I sin ungdom var Baharak Soleymani från Västerås en lovande tennisspelare. Hon var som bäst rankad trea i Sverige i sin ålder – egentligen utan att träna.
- Alla sa att jag kunde bli något. Men jag var otroligt lat och ville inte ens värma upp. Och i efterhand har jag förstått att jag inte ens tyckte att tennis var särskilt roligt. Det var bara något jag försökte intala mig, säger hon.
När hon la av med tennisen vid 16 års ålder började istället en destruktiv resa med stillasittande jobb och enbart skräpmat.
- Jag slutade träna men fortsatte äta. Det var frukost på McDonalds, lunch på kebabhaket och hamburgare till middag. Varje dag. Men största boven var nog att jag drack tre-fyra liter läsk om dagen.
Ett år med stillasittande jobb och skräpmat gjorde att Baharak Soleymani gick upp 20 kilo.
Under ett enda år med stillasittande säljjobb uppskattar Baharak att hon gick upp 20 kilo.
- När jag vägde som mest minns jag att jag kollade mig i spegeln och tänkte att det här är kört. Det är lika bra att beställa en kebabtallrik till, säger hon.
Det var ett liv av ångest, taskiga kommentarer och en tillvaro som helt kretsade kring mat. Allt hon ville var att gå hem och äta.
- Utåt sett försökte jag hålla masken. Men sanningen var att jag skämdes. Jag var väldigt ihoptryckt och kände att jag fick blickar på mig. Och att bli kallad tjockis på krogen var inte roligt.
Hur reagerade du då?
- Ofta med aggressivitet. Det var mitt skydd. Jag hamnade ofta i tjafs. Jag låtsades att jag inte brydde mig men det tog jättehårt.
Den stora vändningen började faktiskt med en pokerkväll på jobbet - med pizza.
Den stora vändningen började 2012. En pokerkväll med pizza arrangerades på jobbet, men en tjej kom dit med egna soppor.
- Hon berättade att hon körde en diet och att hon hade gått ner 13 kilo. Då tänkte jag att det där ska jag också testa, säger Baharak.
Vilket hon faktiskt gjorde – men efter tre dygn bröt hon ihop.
- Jag bara grät och skakade. Jag stängde av min telefon och slutade svara på sms. Jag blev ett psykfall på grund av de där sopporna. Då tänkte jag att om jag bara får tugga på något så är jag i himlen. Jag gick till Konsum och köpte salladsblad och kyckling.
Baharak skippade sopporna, gick efter eget omdöme men började i stället att blogga om sin resa.
- Jag hade försökt så många gånger förut och mina kompisar var nog less på att höra om det. Men jag ville visa att den här gången var det verkligen på allvar. Jag behövde sätta den pressen på mig själv.
Hon tappade 40 kilo på 1,5 år, men erkänner att den tiden var hemsk.
- Jag var ju för stor för att kunna träna. I stället gick jag ut och promenerade. Jag gick ungefär 20 minuter ett par gånger om dagen. Och målet var att en dag kunna springa den rundan. Efter två-tre månader kunde jag jogga lätt 300 meter.
Till sist skippade även Baharak Soleymani cigaretterna.
Till sist klarade hon att jogga hela rundan och minns än i dag lyckan och känslan av att det är kommer att gå.
En last behöll hon dock tills vidare – cigaretterna.
- Jag rökte ett paket cigg om dagen. Jag kände att jag behövde det. Träningen och kosten var en sån pain in the ass. Men i och med att jag hittade till gymmet efter två-tre år kände jag att jag ville trappa ner det också. Jag ville få en bra kondition och inte förstöra min träning.
Cigaretterna byttes mot snus – en last som Baharak Soleymani ännu unnar sig.
I dag har hon hållit sin nyttiga livsstil i några år, men förskönar inte tillvaron. Hon säger att en djävul knackar henne på axeln varje dag och att hon inser att resten av livet kommer att förbli en kamp.
