Swedish Padel Tour rullar vidare mot slutstationen och den här gången stannade tåget vid perrongerna i Järfälla och Danderyd – ett samarrangemang mellan Järfälla Padel Club och Good to great, två helt nybyggda arenor.
Väldigt glädjande att dessa arenor snabbt införlivas i tävlingssammanhang och jag ser verkligen fram emot att besöka dessa toppmoderna anläggningar fler gånger.
Ryska Posten Open ville spänna musklerna och jag kan bara konstatera att man lyckades med det mesta, både sportsligt och i övrigt.
Tävlingen spetsades till rejält med högklassiga spanjorer (Martin Sanchez Piniero och Pedro Alonso) som parades ihop med svenskar just under översta toppskiktet, vilket gjorde tävlingen intressant och svårtippad med en padel som blev annorlunda från den vi är vana att se.
Martin Sanchez Piniero - vilken artist.
Att möta ett sådant lag ställer enorma krav på smarthet, vilket är en nyttig erfarenhet för våra svenska spelare, vilket jag strax ska återkomma till.
Padelfebers tips på förhand var ändå att Sanchez Piniero (29 på världsrankingen) i par med Andreas Ehrnvall från Uppsala skulle räcka hela vägen till seger. Ett tips som faktiskt höll, även om segern hängde på den allra sköraste av trådar.
Piniero och Ehrnvall höll för favorittrycket.
I finalen hade faktiskt svenska mästarna Simon Vasquez och Daniel Windahl två matchbollar och borde ha vunnit. I det läget var världsspelaren Piniero så trött att han ett tag såg ut att tvingas bryta matchen. En sådan förlust svider såklart, men jag hoppas ändå att Simon och Daniel snabbt kommer över den och inser att det var den kanske bästa match de har spelat.
Jag ska försöka förklara varför.
I första set klarade de inte att stå emot. Piniero var helt enkelt för bra och överallt. Han bjöd publiken på världspadel och de svenska mästarna fick agera väl kämpande statister.
Men i andra set förändrades matchen – och det var väldigt imponerande att se. Simon och Daniel insåg att de var tvungna att våga utmana Piniero. De var tvungna att våga söka ytor på de cirka 75 procent av planhalvan som artisten från Barcelona vaktade.
Simon Vasquez - säkrade han platsen i VM-kvalet?
På så sätt fick de Piniero att tvingas täcka enorma ytor. Ofta började uppbyggandet med en kort dropp mot Piniero nära galler. På så sätt vingade de honom ända fram till nätet. Nästa boll placerades mot mitten. Piniero sprang och sprang, blev tröttare och tröttare och därmed mer frustrerad.
Att klara att utföra den taktiken kräver enormt mycket och det är därför jag menar att det här kan ha varit den bästa padel jag sett Windahl och Vasquez prestera.
Vilket är intressant – eftersom de några timmar tidigare spelade direkt dåligt och med vingliga steg var på väg ut ur turneringen.
Stefan Nilsson och Per Hjalmarsson skakade svenska mästarna i semifinalen.
Herrklassens stora överraskning var PDL-göteborgarna Stefan Nilsson och Per Hjalmarsson. I kvartsfinalen slog de ut världsspelaren Peter Alonso (i par med Kim Olsson från Padel Crew) och i semifinalen hade de faktiskt matchen mot svenska mästarna.
I första set såg Windahl nervös, slarvig och skärrad ut. Han spred många bollar, första set försvann och när Nilsson och Hjalmarsson dessutom fick ett break i början av det andra var skrällen nära.
Jag ser semifinalen på två sätt: det är dels starkt av Simon och Daniel att ändå vända och styra skutan rätt. Men det är samtidigt lite oroande att de kan fallera så i sitt spel. Det får helt enkelt inte vara så stor skillnad mellan prestationerna.
I morgon väntas landslagsledningen presentera sin trupp som åker till Polen för att försöka vinna VM-kvalet.
Assisterande förbundskaptenen Andréas Johansson var på plats hela helgen och har garanterat redan lämnat sin rapport till Dani Dios.
Vad står i den? Vilka åtta spelare får äran att åka till Warsawa? Vilka svar gav Ryska Posten Open?
För att vara lite vitsig: vilka får ett artigt handtag, vem får varma famntaget, vem får en klapp och vem välsignas med en kyss?
En spelare som mycket väl kan ha stärkt sina aktier i sista stund är Anton Andersson. Nu hade han en högklassig partner vid sin sida i Raul Gonzalez och det lyfte Anton, som i helgen spelade sin bästa padel på länge, inte minst när de besegrade Andreas Pålsson och Bobby Seger i en dramatisk och högst sevärd match.
