Måndag morgon. Alla spelare har åkt hem, men redaktören är kvar i Trollhättan och efter en natts bra sömn känns det härligt att få titta ut över den vackra ån som piskas av regnet och sammanfatta helgen som varit.
Vad var det egentligen vi fick uppleva?
I första hand en känsloladdad padelfest som bara befäste tesen om att lag-SM inte bara är här för att stanna – tävlingen är snart det viktigaste och största vi har. Inom en snar framtid, när sporten breddats ytterigare, ser jag framför mig hur det är en ren ynnest att ens få delta i finalspelet bland de åtta bästa. Kvalen kommer att bli brutala för precis alla kommer vilja vara med på festen.
Martin Glenvik höll kontroll på spelarnas känslor. Foto: PDL Trollhättan
När jag gick runt bland banorna i Trollhättan njöt jag allra mest av det enorma engagemanget. På varenda bana var det knutna nävar och sydländska känsloyttringar. Lagkompisarna jublade som om ett VM-guld var säkrat efter var och varannan boll. Det var passionerat och härligt. Man rycktes med och det hände flera gånger att jag faktiskt fick rysningar över kroppen.
Men det där är givetvis en balansgång. Därför var det helt suveränt att förbundet nu kunde ha en domare på plats som övervakade tävlingen. Martin Glenvik från Göteborg skötte den uppgiften med den äran och jag lovar att enbart hans närvaro hade en dämpande effekt som fick spelarna att tänka efter lite extra.
Glenvik fick dela ut några tillsägelser när känslorna rann över – men några allvarliga incidenter var det inte tal om.
Spelet då? Om vi börjar med damerna måste jag börja med lite gnäll. Vi har inte så många toppspelare på damsidan och när flera tunga namn nu saknades så märks det rejält. Skador går det inte att göra något åt (Anna Svedenhov, Ann Roslund, Alexandra Andersson med fler), men när spelare som Baharak Soleymani, Anna Åkerberg, Billie Gajic, Åsa Eriksson, Smilla Lundgren och några till saknas för att deras klubbar inte ens är med känns det inte bra. Det blir för urholkat.
Nu var det tre lag som stod i särklass: Halmstad, Padel Crew och PDL. Halmstad räckte hela vägen tack vare Sofia Arvidssons enorma förmåga att vinna jämna matcher.
Men även på grund av Rebecca Nielsen.
Den 29-åriga hårdslående tjejen från Borås har äntligen bestämt sig för att satsa hårt på padel och närmar sig Sveriges elit med stormsteg. Hon bidrog i allra högsta grad till Halmstads guld.
Padel Crew, med landslagstrion Antonette Andersson, Emmie Ekdahl och Ebba Stedt, hade två chanser att försöka besegra Halmstad, man gjorde bra matcher men räckte inte riktigt till på de viktiga poängen.
Halmstad svenska mästare. Foto: PDL Trollhättan
Sofia Arvidsson - drottningen av svensk padel. Foto: PDL Trollhättan
På herrsidan var den stora frågan om något lag skulle kunna skaka om Ryska Postens mäktiga bygge.
Svaret blev nej – även om PDL Göteborg gjorde ett tappert försök i semifinalen där man ändå lyckades tvinga fram avgörande set i de två första matcherna.
Men med spelare som Calle Knutsson, Daniel Windahl, Simon Vasquez, Anton Andersson, Bobby Seger och Andreas Pålsson och Pablo Figueroa i laget är det snudd på omöjligt.
Simon Vasquez fortsätter ta steg i sin utveckling. Foto: PDL Trollhättan.
Finalen mot Halmstad blev högst odramatisk. Klasskillnaden var för stor och är det något som känns glädjande så är det just det: det börjar bli en tydligare skillnad mellan våra allra bästa spelare och övriga eliten. Seriösa satsningar börjar ge resultat.
Att grabbarna i Ryska Posten hade med sig guldhattar och guldkonfetti till Trollhättan säger en del om deras status inför, under och efter tävlingen.
Och för en padelnörd som jag var det ändå härligt att dels se hur Ryska Posten snurrade i sina konstellationer, vilket bland annat gjorde att vi fick se Windahl spela forehand. Men bäst var att se hur utvecklingen fortsätter. Vasquez och Figueroa är bättre än någonsin, samma vågar jag säga om Anton Andersson – och Calle Knutssons aura börjar bli enorm. All hans erfarenhet har skapat ett självförtroende som inte är lätt att möta för de svenska spelarna. Här är sheriffen, liksom.
Ryska Posten vann herrklassen vilket knappast överraskade någon. Foto: PDL Trollhättan
Men om jag får hoppas något inför nästa säsong så är det att Ryska Posten inte blir fullt så dominant. 2-3 av dessa spelare får gärna spridas ut till konkurrenter. Det vinner tävlingen på.
Om Ryska Posten höll för allas förväntningar så hade vi en överraskning och en liten besvikelse på herrsidan:
Fjolårets finalist Padel Crew missade semifinalen efter smått chockerande 0-3 mot PDL:s andralag. Att man sedan gick ut och besegrade PDL:s förstalag räddade en del av äran, men skadan var då redan skedd.
Men vi måste fullt ut berömma krigarhjärtat hos PDL Stockholm som faktiskt bara var några game från en SM-final.
De ledde med 1-0 i matcher i semifinalen mot Halmstad, hade första set i match 2 och dessutom ett break i det andra innan magin bröts.
För första gången fick svensk padel stifta bekantskap med Martin Swahn från Västervik och jag hoppas verkligen att han fortsätter tävla. Han kan bli riktigt, riktigt duktig.
PDL:s andralag, med Jonas Björkman, stod för tävlingens skräll när man slog Padel Crew med 3-0 i matcher. Foto: PDL Trollhättan
Under lördagen hölls det omskrivna årsmötet med förbundet och flera klubbar valde att delta via länk från Trollhättan.
Beslutet blev att verka för att söka inträde i RF på egna ben, men samtidigt tillsätta en referensgrupp som ska undersöka hur alternativ kan se ut.
Dessutom klubbades en del regeländringar igenom.
På större tävlingar ska nya bollar användas i avgörande set.
Endast svenska mästaren i lag-SM ska direktkvalificeras till nästa år. Dessutom får de tre lag med högst poäng en direktplats.
Målet nästa år ska vara att ha ett enda stort SM för juniorer, seniorer och veteraner.
Johan Håkansson