Det var i juli som Sveriges bästa padelspelare allvarligt skadade menisken i samband med SPT-tävlingen i Vilshärad. Det har gått lite drygt fyra månader sedan operationen.
Sedan dess har ”Barre” ägnat sig åt stenhård rehab som verkligen tagit på krafterna.
- Fyra dagar i veckan pendlar jag till Stockholm för att träffa en sjukgymnast som Patrick Ekwall rekommenderade. Hon är verkligen grym, men det tar kraft. Det är tre timmars resa varje gång, säger hon.
Dessutom har inte utvecklingen varit spikrakt uppåt. Bakslag har kommit som sätter sig hårt på psyket. För känslomänniskan Baharak har det varit en riktig berg-och-dalbana.
- Det har varit tufft. När jag börjat belasta mer har jag fått känningar och då blir man rädd. Den mentala pärsen har varit riktigt jobbig.
Barre fortsätter:
- När det gör ont så stänger hjärnan av och vill skydda och då tappar jag kontakten med benet. Jag började halta och ville säga åt hjärnan ”Gå, bara gå”, men det går inte att bestämma över hjärnan.
Så sent som i förrgår kom hennes tuffaste dag. När hon fick frågan av sjukgymnasten hur läget var bröt hon ihop. Tårarna rann och hon hade till och med svårt att få luft.
- Jag sa att jag inte orkar mer. Det var verkligen så det kändes.
Men Barre fick veta att ingen tar sig igenom en sån här period utan att dessa tankar dyker upp. Sedan genomförde hon passet med tårarna rinnandes, men ändå med en bättre känsla.
Ett par dagar senare var hon redo att ta beslutet:
- Jag vill inte stressa. Jag har drömt om att kunna spela Mastersslutspelet, men det blir inget med det. Jag väljer nu att helt fokusera på att vara spelklar och i bra form när WPT drar igång i mars nästa år, säger hon.
Så fort det beslutet var taget kände hon en lättnad. En inre stress släppte.
- Jag har ju lagt ner så mycket hjärta i det här, men nu känns det riktigt skönt.
Ändå är det en glad Baharak som Padelfeber pratar med. Hon har tagit ett svårt beslut och de senaste dagarna har kroppen känts bra.
- Allt går egentligen enligt planen och jag är helt säker på att jag kommer tillbaka starkare än någonsin.
Johan Håkansson
