Det senaste året har fått oss att lära känna Cayetano Rocafort som en smart taktiker, en extrem tävlingsmänniska och en utpräglad vinnare.
Mycket mer än så vet vi faktiskt inte.
Men hur blev han sådan?
Och varför kom en 12-årings besvikna tårar att betyda så mycket för resten av hans liv och karriär?
Det ville Padelfeber ta reda på. Vi ville lära känna människan Cayetano Rocafort och då måste vi faktiskt börja med att bege oss till Marbella och till en 12-årig pojke med tennisdrömmar som tränades av sin farbror Borja.
- Min kärlek till padel var från början ett enda misstag. Vi hade helt enkelt glömt att boka tennisbana. Vi tänkte att vi måste göra något och intill fanns en padelbana. Så vi gick in och spelade med tennisracketarna. Redan då kände jag ”wow, det här är häftigt”. Vi spelade mer – men alltid med tennisracket, säger han och skrattar.
Cayetanos farbror hade själv varit proffs i padel och tillhört de 20 bästa i världen. Och en dag ville lilla Caye börja spela med padelracket. Han började lira med sin tre år yngre bror Manuel och slutade helt med tennis. Padel hade blivit livet för de två bröderna.
Så höll det på några månader tills en händelse inträffade som skulle komma att få en enorm betydelse för Cayetano Rocafort. Rent av livsavgörande. Han minns den som om det vore i går.
- Min farbror pratade med våra föräldrar och både jag och brorsan hade gömt oss för att tjuvlyssna. Då sa han att Manuel har talang, han kan bli proffs. Men Caye kan aldrig bli något. Han saknar både koordination och talang.
Cayetano började gråta och försökte först smälta att han aldrig hade en framtid inom padeln. Men det gick inte.
Och farbrorn hade glömt det viktigaste. Han hade inte alls räknat med vilket virke Caye var gjord av. Att han bar på en eld som ytterst få begåvas med och att han var beredd att gå precis hur långt som helst för att visa att farbrorn hade fel.
- Han började ju träna min bror mer proffsigt än mig. Men jag började spela mot glaset. Igen och igen och igen. Jag tränade som en besatt.
Och mindre än två år senare tillhörde Cayetano Rocafort de allra bästa i Spanien i sin ålder.
- Jag hade offrat allt och min farbror kunde bara inte förstå hur det var möjligt. Och jag kom ju från ingenstans. Ingen visste något om mig. De flesta av Spaniens bästa hade ju börjat när de var åtta år.
När han var 16 år började Cayetano spela med Ernesto Moreno (i dag rankad 32 på WPT) och de nådde snabbt den absoluta toppen i Spanien i sin ålder. Det var de två som kampades om positionen bäst i Spanien mot Alex Ruiz och Matias Marina.
- De var nog lite bättre än oss. De var verkligen superbra. Men sedan var det nog vi.
Rocafort och Moreno blev ett av Spaniens bästa lag i sin ålder.
Cayetano Rocafort skulle nå världstoppen med sin partner Juan Lebron.
Men Cayetano skulle bli bäst – i par med ingen mindre än Juan Lebron som också kommer från Andalusien. De två parade ihop som 18-åringar och blev Spaniens bästa lag.
Men det Cayetano minns allra mest från den tiden var det stora misslyckandet. I det spanska juniormästerskapet ställdes de i finalen mot Alex Ruiz och Ernesto Moreno. De var topprankade och hade finalen nästan i hamn.
- Vi vann första set, ledde 5-3 i andra och hade 40-15. Då minns jag att Lebron tittade ut över den stora publiken, fann sin pappa och sa: ”Den här är för dig…”.
Caye gapskrattar – även om minnet ännu är smärtsamt.
- Vi förlorade snabbt två bollar och sedan hela matchen!
Men paret fortsatte spela och nådde stora framgångar. Tills Cayetanos karriär skulle komma att ta en brutal vändning.
- Jag skadade handleden och bröt ett ben i min hand. Det gjorde att jag inte kunna hålla i racketen. Smärtan var enorm. Och egentligen kunde jag inte spela på fyra år. Jag var faktiskt helt säker på att jag skulle bli tvungen att sluta.
Caye försökte. Men förlorade mot sämre spelare. Blev deprimerad. Och såg sina jämnåriga flytta till Madrid och hamna i WPT. Själv var han kvar i skuggan. Sårad. Ja, faktiskt knäckt.
