Att säga att de kom från ingenstans är att överdriva. Viktor och Pierre hade hunnit visa att de var svensk padels kanske mest spännande lag bakom de etablerade spelarna. De hade vunnit en rad B-klasser och bjudit på en jäkla bra padel.
Men att de skulle gå hela vägen till en SM-final fanns det nog ingen som trodde – utom de själva.
- Vi hae ett tacksamt läge. Vi slog enormt ur underläge i varje match. Själv visste vi att vi hade ett bra spel i oss och att vi var helt oscoutade. Vi var taggade till max, vilket var obehagligt för de andra lagen.
- Vi spelade jättebra och fick med oss flera tighta matcher. Det flöt mest bara på. Vi hade ingen press, bara roligt och det var otroligt inspirerande att få slå så många bra lag.
Fjolårets stora skräll när Pierre Bonfré och Viktor Stjern knep SM-silvret.
Finalen innebar dock att alla var varnade. Ingen i Sverige skulle någonsin underskatta Viktor Stjern och Pierre Bonfré igen.
Vilket innebar att 2018 var en helt ny situation för paret. En säsong där paret ännu inte riktigt fått till det – inte mist beroende på otacksamma lottningar.
- Vi har fått möta Windahl och Vasquez två gånger. Och i Stockholm förlorade vi mot spanjoren och Ehrnvall (Martin Pineiro som vann hela tävlingen). Och i Vilshärad förlorade vi mot två österrikare. Det känns inte alls som vi fått visa vad vi kan. Vi har inte fått möta något av de andra topp-fem-lagen utom Windahl och Vasques, som uppenbarligen passar oss riktigt dåligt.
På vilket sätt är ni bättre spelare i dag än för ett år sedan?
- Vi kan mer padel. Samtidigt var det rätt gött då. Vi visste inte tillräckligt om spelet och hade oftast bara ett val i varje situation. Det var en go känsla när det var tight. Nu kan vi mer, har fler verktyg och då har man också fler val att göra. Det är inte bara enkelt att bli en bredare spelare. För ett år sedan var det inget alternativ att släppa i väggen eller att släppa ner lobben.
Det låter som att ni är en i en utvecklingsfas och att det tar tid innan bitarna är på plats?
- Precis. Att få ut det nya man lärt sig i match kan vara lurigt. Men både jag och Pierre är helt klart bättre än förra året. Men det gäller många anra par också. Alla utvecklas rätt snabbt och då är det svårt att känna det. Vi följer samma kurvor och när man inte springer om folk så blir vi liksom bättre utan att märka det.
För ett år sedan var det full offensiv och attack som gällde. Nu har Stjern och Bonfré fler verktyg - vilket även innebär att fler val ska göras.
På vilket sätt tycker du själv att du är bättre i dag?
- Jag har fler alternativ. Jag är mer taktiskt medveten och förstår mer vad som kan hända och hur jag ska röra mig.
Om vi blickar mot årets SM. Vad är dina tankar?
- Att det är ett getingbo. I och med att Pierre flyttat så har vi inte kunnat träna så mycket tillsammans som vi är vana vid. Men vi siktar såklart på att gå så långt som möjligt. Vi har tuffa matcher hela vägen, men skulle vi gå till en semifinal så är vi nöjda. Får vi till det tror jag också att vi gör det.
Lottningen visar att Bonfré och Stjern enligt seedningen får möta Andreas Ehrnvall och Jan Apell i en åttondel, samt Anton Andersson i en kvartsfinal. Tar de sig förbi dessa hinder kan det bli ett nytt möte mot Daniel Windahl och Simon Vasquez.
Skulle ett sånt möte kännas kört på förhand?
- Jo, om vi spelar som i de tidigare mötena. Men förhoppningsvis har vi lite nya verktyg att ta till.
Viktor Stjern och Pierre Bonfré från Göteborg började sin padelresa tillsammans och har hela tiden sett sig som ett tight lag. Men under säsongen blev det så att Bonfré tog plats i landslagsläger och VM-kval, men att Stjern ställdes utanför.
Hur ser du på det? Var det orättvist?
- Både och. Jag inser ju att konkurrensen i backhandhörnet är tuff. Det finns måga bra spelare där. Så det är på så sätt rimligt att jag hamnade utanför. Men padel är ju en lagsport och jag hoppas att jag och Pierre med ett bra SM kan kvalificera oss för landslaget som ett par. När vi drog igång tillsammans var tanken aldrig att vi skulle splittras. Att vi ska spela VM tillsammans är absolut målet, det måste jag vara ärlig och säga.
Johan Håkansson