Låt oss vara lite patriotiska och börja på hemmaplan. Swedish Padel Tour dundrade igång med destination Helsingborg Padel, som bjöd in till sin nya fina hall med det bästa startfältet en SPT har sett.
Åtminstne på herrsidan.
Damsidan var skral, vilket vi återkommer till.
Men herrklassen sprakade och hade ett så starkt startfält att de svenska mästarna bara fick tre games i en kvartsfinal.
Det är där vi är nu och det är ju en utveckling som har drivits på och jag misstänker faktiskt att diverse sponsorer och andra intressenter har ett finger med i spelet.
Allt mer pengar kommer in i sporten och med pengarna vill sponsorerna ha framgångar hos sina spelare. Segrar på SPT värderas högt och då rustar spelarna därefter.
Om Simon Vasquez nu har lagt ribban genom att spela med Caye Rocafort så måste de som vill vinna komma med något riktigt giftigt.
Calle Knutsson kom med sin WPT-partner David Fernandez och Daniel Windahl spände pilbågen till bristningsgränsen när han lockade hit 32:an på världsrankingen Gonzalo Rubio.
Nu räckte inte ens det.
Den padel som Simon Vasquez spelar just nu är fantastisk. Foto: Patric Persson
Simon och Cayetano besegrade båda paren, imponerade minst lika mycket som förra helgen i Marbella och visade med eftertryck att det är laget att slå den här säsongen.
Min beundran för den padel som Vaquez spelar just nu är stor. Oj, vad han har utvecklats och oj vilken styrka han visar i match efter match efter match. Att se honom hantera självaste Rubio i finalen var enormt imponerande.
Rubio, ja.
Han kom till Helsingborg och bjöd på stor stjärnglans. Det var backhandknackar ut ur buren, enorma stoppvolleys, chiquitas och andra läckerheter. Ändå är jag klart skeptisk till stjärnans närvaro.
Jag var det faktiskt direkt jag hörde att han skulle bli Windahls partner och jag tänker nu förklara varför.
För det första: när Windahl tar hit en sådan spelare sätter han sig själv i en position där absolut ingenting annat än en seger är acceptabelt. Allt annat är ett misslyckande. Och även om han vinner så kommer det inte att bedömas bero på Windahl - utan på att han hade den klart bästa partnern.
Dessutom tror jag inte det är bra för Windahls utveckling.
Johan Håkansson vill se jätten Windahl i en helt annan roll än att krympa ihop bredvid en världsstjärna. Foto: Patric Persson
Nu var han hämmad av en ömmande rygg - men av det jag såg på de streamade matcherna var det inte det enda som hämmade honom.
Windahl passar inte att spela med en vänsterhänt sheriff som vill ta 80 procent av banan. Det gör att Windahl krymper, att han blir tveksam, att han inte känner sig trygg i sin roll och att han börjar spela dåligt.
Jag tyckte att han spelade direkt svagt i både semifinalen och finalen och missade väldigt mycket.
Dessutom tror jag inte alls att den mentala situationen, att sätta den maximala pressen på sig själv, är något som gynnar Windahl och hans padel.
De gånger Windahl har spelat sin bästa padel är när han känner att han slår lite ur underläge och att att han vet att han nästan måste överprestera för att det ska gå vägen. I de lägena kan han vara en absolut jätte på banan.
Jag ser betydligt hellre jätten Windahl förlora efter storspel än att jag ser den krympta versionen av honom vinna bredvid en storstjärna.
Eller ännu värre: inte vinna bredvid en storstjärna.
***
Amanda Girdo och Anna Åkerberg stod för damklassens prestation när de tog sig till final mot suveräna Soleymani och Arvidsson.
I damklassen gick det precis som alla hade förstått på förhand. Sofia Arvidsson och Baharak Soleymani vann - trots att Arvidsson är gravid i sjätte månaden.
Det intressanta utspelade sig i stället i den ena semifinalen där den blott 17-åriga Amanda Girdo i par med Anna Åkerberg slog ut landslagsspelarna Emmie Ekdahl och Åsa Eriksson. Anna Åkerberg är alltid stabil och bra, men det är såklart Girdos framfart som är värd att notera.
Det är en väldigt fin talang som har en fin framtid framför sig. Hennes kombination av teknik, bollsinne, taktisk begåvning och vinnarskalle är riktigt fin.
Värt att nämna innan vi avslutar SPT-premiären är att SPT i år spelas med nya bollar. Bollar som alla jag har pratat med tycker är på tok för snabba. Det är inte bra, utan leder bara till att spelet blir en pang-pang-historia. Vi svenskar behöver snarare motsatsen - lära oss att tänka padel och att bygga upp poäng.
***
Då tar vi och flyger söderut och avhandlar årets första WPT-tävling.
Det första vi kan slå fast är att nybildade par inte behöver någon särskild inköring - bara spelarna är bra nog.
Av finallagen var tre av fyra nya par. Det är helt enkelt de bästa spelarna som vinner - oavsett hur de paras ihop. 
Paquito Navarro blev utsedd till tävlingens MVP.
Lite extra kittlande var det såklart att just Paquito och Lebron möttes i finalen. Nu blev det Paquito som vann - men det hade lika gärna kunnat gå åt andra hållet.
Men frågan är om vi inte redan har fått se årets galnaste match. Semifinalen mellan Lebron/Galan och Sanyo/Stupa var helt bananas. Jag räknade inte exakt men det måste ha varit tio matchbollar som Stupa och Sanyo bommade. Helt otroligt.
Det som överraskade mest på herrsidan var att självaste Bela var så blek. Hans insats i kvartsfinalen går högt upp på listan över hans sämsta matcher i WPT någonsin.
Vilka ska slå Marta Marrero och Paula Josemaria Martin den här säsongen?
Att Marta Marrero och Paula Josemaria Martin vann damklassen var också väntat. Detta trots att Paula uppenbart var lite nervös i sin nya situation. Det paret lär bara bli bättre och risken är ganska stor att paret kommer att dominera fullständigt i år.
Det lag som på lite sikt borde kunna utmana är Bea Gonzalez och Marta Ortega. De sniffade på final nu och 18-åriga Gonzalez blir bara bättre för varje tävling.
Johan Håkansson