- Tills jag var 23 och ett halvt år kunde jag inte spela utan smärtor. Men allt vände när jag besökte en klubb.
Där fick Caye frågan varför han inte spelade. När han svarade fick han höra att någon kände till någon, som kanske kunde hjälpa honom.
- Jag var skeptisk såklart och svarade att jag hade varit överallt. Men tyckte väl att det var värt ett försök. Men min hand och handled var en enda röra.
Den han fick träffa hade någon magisk maskin och sa direkt: ”Caye, det här är inte så illa. Jag tror faktiskt jag kan hjälpa dig.
- Jag tänkte: ”Lägg av, jag kan ju inte ens känna min hand”. I efterhand har han också erkänt att han ljög. Han trodde aldrig på det – men tänkte att ett mirakel kanske inträffar.
Och det var precis vad som hände.
Efter ett års behandling var Cayetano i speldugligt skick igen.
- Jag kanske inte var 100 prcoent. Men nära. Och jag slog mig in i WPT:s huvudturnering i Mijas. Jag vann Andalusiens mästerskap. Jag hade verkligen gjort en comeback.
Problemet var ekonomin. Inga sponsorer trodde längre på honom och han hade helt enkelt inte råd att ge WPT en chans.
- Jag var rankad etta i Andalusien, men kunde bara spela några enstaka WPT-tävlingar.
Vi pausar där. När du spelade med Lebron – kunde du redan då ana att han skulle bli världens bästa spelare?
- Jag såg ju hans potential. Han var en forehandspelare som var så aggressiv och talangfull. Och när vi spelade så visste jag att när Lebron är bra så vinner vi. Jag behövde bara smasha och slå volleys. Problemet var att när han var dålig så var han rent usel. Det var antingen topp eller katastrof. Han verkligen kastade bort matcher.
Så varför blev han bäst?
- Han ville mest. Lebron tränar hårdare än alla andra i världstoppen. Han har pushat sig själv mer än någon annan.
Cayetano Rocafort gjorde comeback efter fyra års skada och blev rankad etta i Andalusien.
Kungen av Andalusien.
En sak som slagit mig under året är två saker: dels att du är så extremt taktiskt driven och dessutom en sån otrolig vinnare som i princip alltid spelar som bäst när det gäller som mest. Var kommer det ifrån?
- Från när jag grät som tolvåring. Min farbror sa att jag aldrig kunde bli något och han hade ju rätt. Alla andra var bättre än jag. Men jag tävlade bra och om jag bara blev bättre på det och smartare kunde jag vara på deras nivå. Det gav mig en mental styrka. Jag känner mig modig. Jag skakar aldrig och vill alltid ha bollen. En del blir nervösa och vill helst att medspelaren ska få bollen. Men inte jag. Jag vet att jag inte kommer att missa. Sedan spelar det ingen roll om jag möter Bela eller Danne Windahl.
Cayetano har spelat med i princip alla toppspelare och säger att han observerat varenda en och att han fortfarande gör det.
- Jag ser vad de gör och memorerar det. Varje dag lär jag mig något nytt. Jag ser en strategi. Och jag kan lära mig från olika typer av nivåer. Det behöver inte vara världspadel.
Samtalet glider in på vad det mentala och det taktiska betyder i padel och Caye säger nästan med emfas:
- Många tror att de kan träna volley och smash från korgen och sedan bli bra. Men det är inte sanningen. Windahl har lika bra slag som många på topp 40. Men det handlar om var man ska stoppa bollen. Taktik. Strategi. Förstår du den biten så har du ingen gräns.
Det är det som skiljer världseliten från de övriga, enligt Rocafort.
- De tar aldrig dåliga beslut. Varje slag de slår är av en anledning. Och de klarar att tänka inte bara ett steg framåt utan två hela tiden.
Cayetano Rocafort i par med en inte helt okänd Fransisco Navarro.
När du möter de bästa i Sverige – vad ser du?
- Jag gillar verkligen Windahls spel. Jag börjar se en hel del padel i honom. Men han måste bli smartare. Han forcerar ännu för mycket. Han måste sakta ner och hitta tempot. Han behöver rätt guidning.
Är det den spelare i Sverige som har mest talang?
