Jag har precis börjat landa efter nyheten om att Båstad ska få arrangera World Padel Tour Open. Inte bara en gång – utan fem år i rad.
Det börjar bli dags att reflektera över denna nyhet, vad den betyder för svensk padel på både lång och kort sikt.
En direkt aspekt är vilken enorm tilltro World Padel Tour har för Sverige som padelland. Det de fick se i Helsingborg i höstas imponerade och att de nu placerar den enda Open-turneringen utanför den ibiriska halvön i just Sverige säger en hel del. Likaså att man väljer att skriva ett långtidskontrakt direkt. De behöver inte ens se och utvärdera – de v-e-t att det kommer bli högklassigt i Båstad.
Ägargruppen bakom WPT Open i Båstad var helt okänd i Padelsverige för några dagar sedan.
Men det som påverkat mig mest är faktiskt något annat. Det är inte att Sverige får en Open, utan vilka som såg till att det kunde hända.
Efter att ha bevakat svensk padel på mycket nära håll i ett drygt år trodde jag att jag hade full koll på de aktörer som finns som närde slika planer och som dessutom hade resurser att genomföra det.
Så dyker det upp en konstellation människor som jag knappt har hört talas om och tar svensk padel till en helt ny nivå.
John Brolin från Göteborg var ett helt okänt namn för mig. Vi stötte på varandra flera gånger i Madrid och i ärlighetens namn undrade jag vad det var för filur. Han satt med sin laptop uppslagen mest hela tiden och min gissning var att det var en aktör som såg och lärde för framtiden.
Att han i själva verket satt i hemliga möten med WPT-pampen Hernan Auguste för att ro iland detta otroliga kontrakt fanns inte på min världskarta.
Patrik Rittfeldt stötte jag på under SM i Halmstad där han presenterade planerna på ett padelgymnasium i Båstad. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att han samtidigt närde planer på att skriva svensk padelhistoria på den här nivån.
Och vad lär vi oss av det? Jo, att vi inte kan se vad som kommer härnäst. Att precis vad som helst kan hända med svensk padel de kommande åren. Helt nya aktörer kan kliva in och rita om hela kartan när som helst. Och då tänker jag faktiskt inte på Zlatan Ibrahimovic.
Vad som gladde mig när jag intervjuade Brolin och Rittfeldt var att de gång på gång pratade om att bygga sporten padel från flera håll. Visst, WPT är en utmärkt fest som lär öka intresset för sporten – men de har också tankar och idéer för att utveckla framtiden, det vill säga barn- och ungdomsverksamhet. Det visar att ägargruppen består av personer som sporten lär få stor nytta av i framtiden.
Jag nås också av signaler om att riktigt stora elefanter börjar närma sig padeln. För de har insett att det ligger en stor framtid där och att det börjar bli hög tid att haka på tåget. Jag tror vi kommer att få se stora nyheter redan under nästa år.
Samtidigt kommer det jobbas på bland de aktörer som hitintills tagit sporten dit den är i dag i Sverige.
Gänget bakom Padel Crew kommer inte att luta sig tillbaka. Inte heller gänget i Uppsala. Och jag väntar med spänning på vad PDL-gruppen tänker åstadkomma. Ägarna bakom nyöppnade Örebro Padelcenter verkar också ha stora ambitioner.
Och så har vi ju en viss Z som ännu lurar lite i vassen.
Hur framtiden ser ut har vi inte en aning om.
Mer än att det kommer bli väldigt spännande.
Johan Håkansson
