Det känns så roligt att skriva den här krönikan, för det är en enda stor hyllning till svensk dampadel just nu, vilket verkligen behövdes efter ett SM som kändes väldigt avslaget och förutsägbart på grund av en hel del frånvaro.
Först och främst:
Stort grattis till Sofia Arvidsson och Antonette Andersson som till sist vann SPT-tävingen i Västerås. De är fantastiskt duktiga, men det som är så glädjande är att de verkligen fick slita för det.
Sofia Arvidsson spelade både herr- och damklassen. Och var nog glad när hon såg att hon äntligen börjar få hård konkurrens även bland tjejerna.
Först i semifinalen, där Göteborgstjejerna Mathilda Hamlin och Ajla Behram visade att utvecklingskurvan fortsätter att peka rakt uppåt. De tog set mot Arvidsson och Andersson och visade att de i sina bästa stunder redan spelar stor padel. Nu gäller det bara för dem att hitta en högre jämnhet.
Men nu till tävlingens verkliga glädjeämne: Billie och Barre.
Det här var Billie Gajics verkliga återkomst till toppadeln efter barnafödandet. Visst, hon gjorde ett framträdande tidigare i Växjö, men nu visade hon att hon är lika bra som när hon klev av touren – om inte bättre.
Billie spelade strålande padel – med betoning på just padel. Hon har ett långsiktigt mål och i det målet ingår att offra sin gamla ”tennispadel” för att även på tävling nöta in en padel som ska ge större utdelning på sikt.
Att hon redan kan mäta sig med Sofia Arvidsson är enormt glädjande, vilket jag även tror att Sofia tycker. Hon har verkligen saknat konkurrens på damsidan i Sverige det senaste året.
Och Baharak Soleymani – vad säger man?
Det är så mycket jag har svårt att ta in. Som att hon bara spelat padel i ett år, ungefär. Som att hon aldrig tidigare spelat med Billie Gajic. Som att hon aldrig tidigare tävlat som forehandspelare.
Ändå stod det 3-3 i avgörande set i finalen och det var ett game med väldigt många deuce. Till sist kom två missar av Billie, vilket gav ett break till Arvidsson/Andersson, vilket visade sig vara väldigt matchavgörande.
Baharak Soleymanis förberedelser som forehandspelare går att räkna i veckor. Tänk när hon fått några månader på sig att nöta hörn, vinklar och slagval. Oj, oj.
Men jag tror inte att Billie/Barre deppar särskilt länge. De fick precis alla svar de ville ha, plus några till.
Faktum är att det här var en av de bästa svenska dammatcher jag har sett och om inte Antonette hade varit så fenomenal på att springa upp hårda smashar hade den här finalen fått en annan slutsegrare.
Trots att Sverige slutade fyra på VM för två år sedan vågar jag påstå att svensk dampadel har aldrig varit bättre. De tjejer som nu är på väg fram med stormsteg spetsar konkurrensen och visar för varje tävling att de närmar sig de allra bästa.
Visst, det känns tråkigt att Sverige åker till VM utan tre av sina bästa spelare (Arvidsson, Gajic och Åsa Eriksson), men det känns å andra sida otroligt spännande att se vad de hårdtränande tjejerna som åker kan åstadkomma.
Hur som helst lär det vara en enorm investering inför framtiden – och det kommer ju fler mästerskap framöver.
I Västerås saknades stabila landslagsspelare som Anna Svedenhov och Ebba Stedt – ändå bjöds vi på en högklassig turnering.
Man blir glad!
Johan Håkansson
