Ett dygn har gått sedan den sista bollen slogs av årets padel-SM och det är dags för att sammanfatta alla intryck. Jag gör det med ett leende på läpparna och det är faktiskt kaxigheten jag främst kommer att tänka på.
Första gången jag såg Pierre Bonfré och Viktor Stjern var i Löddeköpinge i början av säsongen. Två duktiga tennisspelare stormade in i svensk padel med frejdiga spelstilar och en frispråkighet som var befriande.
”Vi tänker bli bäst”.
”Vi blir gärna sportens badboys”.
Stjern och Bonfré chockades i finalen. Deras extrema aggressivitet möttes där av en ännu värre aggressivitet.
Ändå sagt med en göteborgsk glimt i ögat. Det är två spjuvers det här, men som gärna bjuder på slagkraftiga citat.
Under säsongen har jag vid flera tillfällen intervjuat Daniel Windahl och Simon Vasquez. Och för varje tillfälle har jag märkt att framför allt Windahls självsäkerhet har växt. När de vann PDL Open sa Windahl att han och Vasquez ska bli Sveriges nya stjärnpar, att de ska bli laget som alla vill jaga.
Jag reagerade över uttalandet för att det var så osvenskt. I det här landet älskar vi ju att slå ur underläge och vi lägger gärna all press på motståndarna. Men Windahl sa precis vad han kände och är det något jag verkligen älskar så är det idrottsmän som är kaxiga – och sedan kan backa upp det med action.
Jag tolkar dessutom in två saker i det uttalandet. 1) Att Windahl inte har någon överdriven respekt för de etablerade namnen i Sverige. 2) Att han känner att han klarar av den press han sätter på sig själv, han kanske rent av trivs med den.
Krönikan inför SM.
Före SM skrev jag en krönika som jag i efterhand inte har någon anledning att ångra. Frågan jag ställde där var om Windahl och Calle Knutsson redan är Sveriges bästa spelare och om de redan vid årets SM var redo att skjuta ner SM-favoriterna.
Det visade sig att jag hade helt rätt i mina funderingar. Men ändå inte.
Att Windahl och Vasquez överlevde sin kvartsfinal mot Knutsson och Sonesson och sedan slog ut regerande svenska mästarna Brodén och Andersson i semi var ingen stor överraskning för mig. Det låg i luften.
Men att göteborgarna Stjern och Bonfré skulle slå sig fram på andra sidan fanns inte ens i min vildaste beräkning. Det är faktiskt en bomb som skakar om svensk padel ganska rejält.
Redan segern över Fridolf/Mehmedovic var en skräll. Sedan fortsatte det av bara farten och att de till sist slog ut det mäktiga paret Pålsson/Seger måste betraktas som årets sensation.
Så vad är det egentligen som har hänt och är på väg att hända? Andréas Johansson reder ut den saken i ett utmärkt inlägg från SM.
Segerkramen. Simon Vasquez är faktiskt 100-procentig i svenska mästerskap. Detta var andra SM han spelade - och andra guldet.
Själv väljer jag att lyssna på finalisterna själva – för det är väldigt talande vad de säger.
- Vi vill spela hyperaggressivt, men ändå med säkerhet inblandat, säger Daniel Windahl.
- Vi försöker dra isär deras spel och istället få spela vårt spel, säger Vasquez. Vi vill fram på nät, det är där vi mår bra.
Kamikaze-padel skulle man kunna kalla det. Windahl och Vasques spelar gärna försvar genom att lobba och sedan rusa på nät. Det är ett extremt svårt spel, men så stressande för motståndarna om det utförs tillräckligt bra.
Windahls kometkarriär har Padelfeber skrivit mycket om. Simon Vasquez, däremot, behöver kanske en lite mer presentation. Han vann faktiskt SM-guld i padel redan som 18-åring, på den tid som padeln mest var en angelägenhet för Båstad. Sedan blev det i princip ingen padel alls på fem-sex år.
- Jag bodde utomlands i Norge och Australien. Sedan flyttade jag upp till Stockholm och då fanns knappt padel där. Jag började satsa lite mer när jag lockade upp Calle Knutsson till Stockholm. Men sedan flyttade han tillbaka till Skåne och bor nu i Spanien. Jag hade verkligen tur att Daniel Windahl flyttade upp.