Anton Andersson spelade sin bästa padel på länge - tillsammans med Raul Gonzalez.
En spelare som faktiskt borde ha stökat till det för förbundskaptenerna är Stefan Nilsson. Som han spelade i helgen har han få övermän i Sverige bland forehandspelarna.
Jag tänkte faktiskt unna mig att leka förbundskapten för en stund. Jag tänker ta ut min VM-kvaltrupp här och nu och den ser ut exakt så här:
Backhandspelare: Calle Knutsson, Daniel Windahl, Andreas Pålsson och Filip Svensson.
Forehandspelare: Bobby Seger, Ola Brodén, Pierre Bonfré och Simon Vasquez.
Då har jag räknat in att kvalet spelas i en snabb inomhushall. Om det varit utomhus hade det kunnat bli ett par förändringar.
Jag hade parat ihop Knutsson med Brodén och Windahl med Vasqez. Sedan hade jag inte kunnat hålla mig ifrån att testa hur Pålsson och Bonfré skulle se ut tillsammans.
Filip Svensson från Lund tycker jag förtjänar en plats tack vare den fantastiska säsong han gjort så här långt, samt att hans utvecklingskurva går spikrakt uppåt.
Men John Larsson och Anton Andersson är givetvis precis lika dugliga padelspelare där endast dagsform skiljer dem åt.
Damerna har ett skönare läge i och med att de är direktkvalificerade till VM i Paraguay till hösten. Det gör att förbundskaptenerna kan ha större tålamod och följa spelarnas utvecklingskurvor.
Tre spelare är dock helt givna i nuläget i en trupp och samtliga spelade final i Ryska Posten Open.
Sofia Arvidsson och Anna Svedenhov vann till sist en tuff match mot Antonette Andersson som parade ihop med fransyskan Kristina Clement.
En van syn - Sofia Arvidsson och Anna Svedenhov som segrare.
Av det jag fick se var det främst Svedenhov och Andersson som imponerade. Båda två fortsätter att utvecklas, vilket är imponernade med tanke på åldern. De vill fortfarande lära sig och har breddat sitt forehandspel, med både kreativitet och aggressivitet.
Sofia Arvidsson är vår stjärna och även om hon var besvärad av ett ömmande knä räckte det till att bära sitt lag till seger. Hon håller helt enkelt en väldigt hög klass.
Antonette Andersson och Kristina Clement bjöd upp till en härlig final.
Helgens kanske roligaste upplevelse var att för första gången få se PDL:s kometer Matilda Hamlin och Ajla Behram möta riktigt tufft motstånd.
I kvartsfinalen imponerade de stort mot Baharak Soleymani och Anna Velica. I semifinalen mot Antonette och Kristina fick de dock ett exakt svar på vad som måste utvecklas. Men med tanke på tjejernas talang och vilja så gissar jag att det snarast handlar om månader, vilket gör att de är högaktuella för ett VM.
Ett annat lag som glade var Anna Åkerberg och Emmie Ekdahl. De stod upp på ett fantastiskt bra sätt mot Sofia Arvidsson och Anna Svedenhov och vann sedan plate ganska bekvämt.
Emmie Ekdahl ratades från senaste landslagslägret vilket borde ha tagit henne hårt. Men i så fall har hon tagit den petningen på allra bästa sätt. Ekdahl visade allt och alla att hon definitivt vill och tänker vara med och slåss om en plats i VM-truppen.
Det är så glädjande att konkurrensen tuffar till sig på damsidan, vilket gynnar både bredd och topp.
Däremot var det bedrövligt att bara sex av åtta lag kom till start, vilket innebar en WO i en semifinal… Förbundet måste hitta ett smart sätt att undvika detta på. Jag vet inte exakt hur, men att hemlighålla lottningar kan vara ett sätt. Eller att man måste garantera sin närvaro ett par dagar innan. Nu sabbades även B-klassen på herrsidan när de två bästa lagen där bara försvann.
Slutligen ett litet omnämnämnande till svensk padels framtid.
Douglas Rutgersson är nyss fyllda 18 år. Han stod för helgens mest spektakulära slag när han blockade in en smash på uppstuds framme vid nätet och han vann plate i B-klass.
Och hans partner Leo Hylander är inte ens 15 år fyllda.
Framtiden, mina vänner. Framtiden.
Johan Håkansson
