Som de flesta känner till var det en speciell turnering för Windahl och Vasquez. Efter sjukdom och skada där de båda missade VM var det här det första riktigt hårda provet där de skulle bevisa att de på allvar är tillbaka. Dessu
Det började dock lite skakigt. Visst, tre segrar i gruppen, men samtliga matcher gick till skiljeset och det behövdes knappt ett tränat öga för att se att spelet hackade rejält stundtals. F ramför allt Vasquez såg obekväm ut och hade perioder där han bjöd på alldeles för många enkla misstag.
Men så stod de där med ryggen mot väggen – underläge i semifinalen med 1-0 i set mot svenska mästarna Andreas Pålsson och Bobby Seger.
Då kom explosionen.
Och det var det bara för publiken att åka med på en vidunderlig resa. De set som sedan följde är med all sannolikhet den bästa padel ett helsvenskt lag någonsin presterat. 6-2, 6-1 blev siffrorna i de restrerande seten mot Pålsson/Seger med en virvlande padel som paret sedan tog med sig in i finalen.
- Ser jag bara till mig själv så kan jag nog knappast spela bättre, säger Windahl. Och även Simon kom upp i en riktigt bra nivå.
Vasquez erkänner att det var en tuff resa i helgen.
- Vi har inte spelat så mycket, särskilt inte matcher och jag kände mig otrygg i många matcher. Mot Bobby och Pålle var jag helt lost i början.
På ett sätt var det poetiskt.
Legendarerna Pålsson och Seger i sin sista turnering, som fick visa upp sitt bästa spel, men som ändå till sist fick inse att den nya generationen som stormar fram är för bra och för stark. De ska ändå lämna tävlingspadeln med högt huvud och rak rygg och vara så stolta över allt de har utfört.
Två legendarer lämnar elitpadeln. Bobby Seger och Andreas Pålsson gav sitt bästa men fick till sist inse att en ny generation tagit över.
Vi fick en final mellan Sveriges just nu två bästa par. Men där stod två saker snabbt klart:
1) Windahl och Vasquez är verkligen ingen drömmotståndare för Pierre Bonfré och Viktor Stjern. Två par som älskar samma snabba spel, men där ett helt enkelt gör det lite bättre.
2) Windahl och Vasquez var verkligen tillbaka.
- Jag minns när vi vann i Luleå i somras. Då var vi båda i toppform. Nu nådde vi upp till den nivån igen, säger Vasquez.
Första set var inget snack, men i det andra setet kom även göteborgarna upp i en extremt hög nivå, vilket gjorde att vi ändå fick dramatik, fantastisk padel och till sist ett tiebreak.
Men där visade Windahl och Vasquez att de var starkare och den glädje som Vasquez visade efter matchbollen sa en hel del om vad paret har tvingats gå igenom.
Efter sin vinnande forehand hoppade han upp i famnen på Windahl och det var nog en oerhörd glädje och lättnad i det ögonblicket.
Benbrott i foten och körtelfeber hade i värsta fall kunnat sabba hela deras padelkarriärer.
Men nu är de tillbaka där de hör hemma: som mästare.
Johan Håkansson