- Träningen är inget problem. Det är kul och något jag mår bra av. Det är kosten som är det svåra. Jag kan inte ta en liten bit kladdkaka. Då är jag körd. Då sitter jag där och moffar i två dagar. Så jag måste alltid tänka mig för väldigt noga. Efter dessa år har jag lärt mig vad som triggar igång mig. Bröd är livsfarligt.
Inte heller att ha en belöningsdag i veckan fungerade.
- Jag gjorde det till en början. Men en dag blev lätt två och till sist tre. Och då blev jag så sockerhög att jag skakade och svettades. Jag fick ont i lederna av all skit jag fått i mig.
I dag har Baharak Soleymani kommit till ro med att livet alltid kommer vara så här. Och när djävulen knackar på axeln hjälper det med att titta på gamla bilder för att påminnas om den resa som hon har gjort.
- I dag mår jag så bra. Jag har fått självförtroende, vågar visa mig ute och går med en helt annan hållning. Och den här självkänslan fanns inte innan. Nu tror jag på mig själv, vet vad jag kan och vet verkligen att ingenting är omöjligt.
Förra året upptäckte Baharak Soleymani padeln. Något som kom att förändra hennes liv ännu en gång. Foto: Padelstreamer
Nästa stora vändning i livet blev när padeln kom in i hennes liv för ett drygt år sedan.
- Tacka gudarna för det, säger hon och skrattar.
Det som började som en kul grej med killkompisarna övergick till en tävling tillsammans med före detta tennisstjärnan Åsa Svensson.
- Vi vann den tävlingen och även nästa. Men Åsa var tydlig med att hon inte ville satsa på padel. Det kände däremot jag att jag ville göra. Det var ju hur kul som helst.
I år växte känslan fram att hon ville satsa av hela sitt hjärta.
- Jag satte mig ner och tänkte och kom fram till att jag måste ge det här en chans. Inget kan bli värre än det jag gått igenom. Då åkte jag ner till Marbella och tränade. Sedan åkte jag ner ännu en gång och kände jag inte kunde få nog.
I helgen spelar Baharak Soleymani Swedish Padel Tour på hemmaplan i Västerås inför alla sina kompisar. Och det är också starten på en satsning tillsammans med före detta Sverigeettan Billie Gajic från Malmö som nu på allvar är tillbaka efter sitt barnafödande.
- Det ska bli så roligt. Jag var nere och tränade i Malmö. Jag hade ju aldrig sett henne spela innan, men shit vad duktig hon är. Det är på en helt annan nivå och det känns otroligt stort att få spela med henne.
Direkt efter tävlingen i Västerås ska Baharak och Billie åka ner till Marbella för att träna ännu mer.
Och sedan väntar VM i Paraguay - den stora belöningen på allt slit hon lagt ner på banan.
Dagarna efter SM (som hon missade på grund av sjuk partner) fick hon beskedet via telefonen att hon var en av åtta tjejer som tagits ut till Sveriges VM-lag.
- Jag satt i bilen fick en chock. Jag kan erkänna att det kom någon tår. Jag ska verkligen ge padeln allt nu. Ingen ska behöva ångra att de tog med mig på det här. Jag ska slita häcken av mig.
Hon tänkte på hela sin resa och insåg var Baharak Soleymani hade kunnat vara någonstans om hon inte hade tagit sitt stora beslut för några år sedan.
- Då hade jag garanterat vägt 150 kilo. Jag var ju hos läkare då och fick veta att det här inte bådade gott. Det var en farlig magfetma jag hade. Jag hade förmodligen inte kunnat gå idag. Jag har gråtit och kämpat så mycket genom åren och nu är jag här.
Hon älskar sitt liv i dag och är ivrig att att ge sig ut på ett äventyr inom padeln som bara har börjat.
- Jag ska till World Padel Tour. Det bara är så. Den här resan ska bli så grym.
Johan Håkansson
