”Ingångsvärde” har ju blivit ett riktigt modeord inom idrotten som det gärna strösslas med, men här kan vi verkligen prata om en match med ingångsvärden som kittlade.
Om några av er inte riktigt har kläm på bakgrunden så tar vi den snabbt.
Inför den här säsongen sparkade Marta Marrero sin partner Marta Ortega, för att bereda plats för det stora stjärnskottet Paula Josemaria Martin.
Men det projektet blev ett stort misslyckande. Personkemin blev allt sämre och det var uppenbart att artisten Martin vantrivdes bredvid den krävande perfektionisten Marrero.
Situationen kunde dock lösas genom att Marrero helt enkelt bet i det sura äpplet och frågade den sårade Ortega om hon kunde tänka sig att komma tillbaka. Det kunde hon (för en hel del pengar, sägs det) – men det innebar samtidigt att hon var tvungen att göra slut med sin nya partner – charmtrollet Bea Gonzalez.
Vilket ändå gick bra eftersom Bea då fick chansen att spela med en av sina favoriter, Paula Josemaria.
En ren rockad alltså.
Och nu skulle de två lagen för första gången mötas. I en semifinal. Med så mycket prestige och spänning i luften att det räckte och blev över.
Vilket märktes till en början. 18-åriga Bea Gonzalez var klart påverkad av situationen och gjorde nog sitt sämsta set för hela säsongen, vilket gjorde att det snabbt rann i väg till 1-6.
Men egentligen hade ju inte matchen ens börjat.
Det gjorde den på fullaste allvar först i andra sets tiebreak – då Marrero och Ortega hade två matchbollar.
Och på den ena fick självaste Marrero avlossa sin smash i drömläge, men den kontrades in av Martin och det hela ledde fram till 1-1 i set och ett drama som var snudd på episkt.
I tredje set haglade det breaks. Det var gummiarmar varvat med konstslag.
Bea Gonzalez började dåligt - men växte till en gigant. Foto: World Padel Tour.
Framför allt ett game sammanfattar spelaren Bea Gonzalez ganska väl. Vid ställningen 4-3 och egen serve började hon göra rena nybörjarmisstag, vilket ledde fram till 0-40. Men efter det var hon skoningslös och vann fyra raka poäng, vilket ledde fram till 5-3. Bea Gonzalez största styrka och svaghet är att hon är både vild och totalt orädd.
Fast det här hade inte blivit ett episkt drama om inte Marrero och Ortega skulle lyckas komma tillbaka till 5-5.
Men när man då trodde att det var rutin, säkerhet och tyngd som skulle avgöra så släppte de två vildarna Martin och Gonzalez på bromsen helt och spelade ren drömpadel.
I det game som kom att bli det sista, vid ledning 6-5, gjorde först Gonzalez ett konstslag framme vid nät, som sedan Martin följde upp med ren magi.
Det var garanterat en av årets bästa matcher. Om inte den bästa.
Och vi har ett nytt stjärnpar som vi förhoppningsvis får njuta av i många år framöver.
Efter matchen grät båda spelarna i samband med segerintervjun.
Och en stor fråga återstår: hur mår nu egentligen Marta Marrero?
Johan Håkansson
