Det är ju inte bara ett år som nu rinner ut. Även ett decennium är på väg att ta slut och det känns inte alls överdrivet att påstå att det här har varit padelns årtionde.
Under några få år på 10-talet såg vi en ny sport växa fram och snabbt bli en av de mest utövade i Sverige. Det är helt osannolikt, egentligen.
När årtiondet började var sporten bara en angelägenhet för några entusiaster i Båstad. Och de första åren var knappast någon explosion. 2015 var padelhallarna inte fler än att de gick att räkna på händernas fingrar.
Men i och med SM i Växjö 2015 började en ny era och det som har växt fram sedan dess saknar motsvarighet.
2016 startade Swedish Padel Tour, padelcenters har poppat upp precis överallt, antalet utövare har växt lavinartat och när vi nu lämnar 10-talet för att gå in i 20-talet står vi inför en situation där precis allt känns möjligt.
10-talet var genombrottet för sporten.
20-talet lär bli årtiondet då den etableras på allvar som en av Sveriges största.
Men innan vi rusar in i en spännande framtid är det hög tid att summera det år som gått.
Vad innehöll 2019, egentligen?
Det var så mycket att jag känner att vi måste dela in detta i små rubriker för att få lite struktur. Låt oss börja med:
SWEDISH PADEL TOUR
Ja, som ni kanske minns började padelåret lite kaotiskt där SPT-tävlingen i Luleå innehöll händelser som inte var så roliga att se. Det var som om spelarna gått och laddat så mycket inför årets första stora tävling att det blev en övertändning.
Men inget dåligt som inte för något gott med sig. Händelserna i Luleå skapade en bra debatt, som sedan ledde fram till att vi fick domare på de stora tävlingarna i Sverige. Vilket faktiskt var helt nödvändigt.
I övrigt tycker jag att touren 2019 var okej. Nya arrangörer visade upp sig och det utländska inslaget kändes både bra och lagom. De spelare som kom hit lyfte verkligen tävlingarna: Pablo Pelassini, José Carlos Gaspar, Martin Pineiro, Peter Alonso, Inigo Zarategui, Marta Gullart Lain och Sara Ruiz Soto.
De bjöd på grym padel och var framför allt perfekta motståndare för våra bästa svenska spelare i deras strävan att bli bättre.
Touren inleddes och avslutades med seger för Pablo Figueroa. I Luleå vann han med Anton Andersson och i Mastersslutspelet hade han Daniel Windahl vid sin sida.
Konceptet SPT håller absolut – men om jag har någon önskan inför framtiden är det att just Mastersslutspelet ska utvecklas. Där ser jag gärna att man lägger mer krut på arrangemag och kringaktiviteter som gör att tävlingen känns som en festlig avslutning på det svenska året.
SM-TÄVLINGARNA
Lag-SM tycker jag blev precis så bra som jag hade hoppats. Finalspelet i Trollhättan var en riktig höjdare.
De utländska spelarna fick inte vara med, vilket naturligtvis påverkade kvaliteten, men knappast prestigen. Lag-SM har redan blivit något väldigt stort för våra största klubbar och kampen om att få ta de där gulden lär inte minska. Vilket innebär en huggsexa på våra allra bästa spelare.
Nu vann Ryska Posten med ett ihopvärvat superlag på herrsidan och Halmstad på damsidan. Tråkigt på damsidan var att några av våra allra bästa spelare inte ens var med.
Hanna Knutsson och Amanda Girdo blev juniormästare i Halmstad.
Junior- och veteran-SM blev också en succé. Det fungerade utmärkt att kombinera ungdomen och gamlingarna. Det blev en mjukare och trivsam atmosfär i hallen, inte lika testosteronstinn som när eliten är i farten.
Givetvis fantastiskt roligt att se deltagarantalet på ungdomssidan, vilket bevisar att ungdomsverksamheter existerar och att många eldsjälar redan gör ett kanonjobb runt om i klubbarna. Där lär det hända massor de kommande åren.
Vanliga SM saknade några stora namn och utan att ha varit dåligt på något sätt var det ändå en av årets små besvikelser. För mig hade utvecklingen från 2015 varit så tydlig för varje år – men 2019 kändes inte så. Vi fick i alla fall se en herrfinal som slår det mesta jag sett i dramatik. Och det var direkt rörande att se hur Viktor Stjern och Pierre Bonfré äntligen fick sitt guld efter två bittra finalförluster, inte minst med tanke på Viktor Stjerns svåra skada som gjorde SM högst osäkert.