- Ja, det kan alla se. Han har mer talang än mig. Hade man slagit ihop hans talang och mitt taktiska sinne skulle du ha en toppspelare (skratt).
Cayetanos kärlek till Sverige är ju egentligen en enda stor vacker saga. Han kom hit med en kompis för att spela en turnering och ha skoj. Men han blev kär i Stockholm och stockholmarna. Och beslutade sig för att stanna ett tag.
- Jag tänkte några månader. Men efter några månader kände jag att det är här jag vill vara. Det här är mitt ställe. Jag är hemma och alla behandlar mig som en del av deras familj. Det är därför min familj kommer att flytta hit.
Va?
- Ja, det är bestämt. Mamma, brorsan och min hund kommer hit för att bo i Sverige redan i december. Jag vet ju att jag vill bo här resten av mitt liv så varför ska de inte bo här…
Hur bra är din bror i padel nu?
- Oj, han är bra. Han hade nog varit bäst i Sverige. Han är lite som Windahl – ostopbar när han är som bäst. Men han hade inte mentaliteten. Det var det som stoppade honom. Om han förlorade en match tänkte han aldrig på att träna hårdare, han gick ut och festade i stället.
Sedan Caye kom till Sverige har han inte förlorat en enda match på Swedish Padel Tour. Han och Simon Vasquez har sju raka segrar och det är riktigt intressant att höra Cayes syn på parets resa, framför allt vilken utveckling hans partner har haft.
- Det är en helt annan spelare i dag. Första gången vi spelade….du skulle inte tro mig. Det var ett drama. En katastrof. Simon hade ingen taktik, ingen strategi, ingen plan. Bollarna for åt alla håll utan tanke. För ingen hade lärt honom. Och titta på hur han spelar nu. Det är vackert. Ändå har han massor att förbättra.
- Titta på finalen vi spelade mot Windahl och Gonzalo Rubio. Och titta på det vi gjorde på WPT i Marbella. Det är en annan spelare. Simon vet vad han måste göra. Men han gör ännu misstag och på WPT håller det inte.
Och om du ser på övriga svenskar?
- Samma där. Jämför våra senaste matcher mot Calle och Danne mot hur de spelade för ett år sedan. Det är en annan sport. Och det är vad som händer när någon kommer och pressar dig till en ny nivå. Jag hoppas att fler kommer hit och pressar både mig och de andra ännu högre.
Simon Vasquez och Cayetano Rocafort har fullständigt dominerat Swedish Padel Tour i år genom att vinna varenda tävling. Foto: Patric Persson
Caye skrattar. Han börjar nämligen att tänka på Staffan Falkenström, som var så nära att ge Caye den första förlusten på SPT - eller ”Falkenberg” som han först kallar honom.
- Vad är det för en kille? Jag hade aldrig sett honom. Inte ens hört talas om honom. Men han var ju superbra. Vilka händer! Skulle han bara träna hade han kunnat bli hur bra som helst. Jag var chockad.
Just nu leker livet för Cayetano Rocafort. Han är precis igång med att planera kommande säsong. Då ska han och Vasquez återuppta satsningen på WPT och då ska han komma bättre tränad än vad han någonsin har varit.
- Jag ska verkligen ge allt. Tanken är att jag ska träna fyra-fem timmar om dagen. Och det har jag aldrig gjort… Jag vill bli en toppspelare i världen. Sedan var jag hamnar får vi se. Men jag har fått en andra chans från ovan och den chansen tänker jag göra allt för att ta. Jag är inte skadad längre, jag har den ekonomiska hjälp jag behöver och min dröm är att sätta Sverige på padelkartan.
Han vet att han besitter både padeln och mentaliteten. Vad som krävs är att han måste träna ikapp de år som gick förlorade – vilket innebär att han knappast kan träna mindre än de spelare som han vill hinna ikapp.
När Padelfeber gör den här intervjun med svensk padels kung befinner han sig i Göteborg, vilket faktiskt hänger ihop med ännu en vacker historia.
Caye är nämligen nykär. I Nesrin från Göteborg.
- Haha, ja jag är inte singel längre. Jag träffade henne här i Göteborg för tre månader sedan. Och nu är jag ju här så…
Som sagt: livet leker för Cayetano Rocafort. En av världens tjurigaste padelspelare som fortfarande bär på samma eld som den sårade tolvåringen gjorde.
Johan Håkansson
