Vi väntar lite med skandalerna och börjar i stället med Sveriges insatser.
De svenska damerna slutade tolva och herrarna elva i detta VM och ser man till lottning och förutsättningar så är det faktiskt helt okej.
Visst, det kan låta som ett misslyckande, särskilt med tanke på att damerna slutade fyra på förra VM för två år sedan.
Men mycket har hänt sedan dess. Många länder har blivit bättre – dessutom saknade Sverige de två spelare som bar laget för två år sedan: Sofia Arvidsson och Billie Gajic.
Baharak Soleymani var kanske det största utropstecknet bland de svenska damerna. Men inte heller "Barre" lyckades hålla ihop spelet hela VM.
I detta VM hamnade tjejerna i en grupp de faktiskt kunde ha vunnit. Med Sofia och Billie i laget är jag säker på att de hade gjort det. Nu blev det två tuffa förluster i gruppen och missad kvartsfinal.
Jag tycker att Sverige borde ha kommit några placeringar högre – men det viktigaste var faktiskt att säkra en plats bland de tolv, för att undvika den sämsta seedningsgruppen vid nästa VM.
Att bedöma enskilda spelare känns fel eftersom jag inte sett någon match live, bara korta filmsnuttar från vingliga streamer. Men av det jag har förstått så har spelarna pendlat ganska mycket i prestation. Ingen spelare har kunnat hålla uppe nivån genom hela turneringen.
Men VM har garanterat inneburit en stor erfarenhet för spelare som Baharak Soleymani, Matilda Hamlin och Aila Behram – som alla gjorde sitt första mästerskap.
Till EM nästa år har den erfarenheten varit en viktig investering. Om Sverige då kan ställa upp med allra bästa lag har vi ett landslag som kan konkurrera med alla utom Spanien och möjligtvis Portugal.
Bobby Seger och Andreas Pålsson fick äran att avgöra mot både Storbritannien och Mexiko.
Herrarnas misslyckande vid senaste VM innebar dels kvalspel i Polen och nu sämsta seedningsgrppen. Det medförde att laget hamnade i en brutalt tuff grupp, med tre motståndare som alla på pappret är bättre än Sverige: Spanien, Frankrike och Paraguay.
Visst hade vi kunnat hoppas på bättre spel mot både Frankrike och Paraguay – men sistaplatsen i gruppen är inget att kritisera.
Det är uppenbart att herrlaget dessutom reste sig ju längre turneringen gick. Ovanan vi utomhuspadel gjorde att det tog tid för vissa spelare att hitta rätt. Men avslutningen är imponerande.
Äntligen seger över Storbritannien, som slagit Sverige i de två senaste mästerskapen. Och avslutningen mot Mexiko var galant.
Så en elfteplats är faktiskt precis vad vi kunde förvänta oss av det här laget – och det är knappast något som hade förändrats även om Daniel Windahl och Simon Vasquez hade kunnat vara med.
Otur för Pierre Bonfré som missade stor del av mästerskapet på grund av magsjuka. Men det visar samtidigt hur viktigt det är att ha en bred trupp. Ett litet utropstecken för Pablo Figueroa som efter en vinglig inledning avslutade högklassigt.
Lite på skoj, men även för att få en hint, gjorde jag en omröstning på Instagram där jag frågade om Sveriges insatser i VM var godkända. Lite drygt hälften tyckte inte det. Jag sållar mig ändå till minoriteten som tycker att Sverige kan resa hem med huvuden höga och en tro på framtiden.
Det händer mycket inom svensk padel, konkurrensen hårdnar snabbt på både herr- och damsidan och det gör att även våra landslag blir bättre.
Damfinalen spelades trots allt och där blev Spanien som väntat världsmästare.
Så till skandalen. Det är faktiskt helt sanslöst att det internationella padelförbundet FIP förpassar ett VM till en sådan arrangör. Det är inte mycket som har fungerat under veckan – och bara en sån sak som att vilken liten tävling som helst i Sverige har bättre rapportering och service än självaste VM är beklämmande.
När väl regnet började falla (det gör visst det ganska ofta i Asuncion) stod arrangörerna handfallna.
Allt mynnade ut i den kanske största skandalen i padelns historia. De två superlagen på herrsidan – Spanien och Argentina – vägrade helt enkelt att spela herrfinalen.
Vi pratar om de största stjärnorna som finns inom padeln. Att VM avslutas med total cirkus och kalabalik där dessa stjärnor helt enkelt vägrade spela är så pinsamt att man skäms.
Den bana de hänvisades till ansågs för dålig och för farlig, den uppfyllde inte kraven – vilket gjorde att spelarna vägrade.
Detta har aldrig hänt tidigare. Det händer inte ofta i någon sport.
Hela padelvärlden hade sett fram emot Giganternas kamp med Sanyo, Paquito, Maxi, Mieres, Lebron, Cristian och allt vad sjtärnorna heter. Nu blev vi alla blåsta på detta.
Att VM är så misskött är ett tydligt bevis på att det internationella förbundet är en belastning för den sport som växer så det knakar.
Stjärnorna har redan rest vidare mot Buenos Aires för WPT och i nuläget vet ingen om finalen ska spelas vid ett senare tillfälle. Eller så blir det så att 2018 års VM inte fick någon världsmästare på herrsidan.
Johan Håkansson
