Det var på 70-talet som begreppet ”totalfotboll” slog igenom. Hollands landslag och landets bästa klubblag Ajax började spela fotboll på ett helt nytt sätt. Spelarna var inte längre låsta i sina positioner utan kunde byta positioner utifrån hur spelet utvecklade sig.
Rent praktiskt innebar det att laget skulle äga bollen, att en mittfältare kunde bli back, eller forward, att alla klarade att täcka upp för varandra och att det inte påverkade spelet.
Det krävde att spelarna var mer allround, att de var och en behärskade hela spelet, så att säga.
Sättet att spela gav enorma framgångar till både Holland och Ajax, med VM-finaler och europeiska klubbtitlar.
Rinus Michels ansåg att spelarna skulle kunna byta positioner beroende på hur spelet utvecklades.
Totalfotbollen anses ha uppfunnits av Ajax tränare Rinus Michels och exporterades sedan till FC Barcelona när Michels blev tränare för den katalanska klubben.
Det går en mycket tydlig röd tråd från Michels, via Johan Cruijff (som tog över Barcelona) och dagens fotbolls-Yoda nummer 1, Pep Guardiola.
Jag tänkte faktiskt på totalfotbollen när jag på plats följde årets första WPT och på nära håll såg genierna Paquito Navarro och Juan Lebron experimentera, undersöka och sakta men säkert hitta sin väg.
Det tog dem hela vägen till final efter seger över bland annat Bela och Lima. Det vi såg var delvis helt nytt. Vi såg roller som luckrades upp. Vi såg positionsbyten och två spelare som verkligen behärskade hela spelet.
Även om Lebron är den spelare som returnerar i forehand går det absolut inte att jämföra honom med en traditionell forehandspelare.
Det blev final i första turneringen för Paquito och Lebron. Har de tagit ytterligare ett steg nu till Logrono? Foto: WPT
Både Paqutio och Lebron är två spelare som är vana vid att dominera sitt lag, ta mycket yta av planen och vara den som slår spektakulära vinnare.
Det hade kunnat vara upplagt för stora problem att para ihop dem – men det vi såg i Marbella tyder snarare på att de är på väg att hitta något nytt.
Ju längre turneringen led upptäckte de att de nådde störst framgång genom att ställa upp i klassisk tennisuppställning. Det vill säga att de delade broderligt på att ta backhandpositionen.
Det innebar obehagliga variationer för motståndarna och absolut ingen som helst försämring, eftersom både Paquito och Lebron behärskar hela spelet – precis som Johan Cruijff och hans lagkamrater gjorde på 70-talet.
Om spelet kräver det byter de roller.
Nejdu, Paquito. Den smashen tar Lebron... Så kan det se ut i den nya totalpadeln.
Det gäller även när de returnerar. Paquito och Lebron kan spela ett mer irrationellt och rörligt försvarsspel eftersom det egentligen inte spelar någon som helst roll vem som befinner sig var på banan.
Båda ligger också i absolut framkant när det gäller spelets evolution. Det gäller inte minst smashen, något som ni gärna får hålla ett extra öga på.
Smashen har utvecklats och förändrats i takt med att spelet utveckas. Kicksmashen över tremetersväggen ser vi allt mer sällan – eftersom den är för riskabel. Alla har blivit för bra på att springa ut ur buren och slå en vinnare in genom dörren.
Det absolut senaste är att slå en hårt överskruvad smash som studsar nära bakväggen och sedan bara stiger på vägen tillbaka. När bollen passerar nätet är den ofta fyra meter över backen och omöjlig att nå.
Nästa sätt att försöka skydda sig borde bli att inte springa hela vägen fram – utan att stå ett par meter från bakväggen och där försöka toucha bollen på väg tillbaka.
Vi får se i vilken riktning spelet utvecklas, men det är en spännande brytningstid där det nya gör upp med det gamla sättet att spela - den argentinska skolan som varit helt dominerande sedan 90-talet.
Det blir spännande att se om Paquito och Lebron redan har hunnit utveckla sitt spel ytterligare sedan sist. Och i så fall hur.
Om de når nog stora framgångar lär det inspirera långt ner i åldrarna.
Det kan mycket väl vara framtidens padel vi ser skapas här och nu.
Totalpadeln.
Läs mer: Vad är skillnaden mellan backhand- och forehandspelare?
