I går meddelade Fernando Belasteguin på sociala medier att han efter tio år med Head nu är på väg att byta märke.
Än har han inte presenterat sin nya samarbetspartner – men de som har örat mot rälsen in i WPT-sfären pratar alltså om att det är Wilson som har signat padellegendaren.
Vilket vore helt logiskt.
De börjar onekligen röra på sig nu, elefanterna.
Head, Wilson, Babolat och Adidas (jag räknar in dem här) är alla gigantiska globala märken som nu samtliga slutligen verkar ha bestämt sig för att satsa fullt ut och bli stora inom padeln. De signar upp världsstjärnor och har en mäktig apparat i ryggen när de väl bestämmer sig.
Det här kommer såklart att få konsekvenser.
Fram tills nu har det varit rena djungeln bland märken inom padel, med långt över 100 aktörer som alla har försökt få marknadsandelar. Många märken i Spanien är stora i sin stad eller i sin region, men syns i övrigt knappt till.
Sedan finns det några som är större än så - samt några få som har en riktigt stark position: märken som Bullpadel, Starvie, Nox och Vibora.
Många padelmärken från Argentina och Spanien har också insett att den svenska marknaden är starkt växande och har därför agenturer här i Sverige: personer som är märkenas förlängda arm här.
Men nu är marknaden i förändring. De stora tennismärkena har i några år funderat, känt sig för, tagit fram hyggliga racketar och sponsrat några toppspelare. Men nu är det full satsning som gäller.
Det märks på alla nivåer: från produkter till marknadsföring.
När Babloat signade Juan Lebron var det i mina ögon en briljant satsning. Då var Lebron inte ens bland de 20 bästa spelarna, men han var en supertalang. I dag är han världsetta – och har liksom vuxit tillsammans med märket.
Adidas valde en liknande strategi när de knöt upp unga drömspelare som Ale Galan och Marta Ortega.
Om ryktena stämmer väljer alltså Wilson att gå en annan väg: de signar i så fall det största namnet genom alla tider – vilket givetvis kommer att få ett stort genomslag. Det är ett statement som heter duga.
Head är den elefant som satsat längst och tålmodigast på padel och har därför redan en stark position.
När nu dessa märken har bestämt sig för att satsa fullt ut på padel finns det garanterat en målmedveten plan bakom som inkluderar mycket pengar.
Mot detta kan självklart de allra flesta padelmärken inte tävla. De är helt chanslösa mot sådana muskler.
Min gissning är därför att en hel del av de mindre märkena kommer att försvinna de kommande åren. Elefanterna kommer helt enkelt att ta så stora marknadsandelar att det som blir över inte räcker.
Vi såg en liknande utveckling inom tennisen där många mindre märken helt enkelt fick ge upp. I dag ser vi i stort sett bara en handfull märken på proffstourerna.
Blickar vi flera år framåt är frågan rent av vilka padelmärken som har kunnande och muskler nog att stå upp mot de stora jättarna.
Bullpadel borde ha det. Kanske även Starvie och Nox – som har starka ägare.
I denna kontext är svenska Stiga en spännande aktör. Det är inget stort tennismärke – däremot ett av världens största bordtennismärken med stora resurser och en vana att konkurrera på global nivå.
Stiga har ju också sagt att de menar stort allvar med sitt intåg i padel och att de satsar på att bli ett av världens största märken även där.
Allt är egentligen fullt logiskt när marknaden blir så het.
Samtidigt ser jag en stor charm i alla dessa märken och hoppas innerligt att åtminstone ett 20-tal ska överleva.
Jag tror faktiskt att alla vi padelälskare gärna ser att det blir så.
Johan Håkansson
.
