Lagpadel ger den redan sociala lagsporten en extra dimension - klubbkänsla och tillhörighet blir än starkare. Bilder som fullkomligt skriker padelglädje och sammanhållning har bombat mina flöden på sociala medier och för första gången sedan min skada har jag på allvar saknat att vara i smeten och tävlat. Helt underbart att se.
På ett sätt är det lite märkligt att detta inte sker förrän nu nästan 10 år in i vår padelhistoria, vi har ju varit snabba med att importera mycket annat från padelns hemland. Att spela i lag är stort i Spanien och såväl klubblag, regionslag, stadslag gör upp på både nationell och regional nivå titt som tätt i olika divisioner och kategorier. Och även VM och EM avgörs ju i just lagform. De ”individuella” klasserna där par tävlar för sig brukar inte direkt få någon plats i rapporteringen från mästerskapen och ofta prioriterar de största stjärnorna ner den klassen till förmån för lagtävlingen.
Några av mina bästa padelminnen som åskådare är just från lagtävlingar. Regionsmästerskapen för lag på exklusiva Reserva del Higueron utanför Fuengirola en oktober kväll när temperaturen varit uppe och vänt på 33 grader under dagen. Prestigen låg tätt i luften, Andalusien med självaste Paquito Navarro i spetsen mot Valenciana i ena semin, ett stekhett Katalonien – Madrid derby i andra semin. En match ingen vill förlora. Lite glest med topp 10 spelare men i övrigt ruggigt namnkunniga laguppställningar. En stämning och en padelbuffé som bara Mastersfinalen i Madrid kan mäta sig mot. Ett annat minne är finalen i Madridmästerskapen för klubblag. Estrella Damm fundacíon med en då 18-årig Alé Galán med nio kompisar från akademin (som nu tar för sig rejält på den stora scenen) slog Team Vibor-As skrytlag med Maxi Grabiel, Belluati, Piñero, Concepcíon för att nämna några.
Före helgen kunde vi läsa om olika spelares inställning till dessa sista minuten värvningar som vi fått se. Att någon svensk här och där passade på att hamna i en klubb där man faktiskt kunde utmana lagen i topp är väl sin sak men när spelare helt utan anknytning till klubben eller spelarna i laget plötsligt drar på klubbtröjan över en helg har jag respekt och förståelse för att många dömer ut det. Men nu var reglerna så denna gången och vissa klubbar valde att utnyttja det till max, andra inte.
Padel Crews segrande lag: Josefine Andersson, Jessica Andersson, Noelia Lopez, Anna Svedenhov, Helena Wyckaert, Ebba Stedt.
Jag är klart för utländska spelare i våra tävlingar och även i ett lag-SM. Jag har till 95% extremt positiva upplevelser av när de utländska spelarna gästar oss. Leende på läpparna, avslappnade och väldigt duktiga spelare. De står för det vi måste värna om att behålla – lunken och stämningen som så många fullkomligt älskar. Mer omspel av poäng, beröm över nätet och lite förseningar här och där än stel tenniskultur på och runt våra banor. Och vad vore SHL eller handbollsligan utan utländska spelare? Allsvenskan i fotboll tar jag inte som exempel, den har aldrig fångat mig oavsett antal utländska inslag. Men nog borde deltagandet i SM regleras via någon form av tillhörighet till klubben? Kanske att man under de senaste 12 månaderna ska spelat minst fyra tävlingar för sin klubb i Sverige?
Belgiska Helena Wyckaert och spanska Noelia Lopez förstärkte Padel Crew - vilket var en stor bidragande faktor till SM-guldet.
Tycker även det är ett intressant upplägg och reglering att högst rankade par i respektive lag skall mötas. Tanken är god. Men här gick vi ju bort oss rejält med de så kallade ”50-poängarna” som kommer in från utlandet som inte täcks av någon nyckel. Det finns så många spelare som är i klass med Halmstads Pablo Pelassini eller för all del Raul Torres som vi såg ihop med Anton Andersson i Ryska Posten Open. Men de tävlar inte på WPT och har således inga rankingpoäng. Blir lite väl brutalt om klubbar kan plocka in denna typ av spelare och ha dem i en 3:e-parsmatch. Detta problem hade sannolikt också varit löst om där hade varit krav på aktivitet i Sverige med ett visst antal tillfällen då de sannolikt tagit en del poäng i dessa framträdanden.
(Nyckeln jag syftar till är att spelare med WPT-poäng får, beroende på ranking, upp till 70% av den svenska 1:ans ranking poäng plus sina egna wpt-poäng in i tävlingen – så ledes får exempelvis även Bela en svensk ranking och går inte in oseedad i en tävling i Sverige).
Avslutningsvis, stort grattis till våra svenska mästare i lag: Padel Crew och Halmstads PC. Bli inte förvånad om det snart är våra lagtävlingar som är de mest prestigefulla och uppumpade eventen. Gärna för mig!
Andréas Johansson
