Det är synd om svensk padel. Så är det faktiskt. Inte inom alla delar av padeln - det spelas som aldrig förr och i varenda liten håla snart. Entreprenörer som skissar på en ny storsatsning med massor av banor, senaste och modernaste gräset och burarna, snygga lounger och bemanning i hallen - har inga problem att räkna hem det i kalkylen, bara att köra på och i princip alla verksamheter går som tåget. Har någon tvingats stänga ner? Från tusen personer 2011 till några tusen 2015 till massa tusen 2020 så ser vi fortfarande ingen avmattning, sporten fortsatt rusar i popularitet och den ekonomiska plattformen är stark, lokalt.
Men från ett helt annat perspektiv är det också en helt annan situation. För den administrativa delen med Svenska Padelförbundet (SPF) vid rodret är det ungefär samma läge som för sex år sedan. Jag var med då, jag anslöt till styrelsen 2014. Vi var ett gäng som blev ombedda att göra en "nystart" av SPF och det kändes som en kul idé att få vara med och ta del av det så jag hoppade på. Vi startade om från "noll" och med åren sjösattes en hel del verksamheter i olika riktningar. Tävlingsverksamhet med utveckling av regelverk, tävlingsformat, rankingsystem, landslag, IT-frågor, juniorverksamhet. På alla fronter öste vi på - lite olika ansikten under tiden men i snitt en dryg handfull personer, eldsjälar och entusiaster. När jag, ganska utmattad, klev av 2017 hade vi kommit en bit på vägen... men ett område hade vi inte lyckats riktigt med får man nog säga - vår organisation.
Det var förbaskat svårt att få SPF att växa med föreningar - riktiga föreningar med riktig verksamhet, distrikt och regioner med verksamheter i och mellan sig, en förbundsstyrelse med tillräcklig kompetens och kapacitet med vassa verksamhetsutskott i olika riktningar som kunde initiera och driva en ung idrotts behov av traditionell utveckling. Så var det då - och det är tyvärr en utmaning, även idag. Man sliter och harvar på med knappa resurser och det går helt enkelt i ungefär samma tröga takt nu med (ingen inside info, bara en högst personlig reflektion av det jag "ser" och tolkar in om SPF idag). Och lite synd om "dem" är det allt.
Att jag knopar ner den här texten just nu kommer nog också som en reaktion på två nyligen tveksamma nyheter från SPF. Den ena är den ganska lama satsningen på pay-per-view-visningar av SPT som ju är helt galet fel väg att gå. Den andra frågan gäller den nya tränarutbildningen som skapat en del kritiska frågor om hur processen gått till. Jag tror dock att hanteringen av bägge dessa frågor handlar om stress och resursbrist. Det är förbaskat svårt att göra rätt hela tiden - säkerställa, förankra, klura ut det bästa när man inte är fler än "väldigt få" personer som lägger ner tiden. En chansning - men jag tror att det förhåller sig så.
Mantrat som präglar arbetsmodellen inom SPF lyder; "Vi måste komma med i Riksidrottsförbundet (RF)". Då får man del av statliga bidrag och t ex den administrativa-juridiska-ekonomiska support som finns inom RF. Det låter kanske självklart. Så måste ju alla växande sporter förhålla sig - in i RF så fort som möjligt. Och så tragglar man vidare med detta för ögonen i en traditionell stöpt modell.
Men jag har funderat och börjar allt mer undra om det finns en helt annan väg?
Kan vi tänka om? Tänka annorlunda och nytt? Allt som behövs är ju egentligen "lite stålar" så löser vi det själva. Utan staten, kommunerna, utan stödet.
Padel som sport har allt alla behöver, den är:
En bred idrott: Den kan utövas av hon, han, gammal, ung.
Tillgänglig: Inte tack vare kommunerna men tack vare entreprenörerna så finns möjlighet att utöva padel i hela landet snart.
Mycket social: Finns det en roligare och mer förbrödrande idrott?
