Nu ska vi inte sväva iväg och dra allt för stora växlar av Scandic Open. Det var årets första tävling och dessutom en tävling utanför Swedish Padel Tour.
Vi bör istället se den som en bra termometer, som tar tempen på hur svensk padel mår här och nu. Vilka lag och spelare ligger bäst i fas och vilka har en del att jobba på?
Stora delar av svensk herrelit var på plats i Halmstad, vilket gör att vi ändå fick många intressanta matcher och svar.
Först och främst: enligt de uppgifter jag fått under vintern var tanken att Oscar Axelsson och Filip Svensson skulle gå skilda vägar denna säsong. Men vad gör de nu efter att ha krossat Anton Andersson och Pablo Figueroa och sedan följt upp med 7-6, 7-6 i semifinalen mot Pierre Bonfré och Viktor Stjern? Ligger färdplanen fast – eller inser de båda att de faktiskt passar varandra och att de kan nå stora resultat?
Vi får väl se.
Med tanke på mina förväntningar på förhand är det väl egentligen Andersson och Figueroa som var en besvikelse i helgen. Min nyfikenhet på paret var stor, men de får åka hem till Stockholm igen med en nyttig reality check. Det krävs bättre framöver – men det tror jag nog vi kommer att få se.
Simon Vasquez och Daniel Windahl är just nu på en egen nivå i svensk padel.
Några som borde må som två prinsar just nu är Windahl och Vasquez. Jag följde paret noga i december då Mastersslutspelet avgjordes i Skurup. Då var jag stundtals imponerad, framför allt av Windahl – men det syntes att den allvarliga fotskadan hade gjort att Vasquez var en bit ifrån sin normala standard. Ändå blev det seger.
Nu är Vaquez tillbaka på sin rätta nivå. Och Winahl – han bara fortsätter att flyga mot nya höjder.
Just nu är paret så solklart bäst i Sverige. Se anfaller bäst. De försvarar bäst. De är samspelta. De är elaka, men ändå bollsnåla. Och de har visat att de klarar att spela bra i långsamma förhållanden och i Halmstad visade de att de är hemska att möta även när det går blixtsnabbt.
Då kommer dessa herrars smashar och volleys ännu mer till sin rätt.
Ska jag dock lyfta fram en enskild detalj från helgen är det parets försvar. De är det enda lag i Sverige som klarar att konstant försvara stabilt i detta furiosa tempo. Vasquez har tightat till sitt spel och Windahl ser så trygg ut i alla situationer.
Det måste vara en mardröm att möta. Varje gång de servar hamnar motståndarna i en torktumlare. Och varje gång motståndarna servar måste de slita som djur för att hålla sina servegame. Det gör att breaken trillar in med jämna mellanrum.
Årets första tävling är över och det är bara att tacka för showen.
Nu är längtan efter SPT ännu större – och framför allt att få se våra bästa damlag gå i clinch mot varandra. Riktigt synd att Halmstad inte hade en A-klass för damer.
Arrangörsteamet under Mac Grossmanns ledning som rattade Scandic Open.
Johan Håkansson
