Det är lördag kväll och man har inget vettigare att göra än att försöka förstå spelet lite till.
Man inser att man är en nörd när man fastnar i ett youtubeklipp som analyserar en enda padelpoäng. En av tusentals.
Och när man dessutom känner att man måste skriva om det där klippet så är man givetvis förlorad.
För mig blir kärleken till padel bara större ju större kunskapen blir. Det är som om ett dataspel, där nya, dittills hemliga rum öppnas och man får tillgång till en ny värld.
Klippet jag tänker avhandla dök upp av en slump när jag gick till Youtube och det tåls att tittas på många, många gånger. Läs gärna texten innan ni ser klippet. Eller samtidigt.
Bollen går åtta gånger över nät. Försvarande lag slår fyra slag. Alla är perfekta.
Det ger en fin inblick i hur komplicerat padel egentligen är på hög nivå. Och att det hela tiden handlar om precision, tajming och samarbete.
Poängen är en mästerlig uppvisning i försvarsspel av de två bästa i grenen: världsettorna Fernando Belasteguin och Pablo Lima.
Det första att lägga märke till är Limas serveretur som är slagen precis rakt mot kroppen på Paquito. Returens syfte är enbart att den ska vara svår att attackera hårt på, vilket också lyckas. Paquito tvingas mer stöta in sin volley och väljer då att göra det mot mitten.
Egentligen är Paquito och Sanyo i stort trubbel redan där. Bela slickar sig om munnen när han går ner för att slå bollen som studsar ut lite för högt, lite för långt från bakväggen.
Han har i det läget flera val. Han kan slå hårt, han kan lobba och han kan placera.
Så fort Lima ser vilket slag Bela väljer vet han exakt vad han ska göra.
Intressant att se hur Lima noga tittar på vad Bela ska välja för lösning. När han ser att valet är en dropp mot Paquitos backhand är det kusligt hur tajmat de tillsammans följer upp slaget och attackerar nätet. Står Lima och sover där är Belas schackdrag tämligen uddlöst.
Varför väljer Bela en dropp?
Här tror jag det är ett mindgame, där Bela räknar med att Paquito gissar på en lobb. Då trycker inte Paqutio nätet hela vägen och är istället beredd på att backa. Ni kan även titta på hur Bela maskerar sitt slag. In i det absolut sista ser det faktiskt ut som att han ska skicka upp bollen i luften.
Den absoluta nyckeln för droppen är precision, vilket Bela är den store mästaren på. Den måste vara - och är - exakt utförd. Den är så låg och kort att den inte går att slå på volley. Paquito tvingas släppa ner den och är därmed i en väldigt svår situation.
Hade droppen däremot varit för hög eller för hård hade schackdraget snarast slagit tillbaka.
Viktigt också att notera var Bela och Lima väljer att positionera sig när Paquito ska slå. De trycker inte nät för hårt, vilket hade gjort det ganska lätt för Paquito att slå en lobb tillbaka. I stället landar de cirka tre-fyra meter från nätet, beredda på volleyduell, lobb eller en dropp tillbaka.
Paquito väljer att lägga en boll helt utan fart rakt till Limas fötter. Han vågar inte gå någon annanstans eftersom han är lite ur position och mitten är öppen.
I det här läget har Bela och Lima övertaget. Lima väljer att slå en presicionslobb ner mot backhandhörnet vilket är något att lära sig av.
Många tycker jag gör felet att vilja attackera lösa bollar med kraft. Förmodligen en reflex från tennisen. Men det är en risk. På bollar helt utan fart är dropp eller lobb mer effektivt. Då riskerar man inte att få en hård volley emot sig.
Limas lobb är tillräckigt bra för att Paquito inte ska kunna slå en bandeja. Han måste slå en platt eller toppad smash, om han inte släpper ner bollen.
Därför väljer Bela snarast att backa av än att trycka mot nätet. Och det som sedan händer är mer en logisk konsekvens av dessa perfekta schackdrag. Paquito slår en toppad smash diagonalt, något som Bela är helt förberedd på. Han snurrar lugnt med bollen som blir på tok för hög och vet att mitten nu är öppen.
Även det sista slaget är perfekt. Som en avgörande dolkstöt. Bela får slå uppifrån och ner och då kan man med fördel använda lätt underskruv. Det gör att han får tillräcklig fart för att slå igenom mitten men också att bollen dör efter bakväggen.
Helt enkelt en perfekt spelad poäng och man blir glad i padelhjärtat.
När jag ser den blir jag direkt sugen att ta mig till padelbanan. Jag vill slå returer mot kroppen. Jag vill träna med min partner på att följa upp en dropp som en inövad miliätärmanöver. Jag vill bli bättre på att spela schack där ute på banan.
Vill inte ni?
Johan Håkansson