Fräsch: En vacker mix av action & styrka, strategi & tålamod, lek & allvar.
Sevärd: Det streamas Div-6 seriematcher på Nylleboken och nog tusan sitter folk och tittar. Och väldigt många älskar numer att följa både SPT och WPT.
Men padeln är inte bara ovan. Den är bredare än innebandy, tillgängligare än hockey, socialare än tennis, fräschare än fotboll, sevärdare (jo, det heter faktiskt så just här) än längdskidor - and the list goes on. Padel slår vid jämförelse helt enkelt sammantaget väldigt många andra sporter i attraktionskraft och framstår alltmer som DEN MEST INTRESSANTA SPORTEN I LANDET för företag att engagera sig i.
Japp - låt helt enkelt näringslivet vara med och utveckla svensk padel, inte staten. Omfamna ovan hörnstenar och gör dem till guldklimpar. Ge SPF i en vettig, hållbar, rättvis, offensiv, inkluderande, sexig, glädjefylld paketering av sunda värderingar och intressanta produkter och sälj ut det, på nationell och lokal nivå. Ingen annan sport menar jag har samma förutsättningar att lyckas. Mod, analys, nytänk, kreativitet och kompetens är ingredienser som behövs också.
Visst man får räkna lite på det, det blir ju några millar höhö, host-host men jag tror det kan gå galant - skjutet från höften:
Om två år ett nationellt kansli med två anställda? Omsättning 10 miljoner?
Om fem år ett nationellt kansli med fyra anställda och två regionkontor med vardera två anställda? Omsättning 25 miljoner?
Om tio år ett nationellt kansli med sju anställda och fyra regionkontor med vardera två anställda? Omsättning 50 miljoner?
Om 10 år 15 anställda? Varför inte, Svenska Innebandyförbundet har ~35 anställda nu.
Jag säger, inga problem.
Man ska inte sticka under stol med att till dags datum är padel redan helt och fullt kommersiell. Vi kan lira våra söndagsamericanos tack vare entreprenörer som riskat och investerat och det är de facto de som byggt upp svensk padel. Den kompetensen och kraften är en oerhörd tillgång och jag ser bara möjligheter med att Bilhandlare A medfinansierar SPFs lokalförenings juniorverksamhet i hallen A i Örebro medan Trädgårdshandlare B medfinansierar den i hallen B. På nationell nivå finns nationella varumärken som alldeles säkert vill vara med på NEHPT - Norra Europas Häftigaste Padeltour, sponsra vårt kära landslag, hjälpa till med IT-frågor.
Tänk dig vad gött det vore med DEN nivån av samarbete mellan en unik sport, ett unikt förbund och företag ur näringslivet med samma unika värderingar. Som grädde på moset belastar vi inte staten och kommunerna. Det står oss då också helt fritt att själva utveckla värden och verksamheter. Och alla inblandade parter tjänar pengar eller stärker varumärken. Mmm, kanske kan - en dag - lite av SPFs årliga överskott gå tillbaka till någon annan kul organisation för att stötta just deras verksamhet, RF till exempel? Smiley.
Har just kommit hem från härlig gubbapadel. Samma uppställning inne i buren som för sju år sedan med Ekan, Mange och Pk. Sjukt kul normalt sett men inte ikväll, jag var rätt seg och kanske t o m lite småtjurig, förlorade också 3 av 4 matcher när vi snurrade runt, trots nytt powerrack i näven. Lite synd om mig med alltså - både när jag satt i förbundsstyrelsen och nu när jag försöker ta mig fram på banan.
PS: På förhand grattis till Euro Finans som tidigt och på allvar hoppat på padel.
Gissar att ni förstärker ert varumärke rejält under er padelresa nu. Snyggt jobbat.
//Robert Tello - en föredetting med hjärtat kvar inom padeln.
Fotnot: Robert Tello satt med i Svenska Padelförbundets styrelse och var med om att utfomra Swedish Padeltour. Han var också med om att ta World Padel Tour till Båstad.