruppspelet var slut 23:30 och då var det fortfarande spel på alla banor, fullt drag i baren och några tappra körde ett sent gympass på gymmet med panoramafönster ut över de 32 banorna. Efter en vinst och en förlust i gruppen var vi klara för kvartsfinal. Som grupptvåa mötte vi en etta från en annan grupp. Vi kollade lite på blivande motstånd och det såg ju minst sagt svårt ut. Två grabbar runt 20 årsåldern som gjorde lite som de ville med bollen. När de behövde spelade de ruggigt stabil ABC-padel med grymt tålamod och när de hade några bollars marginal att gå på så kom streetpadeln fram. De levererade lika hårt i båda disciplinerna. Vi blev slaktade med 6-2, 6-1 och gick av banan 01:10. Efter stretch och dusch lämnade vi cirka 02:00. Fortfarande fullt i restaurangen och på banorna var semifinalerna igång. Lycka till med det spelschemat i Sverige! I detta land är padel en livsstil och innefattar mer än bara tiden på banan. Det är på klubbarna familjer och vänner umgås.
Priskrig på banor och liv långt in på natten. Så ser padeln ut i Madrid.
Med lite research dagen efter fick jag fram att den ena killen vi fick en rejäl lektion av var Denis Perino, 20 år, från Argentina rankad 135:a på World Padel Tour. Partnern vet vi inget om mer än att vi försökte undvika honom till varje pris. Denis spelade för övrigt hela matchen mot oss med dunväst på. Där var dock flertalet par med i turneringen som kunde utmana dem rätt rejält. Jag vet inte ens om de tillslut vann.
Knappast sista gången jag vallfärdar till Madrid.
Andréas
