I flera månader har organisationen bakom Swedish Padel Open förberett sig för det stora WPT-äventyret.
Men länge var det nästan på en abstrakt nivå.
Nu är allt plötsligt väldigt verkligt. Kvalspelarna är redan på plats, under tisdagen kommer Bela, Lima och resten av gänget. Och bygget för att göra Båstads tennisstadion till ett padelmecka är i full gång.
Organsiationens sportchef Sofia Arvidsson är fokuserad.
- Det känns nästan som om man själv ska tävla. Man har förberett sig noga och nu blir det av. Det är verkligen jättespännande.
Hon tror att hon har stor nytta av att själv ha tillbringat hela sitt vuxna liv på tennisens proffstour.
- Men då har man kommit till färdiga events. Det har varit OS, VM och Grand Slam. Nu befinner man sig på andra sidan och förstår hur oerhört mycket jobb det är bakom kulisserna. Allt ifrån att hämta spelare till att få sponsorskyltar på plats. Allt är ju dessutom lite svårare allra första gången.
Vi träffas på spelarhotellet Skansen som ligger alldeles intill tennisstadion. Närheten är det som gjort Båstad till en sådan favorit bland tennisspelarna – och tanken är att padelspelarna ska älska det precis lika mycket.
Ungefär 70 personer ska se till att allt går som det är tänkt.
- Vi har ungefär 50 volontärer. Totalt är vi nog cirka 70 personer som jobbar med det här, säger Arvidsson.
Har ni stor nytta av den erfarenhet som finns att arrangera ATP-tävlingar här i tennis?
- Ja, det känns som en jättetrygghet att vi är här i Båstad. Erfarenheten finns här. Det är samma tjejer som nu tar hand om players lounge som gjorde det förra veckan. Hotellet är superbra och man är vana vid events.
Jag gissar att allt börjar kännas väldigt verkligt nu?
- Ja. Nu ser man att banorna ska byggas och Bela ska snart hämtas.
Hur är det att jobba med WPT? Är de väldigt noga i sina krav?
- Nja, jag kommer ju från tennisen och där är det extremt noggrant. Här är det ändå mer avslappnat. Och vi frågar hellre en gång för mycket än för lite.
Hur stressad är du just nu?
- Det är fullt upp. Men det känns kul. Jag trodde att jag skulle hinna springa en runda i dag, men så blir det inte. Man skulle behöva klona sig ibland, men just i dag tar vi mycket på volley och löser problem när de dyker upp. Jag är ju rätt lugn som person och tror dessutom att jag har en fördel av att vara en tävlingsmänniska. Jag vet att jag fungerar bra under press.
Som sportchef får Sofia Arvidsson hantera allt möjligt, men tror att det också är en fördel att WPT inte har allt för höga krav på Båstad första året. De ser snarast en fara i att Båstad skämmer bort spelarna med för mycket service och ett för bra arrangemang. Något som inte hör till vanligheterna i Spanien.
Vad gör ni för att spelarna ska minnas Båstad som något fantastiskt?
- Det mesta finns naturligt: stranden, Pepes Bodega, hotellet. Sedan har vi lite spelargåvor, ett spelarparty och så vidare.
Är det något som oroar dig just nu?
- Nej, jag har sett väderprognosen så nu är jag inte så orolig längre. Tidigare var det det stora orosmomentet. Men man vill ju att allt ska funka, att spelarna ska hitta matbiljetter och få en bra upplevelse. Första året är nog extra viktigt gentemot både WPT och publiken.
Hur har biljettförsäljningen gått?
- Helt okej ändå. Men jag tror de flesta avvaktar vädret och sedan köper biljett här på plats.
Om vi träffas på söndag när tävlingen är slut, vad vill du ha för känsla då?
- Ho, det är över (haha). Nej, jag vill att det ska kännas att det var en fest, att finalen var grym och att allt har funkat. Om alla är glada då kommer jag känna mig nöjd.
Johan Håkansson