Ja, det måste vara en av de största vändningarna i WPT:s historia. En match det kommer att pratas länge om.
Sanchez och Salazar gör sin sista turnering tillsammans. Det är känt att paret går skilda vägar efter den här säsongen och det vi såg i semifinalen mot Eli Amatriain och Patty Llaguno såg ut som ett mindre sammanbrott.
Efter ett jämnt första set förlorade paret flera viktiga bollar i rad och till sist såg det helt uppgivet ut. Ungefär som om båda fullt ut accepterade att det var så här den gemensamma resan skulle sluta.
Men vid 0-5 i andra set hände två saker i sidbytet:
1) Sanchez och Salazar slutade bry sig lika mycket och spelade mer avslappnat.
2) Amatriain och Llaguno började fila på segerintervjuerna.
Stackars, stackars Eli Amatriain. En grymmare förlust kommer hon aldrig någonsin att uppleva.
Men Patty och Eli gick snabbt från att vara säkra till att bli nervösa när några stora lägen försvann.
Vid 5-3 var det skarpt läge. Vid 5-5 var det stor oro. Och när andra set försvann i tiebreak var det som om Patty och Eli undrade vad tusan som hade hänt.
De var ju klara för final i Masters.
De var tävlingens stora sensation.
De filade ju på segerintervjuerna.
Det finns ett fint ordspråk inom idrotten: ”Underskatta aldrig en mästares hjärta”. Och det var nog exakt det som fick Sanchez och Salazar att hitta kraften att kunna vända: en stolthet att trots allt visa att det var ett mästarlag som inte skulle vika sig frivilligt.
Patty och Eli lade sig verkligen inte ner och dog efter andra set – men det mentala läget var brutalt förändrat och nu var det Sanchez och Salazar som visade mod och tro på de viktiga poängen.
Breaket kom fram till 3-1
Sedan rann det på mot en säker seger i sista set. 3-1 blev 5-1 och Ari Sanchez kunde knappt tro det att hon stod där och skulle serva för en plats i Masterfinalen.
Vid 30-30 slog hon en magisk volley som dog i stängslet och gav matchboll.
Och de behövde bara en.
I finalen väntar suveräna Lucia Saniz och Gemma Triay som vann sin semifinal enkelt över Marta Marrero och Marta Ortega.
Det är över säsongen världens två bästa lag som möts - vilket på så vis känns rättvist. Men sättet Sanchez och Salazar vann på borde inte vara möjligt.
Efter matchen var det mycket tårar. Förlorarna grät med sin coach - men även Salazar grät och pratade mycket och varmt om hur hon kände med sina motståndare.
Johan Håkansson
