När Padelfeber når Sofia har hon just kommit hem från USA där hon bland annat unnade sig att titta på US Open-tennis. Något som fick det att värka i hjärtat och känna en saknad över den stora tennisscenen som hon tillhörde i så många år. Som bäst var Arvidsson 29 på världsrankingen.
Sedan lockades hon in i padeln och den historien är skriven flera gånger. Bollgeniet från Halmstad blev snabbt Sveriges bästa spelare och sedan början av 2017 har hon alltså aldrig förlorat mot ett svenskt damlag – oavsett konstellation.
Anna Svedenhov och Sofia Arvidsson ska försvara sin SM-titel från ifjol.
Hon och Anna Svedenhov har varit totalt dominanta inom svensk dampadel och nu åker de alltså till Linköping för att försvara sin titel från ifjol. Ingen tror att det ska gå på något annat sätt. Det kan liksom inte sluta på något annat sätt.
- Det ska bli kul att komma till Linköping. Jag har hört att de har en väldigt fin hall och vi får väl ta en match i taget.
Sofia Arvidsson har varken superkoll på lottning eller vilka lag som är med, men säger att hon gläds över svensk dampadels utveckling.
- Det har kommit flera nya spelare och det behövs verkligen. Ajla och Mathilda (Behram och Hamlin, reds anm.) gjorde det jättebra mot oss i Växjö senast. Jag har träffat dom inom tennisen och dom har bra grunder. Även Baharak (Soleymani) var duktig i tennis. Dom behövs för att höja nivån.
Det enda som egentligen stört Sofia den här säsongen är en knäskada.
- Jag fick den i Lödde. Jag hade först ont i vaden, men sen i finalen vred jag till knäet på något sätt. Det liksom klickade till. När jag sedan gjorde en magnetröntgen visade det sig att jag hade en spricka i menisken. Läkaren sa då att om det hade varit hans knä hade han inte opererat.
Ett råd som Sofia Arvidsson valde att följa. I stället för operation fick det bli rehab.
- Sprickan går ju inte bort, men man kan bygga upp muskler istället. Och det känns bättre. Jag har kunnat springa längre och fortare, men så fort jag blir trött så hugger det till. Hade jag däremot spelat tennis kanske jag hade opererat mig, men jag tränar inte lika hårt nu.
Anna och Sofia i finalen vid SPT-tävlingen i Stockholm.
Sofia säger att hon tränar så pass att hon håller sin nivå.
- Om jag gått in för det och tränat mycket hade jag såklart varit bättre. Jag tror att jag bara är 25 procent av vad jag skulle kunna vara.
Hoppsan! Vad skulle vara bättre? Förklara?
- Allting skulle vara mycket bättre: försvaret, hur man lägger bollarna… Ju mer man spelar desto bättre blir man ju.
Du har ju känt på den yppersta världseliten vid några tillfällen, bland annat i somras då du mötte världstrean Lucia Saniz i Vilshärad. Hur var det?
- Det är ju kul att möta olika bra tjejer. Jag har ju tidigare mött tvillingarna och Marta Marrero. Men det är inget som skrämmer så. Dom är ju jätteduktiga, men hade man tränat lika hårt som jag gjorde inom tennisen så hade det inte varit någon omöjlighet att bli lika bra.
Vad Sofia Arvidsson säger är alltså att hon med rätt träning förmodligen hade blivit en världsspelare.
Är det inget som lockar dig – att verkligen göra den satsningen?
- Det är klart att man vill vinna. Men jag var ju nyss på US Open och det gjorde lite ont i hjärtat. Man satt där och verkligen ville spela. Hade jag satsat på nåt så hade jag nog satsat på tennis. Men jag gjorde det i så många år, jag gav allt jag hade till idrotten. Nu vill jag fokusera på annat i livet.
Sofia Arvidsson glider in på allt som padeln ändå gett henne. Att sporten varit bra för henne på många sätt, att den byggt upp ett nytt socialt nätverk.
Dessutom gav padeln henne jobbet som sportchef för World Padel Tour i Båstad – ett äventyr som hon verkligen känner blev bra.
- Det var en ny erfarnhet för mig. Vi ska ha en utvärdering i september, men det blev ju bra. Man ville ju att allt skulle funka och det gjorde det ju.
Om vi blickar framåt: efter SM väntar VM-uttagning. Du har spelat ett VM och ett EM. Kommer Sofia Arvidsson även spela VM i Paraguay?
- Jag har faktiskt inte tänkt så mycket. Man ska komma ihåg att det är en väldigt lång resa. Det är 22 timmar enkel väg. Det lär vara över 30 grader och luftfuktighet. Man ska verkligen veta vad man ger sig in på och att det kräver en hel del förberedelse. Vi får väl se lite och om jag känner suget. Jag har inte tagit något beslut.
Men Sverige har en fjärdeplats från förra VM att försvara?
- Vi gjorde det väldigt bra i Lissabon och det hade varit kul att försöka slå den placeringen. Men vid EM senast kände jag att vi saknade lite kapacitet. Men vi får se, det är ju några månader kvar.
Men VM-truppen tas ju ut bara några dagar efter SM. Förbundskaptenen Dani Dios kommer till Linköping. Jag gissar att ni kommer att ha en diskussion.
- Ja, jag får prata med honom. Men det är en liten konstig känsla. Jag är en sån tävlingsmänniska och om jag ger mig in i något så seriöst som ett VM vill jag verligen träna och förbereda mig. Och då är jag där jag var innan och där vill jag inte vara. Ibland känner jag att det kanske hade varit bättre att ge chansen till någon yngre som satsar hårt.
Johan Håkansson