Tillsammans bestämde de sig för en satsning i år och det är egentligen helt galet att det redan nu räckte till SM-guld.
- Vi har fått utdelning för det vi tror på, säger Vasquez.
Två superatleter som sätter motståndarna i konstant stress.
Det intressanta är att skrällaget från Göteborg resonerar precis likadant.
- Vi har vunnit på att spela snabbt och aggressivt. Men i finalen spelade de ännu snabbare än oss. De chockade oss lite, faktiskt. Vi missade mer än tidigare, säger Pierre Bonfré.
Det vi vunnit på mot de mer klassiska padellagen blev nu det vi själva råkade ut för. Vi blottar oss mer när vi möter likasinnade. Padelpar passar oss bättre. Nu blev vi stressade istället. Det ska vara tvärtom.
Bonfré och Stjern är jämngamla med Simon Vasquez och de tre har faktiskt mött varandra många gånger genom åren i tennis, ända från tio års ålder.
Var det något ni tog med er in på banan i finalen?
- I så fall hade vi vunnit, säger Stjern.
Vi andra är lite omskakade av er framfart. Hur känner ni själva över vad ni åstadkommit?
- Vi var osäkra på var vi stod. Nu har vi ju fått bevis på att vi håller nivån, säger Bonfré.
- Men vi hade planerat lunch hemma i Göteborg redan på lördagen, så vi tog verkligen match för match. Ändå har vi trott på att vi kan skrälla i alla matcher, säger Stjern.
Att de vann så många jämna set under turneringen tackar de sin tennis för.
- Vi är ju vana att vara i samma sits. Det är samma tänk och vi är vana med pressen.
Både Bonfré och Stjern säger att de gärna ser mer padel och mindre tennis i livet framöver. De ska båda spela elitserien i tennis inom kort – men sedan väntar en mer intensiv padelsatsning.
- Det är ju hur kul som helst. Förhoppningsvis fokuserar vi mer på padel och har tennisen brevdvid, säger Bonfré.
SM 2017 var fantastiskt på många sätt och lär gå till historien då endast en av de fyra finalisterna är uttagen i landslaget som ska spela EM i november. Eller så är det något vi får börja vänja oss vid. För Windahl, Bonfré och Stjern har alla visat hur mycket det går att göra på bara ett år om talangen och inställningen är den rätta.
Om det skrälldes och chockades på herrsidan var det precis tvärtom i damklassen. Det hela gick precis som väntat – men det som gladde var att Ebba Stedt och Antonette Andersson gjorde sin klart bästa match mot Sofia Arvidsson och Anna Svedenhov.
Men de gigantiska favoriterna höll för trycket och kunde sedan, med stor lättnad, kyssa vandringspriset.
- Vi visste ju att vi var laget som alla ville slå, men vi taggades av pressen, sa Sofia Arvidsson.
För båda var det första SM-guldet och båda erkänner att det är något som känns alldeles speciellt.
- Det är en extra nerv. Vi var verkligen laddade, säger Sofia som spelade på hemmaplan.
Anna Svedenhov minns tillbaka när hon spelade sitt första SM och säger att hon då var helt chanslös. Sedan dess har hon tränat hårt och målmedvetet och kan nu titulera sig bäst i Sverige.
- Ja, shit. Nu står jag här och har vunnit en sån titel.
Ni var väldigt stora favoriter. Hur har ni hanterat det?
- Det är svårt att vara det. För jobbet måste göras. Men vi har tagit en boll i taget och följt vår plan. Vi har satt ner bollen i mitten för att inte ge dom vinklar. Spela enkelt, inte missa och ändå sätta press.
Antonette Andersson kämpade hårt i finalen.
Det var mycket publik under SM. De uppbyggda läktarna var ofta fullsatta.
Christoffer Sonesson och Calle Knutsson tog set av slutsegrarna i kvartsfinalen.
Anton Andersson och Ola Brodén lyckades inte försvara sin SM-titel. Men kommer garanterat igen.
Daniel Windahl in action.
Anna Svedenhov kämpar i försvar.
Windahl och Vasquez ccoachdes i finalen av Andreas Ehrnvall (segrare i herrar +45)
Johan Håkansson
