Idag är det den 11 november. Klockan 06:15 var det exakt två år sedan jag och far blev väckta i sjukhusets anhörigrum av en sköterska som med lugn i rösten sade:
- Det är väldigt nära nu. Följ med mig.
20 minuter senare hade mor lämnat oss. Från ”krambar” till borta på drygt 12 timmar. Helt ofattbart. I 4-5 veckor kändes det som att jag hade en glasbubbla runt mig. 1000 frågor. Inga svar. Och vad som orsakat att hjärtat stannade för evigt vet vi inte än idag. Veckan efter gick svärfar bort efter nära ett års kamp mot cancern. Ett livsöde så hemskt så att jag blir stel i kroppen och försvinner bort i mina tankar varje gång jag hör om någon som drabbats.
Nu tänker ni: Och vad gör detta inlägg i en padelblogg?
För mig har padeln och en del av de människor jag träffat därigenom betytt mycket i min bearbetning av saknaden och sorgen. Något som skingrat mina tankar och gett energi. Besvikelsen efter en sur förlust på tävling har inget med att ha tråkigt eller bli dränerad på energi att göra. Det är en del av resan.
Sorgen sitter i än idag, det kommer den alltid att göra men den utrycker sig tack o lov annorlunda jämfört med tiden direkt efter. ”Lev och ha kul”, ”roa er”, ”gör det du känner för” hade mor sagt om jag hade frågat henne om råd och detta har i mycket större utsträckning blivit mina ledord i livet sen dagen jag nämner ovan. Att jag tog tjänstledigt från jobbet på IKEA förra sommaren för att jobba som padeltränare i Marbella är ett rätt oväntat drag av en civilingenjör mitt uppe i karriärhetsen. Att jag i det närmaste månadspendlar till Spanien och reser Sverige runt för att lära mig själv och andra att jaga en boll i en bur på bästa sätt är också det en konsekvens av det jag lärde mig av livet den dagen. Följ känslan mer än dina måsten. Ge utrymme för din passion. Var inte bekväm. Kämpa för det du vill nå. En dag ska livet summeras och vad är det som varit viktigast då? Inte är det att ha haft så många tråkiga dagar som möjligt i alla fall eller ångra det jag inte gjorde.
Att ha nära och kära runt mig var ovärderligt och ett måste mitt i krisen. Om Joakim Svensson (min dåvarande chef på IKEA) läser detta ska du veta att du gjorde en helt otrolig skillnad i mitt liv genom att du bara var dig själv och att du delade med dig av dina livserfarenheter. Tack Jocke.
Det som har hänt kan vi inte ändra på. Det vi kan göra är att visa att vi lärt oss något av det. Mor och Svärfar, ni är saknade. Väldigt saknade.
Den stundande helgen blir en mix av träningsläger med Sergio Beracierto och tid med nära och kära. Njut av helgen, det ska jag göra!
Andréas
Följ mig på instagram @padeltrainersweden