´I tre raka SM har Andreas Pålsson och Bobby Seger nämnts som en av de stora favoriterna på SM. Så länge har de varit dominanta på den inhemska scenen – men när det väl har handlat om mästerskap har de inte fått till det.
I år har det sett helt annorlunda ut. Spelet har varit så dåligt att de själva har tvivlat på det och sin förmåga.
Ändå var det som att det låg i luften att Seger och Pålsson äntligen skulle få slå till. Deras form har varit stigande på slutet, lottningen var bra och när dessutom Daniel Windahl inte kunde komma till spel var det kanske deras tur ändå.
Andreas Pålsson och Bobby Seger har kämpat hela säsongen - men när det gällde som mest fanns storspelet där.
När lagen höll på att ta ihjäl varandra i den ena rysaren efter den andra på den övre halvan fick Seger och Pålsson en hyfsat behaglig resa på den nedre, även om kvartsfinalen mot Stefan Nilsson och Per Hjalmarsson var riktit tuff (6-4 i avgörande).
Efter en stabil seger i semifinalen över John Larsson och Christoffer Sonesson var paret redo för final. De var redo att explodera och få ut precis allt i rätt ögonblick.
Innan Pierre Bonfré och Viktor Stjern riktigt förstod vad som hände hade Seger och Pålsson tagit hem första set med 6-1.
- Finalen var riktigt bra. Det var nog vår bästa match för säsongen. Vi spelade jäkligt bra med bra trck i volleyn. Vår gameplan fungerade perfekt, säger Pålsson.
Berätta gärna om den?
- Vi skulle ju lobba ner mot Stjern och sedan skulle jag klossa nätet. Sedan tyckte jag att vi spelade minst lika snabbt som de när vi behövde.
Vilket stämmer bra. Stjern och Bonfré lever mycket på sin energi, sin rörlighet och att de brukar vara omutliga i volleydueller. Men gång på gång var det faktiskt Pålsson och Seger som gick segrande ur de duellerna.
Viktor Stjern och Pierre Bonfré tog sig till sin andra raka SM-final. Men fick än en gång se sig besegrade.
- Det är sjukt skön känsla. Hela året har vi sagt att vi ska vinna här. Det var verkigen på tiden. Vi har varit nära förut och det känns välförtjänt.
Men Pålsson erkänner att han inte var helt övertygad om sin och Bobbys kapacitet i år.
- Vi har tvivlat lite när det inte gått som det brukar. Men å andra sidan är känslan ännu skönare när vi sätter den till sist.
Bobby Seger var i det närmaste lyrisk efter matchen och gick omkring med ett litet men ändå saligt leende.
- Ett helt år får jag nu vara svensk mästare. Känslan är fantastisk. Så här glad har jag nog inte varit av idrott på länge. Inte sedan jag var 20 år och det är ju 17 år sedan.
Bobby Seger berättar också om rädslan han hade att än en gång råka ut för kramp. Det var det som sänkte paret i genrepet i Växjö och på Linköpings långsamma banor var risken överhängande att det kunde hända igen.
- Jag har käkat mycket magnesium och fått mycket massage. Jag har även ätit mycket pasta och potatis, vilket jag inte brukar. Jag har även tagit linement inför varje match.
Men paniken var ändå nära när han fick krampkänning mellan semifinalen och finalen.
- Men med lite extra magnesium så gick det.
Förbundskapten Dani Dios fick se mycket av Stjern och Bonfré i helgen. På onsdag släpper Dios sin VM-trupp. Frågan är om de båda finns med där.
Pierre Bonfré och Viktor Stjern förlorade alltså sin andra raka SM-final, men enligt Stjern var känslan betydligt tuffare nu.
- Ja, det känns som vi hade en riktig kanonhelg och att vi inte får ett bättre läge att vinna SM.
Båda var riktigt besvikna över att tiden mellan semifinal och final var så knapp. De hade en riktig maratonrysare i semifinalen mot Calle Knutsson och Ola Brodén och klarade inte riktigt av att ladda om.
Semifinalen som Bonfré och Stjern vann över Calle Knutsson och Ola Brodén var absolut en av SM:s bästa.
- Vårt spel handlar mycket om energi och när finalen började var vi inte mentalt där. Då går det snabbt, säger Bonfré.
- Vi hann inte gå ner och sedan upp igen. Vi fick nästan hålla oss kvar för att inte dippa helt.
Dessutom blev uppladdningen orolig eftersom Bonfré fick en lättare kramp i framsida lår efter semifinalen.
- Det var om om vi gick in och tänkte att vi fick känna hur det kändes. Blir det kramp eller inte? Och plötsligt stod vi där med 1-6 i baken och tänkte: ”oj, kramp blev det inte men så här kan vi inte spela”.
Men Bonfré och Stjern lämnar ändå Linköping med vetskapen att de gjort en riktigt bra tävling där de två gånger drog det längsta strået i riktiga rysare.
I kvarstfinalen vann de med 8-6 i avgörande tiebreak över Anton Andersson och Isak Arvidsson. Och semifinalen var i princip lika tuff mot defensivt skickliga Knutsson och Brodén.
I veckan får de besked om de kommer med till VM i Paraguay. Båda känner att de åtminstone stärkt sina kort.
- Man ser ju att nivån är jäkligt jämn. Men det är klart att vi stärkt våra chanser, säger Bonfré.
Johan Håkansson
