Efter resande från Frankfurt respektive Düsseldorf strålade jag och Per Hjalmarsson samman på Dortmund Hauptbahnhof, där turen sedan gick vidare mot den lilla byn Werne an der Lippe (30,000 inv). Väl här möttes vi av typiskt västkustväder; till min förvåning (?) var göteborgaren väl utrustad med ett svart paraply i padelväskan.
Efter sen info från tävlingsledningen om en liten A-klass (4 par) såg vi fram emot en späckad söndag. Vår första match var mot det holländska paret Bruijsten/Amerika, där den förstnämnde är en publikkär Sverige-bekant.
Vi konstaterade snabbt att de uppgifter som Padelfeber försett oss med inför turneringen om extremt lågt tak stämde till 100%. Vårt estimat landade mellan 4 och 5 meter. Det fanns helt enkelt inte möjlighet att använda lobben på samma sätt vi vant oss vid från pampiga svenska topp-hallar.
Detta till trots snodde vi ett tidigt break och knep första set med 6-2 i aggressiv stil. Andra set blev en jämnare historia där vi till sist brottade ner dem med 7-5 i tiebreak.
Hjalmarsson och Svensson i möte med holländarna Bruijsten/Amerika.
5 minuter senare var det match igen mot tyskarna Nowicki/Knippchild som likt oss kammat hem sin första match i raka set. Detta blev en jämn historia med endast ett break åt varje håll, där vi efter sumpad matchboll i egen serve fick ge oss med 6-4 6-7(7) 4-6. Blytungt!
Vårt hopp om gruppseger stod helt plötsligt till herrarna från Holland. 10 minuter efter nederlaget var det in och ta nya tag i gruppspelets sista omgång. Smått oinspirerade och hungriga gick vi in i en riktig pang pang-match mot två tyskar med tydlig tennisbakgrund.
Vi tog första set med 7-0 i tiebreak och i takt med att även det andra såg ut att bli motorväg mot det avgörande 13e gamet fick vi se tävlingsledare Nowicki slå in matchbollen mot holländarna på den ensamma grannbanan.
Samtidigt som turneringssegern definitivt rann oss ur händerna tappade vi så plötsligt serve för första gången i matchen och befann oss i ännu en tre-setare. Vi valde trots lobbande om supertiebreak från tävlingsledningens håll att köra ett långt avgörande och krigade hem detta med gediget vikingahjärta (6-4).
Vi tackade de trevliga hallägarna och de 15-tal närmast sörjande i den tyska padelpubliken för oss och sammanfattar att vi står oss bra mot detta internationella motstånd. Det hade givetvis blivit ett helt annat spel om vi hade spelat utomhus eller i en hall med lobbkompatibelt tak men detta var en upplevelse bara i sig. Jag vill tacka Per för en fantastiskt trevlig helg och hoppas vi kan pricka in fler tävlingar på German Padel Tour i år.
Här finns fler bilder från turneringen.
Filip Svensson
