Vi backar bandet till november förra året. Smilla Lundgren hade gjort succé på junior-VM och hade belönats med en av de fyra ungdomsplatserna på stora EM.
Mest för att se och lära. Men i lagmatchen mot Finland bedömde förbundskaptenerna Dani Dios och Andréas Johansson att det var dags.
Smilla fick para ihop med rutinerade Åsa Eriksson. Men så var den där jäkla olyckan framme. Smilla slog en volley, fick sedan en lobb emot sig som gjorde att hon fick röra sig snett bakåt. Bandejan blev perfekt, men sedan föll Smilla ihop på banan.
För ett år sedan lekte padellivet för Smilla Lundgren. Foto: Magnus Stenberg
Från sidan såg det nästan ut som om hon hade ramlat och slagit huvudet i glaset. Men hon tog sig snabbt om knäet.
Det märkliga var att en sjukgymnast från arrangörsstaben snabbt var framme och efter en snabb undersöknging gav Smilla klartecken att fortsätta:
- Hon masserade baksidan av knäet och sa att det inte var någon fara alls, minns Smilla.
I tron att det inte var något allvarligt gav hon det ett försök. Men redan vid första nätattacken insåg hon att det var kört.
- Knäet kändes alldeles vingligt.
Att Smilla tilläts fortsätta är ingenting annat än en skandal. I efterhand har hon fått veta att hon faktiskt riskerade att trasa sönder precis allt i knäet.
När samma person sedan gjorde en grundligare undersökning fick Smilla Lundgren det lugnande beskedet att hon nog bara skulle vara borta en vecka. Med det i åtanke blev chocken stor när hon väl kom hem till Sverige.
- Först skickades jag fram och tillbaka på sjukhuset. Men till sist fick jag tid hos Fredrik Nyqusit, en ganska känd idrottsläkare. Han behövde bara typ känna på knäet innan han var säker på att det var korsbandet.
När hon frågade läkaren hur länge det skulle ta att komma tillbaka blev svaret ett år.
- Det var värsta chocken. Jag var verkligen inte förberedd på det och hela min värld rasade ihop. Det var det absolut tuffaste jag varit med om.
Tiden efter blev verkligen jobbig. Hon valde att helt klippa med padeln som hon älskar så. Hon avföljde många konton på Instagram, eftersom de var för jobbiga att se.
- Jag till och med slutade läsa Padelfeber, säger hon och skrattar.
Så fick det vara i ett halvår. Smilla skärmade av sig. Men med hjälp av idrottspsykolog och sin familj kunde resan framåt så smått börja.
- Det var en stor omställning både mentalt och fysiskt. Att gå från att träna jättemycket till att inte kunna träna alls. Det var jobbigt. Även Stefan Thunell har varit ett fint stöd och hela tiden pushat mig med att resan inte alls behöver bli så lång som jag tror.
Till en början var det väldigt enkla övningar Smilla fick ägna sig åt.
Smilla Lundgrens sjukgymnastik har skett på idrottskliniken Kulan i Malmö där hon under ledning av Amanda Fors Åkesson kört hårt i princip varje dag.
- Vi har tränat måndag till fredag. Sedan har jag kört själv under helgerna. Det har verkligen varit jättehård träning.
Hon opererades i februari och säger att hon den första tiden efteråt inte ens kunde gå.
- Det var verkligen tufft att behöva lära sig det på nytt. Och i början hade jag ingen muskelkontakt. Hjärnan ville inte riktigt koppla, så de första övningarna var mest att sittandes röra på benet.
Med tiden har träningen blivit allt mer padellik. Övningarna har påmint om rörelsemönstret på en bana, allt för att öka knäets stabilitet.
Med tiden har övningarna blivit allt mer avancerade och padellika.
Och för en månad sedan var det äntligen dags att få börja träna padel så smått.
- Jag är glad att det första passet inte finns filmat, för det var verkligen känslosamt. Jag var så glad och samtidigt jättenervös. Padeln betyder så himla mycket för mig.
Än så länge är matchspel förbjudet, men det börjar verkligen närma sig. När Padelfeber pratar med Smilla har hon precis fått köra sin första crossduell.
- Det kommer att ta sin tid innan jag helt litar på mitt knä, men det går verkligen åt rätt håll. Men en skillnad jag känner är att jag nu har en helt annan fysik än innan skadan. Så vältränad som jag är nu har jag aldrig varit.
Nu känner Smilla Lundgren att hon åter hör hemma i padelns familj. Hon kan med stor behållning följa de andra när de tävlar och har inga problem med att läsa Padelfeber. I början av nästa år tror hon att hon själv åter kan vara tillbaka i tävlingssammanhang.
- Nu har jag börjat drömma igen. Jag vill tillbaka dit jag var innan skadan och sedan få åka utomlands för att träna, säger hon.
En del i drömmen är att hon nu skrivit på för Padel of Sweden, samma klubb som Billie Gajic nyligen sajnade för. Tanken är att klubben ska skapa ett riktigt starkt damlag.
Johan Håkansson