Och framför allt: vi fick ett fantastiskt arrangemang på Padel Crew och ett deltagarrekord som var en fin manifestation av utvecklingen. Så många duktiga spelare var på plats som jag faktiskt inte ens hade sett spela.
Viktor Stjern och Pierre Bonfré - svenska mästare 2019.
Antonette Andersson skrev historia då hon blev första svenska spelare att nå tre SM-guld. Baharak Soleymani fick vinna sitt första.
WPT BÅSTAD
Ja, det är ju med sorg i hjärtat man sätter den rubriken. Var årets WPT den sista i Båstad, eller kommer tävlingen att återvända dit en dag? Vi kan bara hoppas.
För mig var WPT i Båstad något unikt, världens kanske häftigaste tävling, och 2019 var en stor succé.
Lördagen och söndagen, med den välfyllda centercourten, kommer jag nog bära med mig som det enskilt häftigaste minnet från året.
WORLD PADEL TOUR
Om vi blickar ut i världen och tar oss an den bästa padel som finns så var 2019 året då mycket förändrades på World Padel Tour.
Länge, länge har detta varit en förutsägbar cirkus, där de väntade lagen alltid gått fram. I år raserades det till stor del tack vare nya konstellationer och en ny generation som rusar fram – främst på herrsidan.
Vi fick se en rad separationer och nya spännande konstellationer. Att Augustin Tapia bildade par med Fernando Belasteguin var en perfekt symbol för hur det nya och gamla möttes och tillsammans tog sporten till nya höjder.
På damsidan fick vi också se stora genombrott i främst Paula Josemaria Martin och Bea Gonzalez.
Men 2019 kommer för alltid bli ihågkommet som året då Spanien för första gången tog över herrtronen i form av Fransisco ”Paquito” Navarro och Juan Lebron.
Riktigt roligt att vi nu har fyra svenska spelare som mer eller mindre kontinuerligt befinner sig på WPT och nu jagar topp 100-listan.
LANDSLAGEN
För första gången någonsin skickade Sverige ett riktigt juniorlandslag till VM, som hade föregåtts av uttagningar och läger. Fantastiskt roligt. Och det var underbart bara få följa lagets framfart från Castellon utanför Valencia via streamar från mobiltelefoner.
Rent sportsligt var det mäktigt att se hur väl våra äldsta tjejer stod sig i den internationella konkurrensen. Alla fyra: Smilla Lundgren, Amanda Girdo, Izabella von Fielitz och Hanna Knutsson stod upp på ett sensationellt bra sätt.
Svensk glädje under junior-VM. Gustav Eriksson, Andréas Johansson och Olle Andersson.
Senior-EM blev väldigt konstigt, på grund av den kaos som råder i padelvärlden och där två parallella EM avgjordes, ett i Portugal och ett i Italien.
Sverige valde alltså att spela i Portugal och fick åka hem med två bronsmedaljer. Det var precis vad vi kunde begära av laget – men personligen tycker jag att det var två brons med mersmak.
Sverige visade att Portugal absolut är inom räckhåll.
I övrigt kantades som bekant EM av avhopp och en ”alkoholskandal”, vilket gav en rätt besk eftersmak.
Svenska bronslagen i Portugal.
PADELFEBERS GALA
Ännu finns ingen gala för svensk padel. Lite på skoj ställde jag frågan på Instagram huruvdia en sådan skulle vara önskvärd. 65 procent svarade ja, vilket ändå väcker ett visst hopp.
Jag tycker att det hade varit en rolig avslutning (eller start) på ett padelår att få samlas och dela ut lite utmärkelser.
Men fram till dess får Padelfeber nöja sig med en egen liten gala här och nu.
Varsågod - här kommer årets pristagare.
Årets spelare: Baharak Soleymani
Årets genombrott: Amanda Girdo
Årets prestation: Daniel Windahl och Gustav Erikssons seger i EM mot Belgien.
Årets prestation 2: Viktor Stjern, som kom tillbaka från sin svåra skada och vann SM.
Årets tävling: WPT i Båstad
Årets ledare: Andréas Johansson och Fredric Bengtsson, som bar och ledde vårt första riktiga juniorlandslag under VM i Spanien.
Årets otur: Smilla Lundgren som skadade knäet allvarligt mitt under EM.
Med dessa rader önskar Padelfeber alla läsare ett riktigt Gott Nytt År. Redan i morgon berättar vi en nyhet som delvis kommer förändra bevakningen av svensk padel.
Johan Håkansson
