Alltid när en intensiv tävlingshelg är över susar det i skallen av trötthet och av ljudet från padelbollar som slår i glaset.
Det kan vara svårt att få ordning på tankarna, men jag ska göra ett ambitiöst försök att sammanfatta Swedish Padel Tour-tävlingen på Helsingborgs Racketklubb.
Om vi börjar med segrarna kan vi snabbt konstatera att när Billie Gajic saknas finns det i nuläget inget lag som kan ge Sofia Arvidsson och Anna Svedenhov en riktig match. Antonette Andersson och Ebba Stedt gjorde sitt bästa i finalen men siffrorna 6-1, 6-2 speglar ganska väl hur matchen såg ut.
Sofia Arvidsson är ruskigt bra nu (jösses, hon vann även herrarnas B-klass!) och personligen tycker jag att Svedenhovs utveckling efter fyllda 40 är bland det häftigaste inom dampadeln. Jag vet att hon tränar hårt, mycket och seriöst och det märks på banan.
Sofia Arvidsson och Anna Svedenhov var i en klass för sig.
Alla fyra spelarna lär vara med i EM-truppen till hösten, men det intressanta är egentligen det som händer bakom.
Jag tänker spontant och direkt på sex tjejer som visade i helgen att de vill uppåt och att den resan är fullt möjlig om de är beredda på att lägga ner den tid som krävs.
Anna-Klara Ahlmer och Anna Åkerberg fick en supertuff lottning och åkte ut i första omgången, men vann sedan platen. Båda imponerade alldeles säkert på våra nya förbundskaptener. I platefinalen mötte de Anna Bläckberg och Emmie Ekdahl, två tjejer som också vill uppåt.
Det roliga med alla fyra är att de är så 100 procent tävlingsinriktade. De älskar verkligen att kriga om varje boll.
Madeleine Saari-Byström och Anna Velica från Uppsala spelade mot Sverigeliten för första gången och fick en rejäl lektion i semifinalen mot Antonette och Ebba. De fick ett game och man skulle kunna tänka sig att de var lite stukade efteråt.
Absolut inte.
- Det här motståndet har vi inte i Stockholmsområdet. Vi måste möta det fler gånger, sa Madeleine direkt efter matchen.
Och om vi nu ska prata om framtiden: Antonettes dotter Alexandra gick till semifinal tillsammans med Mari Andersson och är ett jättenamn för framtiden.
Snabbt över till herrklassen som verkligen rockade fett, som kidsen säger (om de nu fortfarande gör det).
På nedre halvan svepte en tornado fram genom spelträdet vid namn Daniel Windahl och Simon Vasques. Ni som läser Padelfeber kanske minns att jag utfärdade en stor varning för det här laget inför turneringen och anledningen var flera:
1) De är otroligt duktiga. 2) De passar så fint tillsammans. 3) Hallen är som gjord för deras offensiva och hårda padel.
Daniel Windahl laddar släggan.
De förlorade inte ett set på väg mot finalen och vi var nog alla otroligt spända på hur den skulle sluta.
Där fick de möta favoriten Bobby Seger och Andreas Pålsson, som överlevt sin semifinal med minsta möjliga marginal.
De låg under med 5-2 i avgörande set mot Björn Mossberg och Andreas Beer och i det avslutande tiebreaket hade de även en matchboll emot sig.
Andreas Beer och Björn Mossberg stärkte sina EM-aktier.
- Den går in högt på listan över upphämtningar vi gjort, sa Seger.
- Samtidigt var det bara ett break. Vi höll oss strikt till vår plan när vi lyckades bryta tillbaka och det var att undvika Mossberg på nät, sa Paulsson.
Den matchen var tävlingens absoluta höjdpunkt. Helt enkelt svensk padel när den är som allra bäst. Jag blev djupt imponerad av både Beer och Mossberg som spelade modigt och smart och skakade om favoriten maximalt. Jag förstår att det är bittert nu, men i efterhand hoppas jag att de kan känna stor stolthet över sin insats och bli inte förvånade om båda belönas med en EM-plats framöver.
Finalen blev inte alls så jämn som jag hade trott. Jo, till en början, men efter 3-3 i första set tog Pålsson och Seger över allt mer och visade att det trots allt fortfarande finns en resa kvar att göra mot toppen för 20-årige Windahl och 24-årige Vasques. 6-3, 6-2 var garanterat en stor besvikelse för ungtupparna. Men båda vill absolut visa att de också ska vara med i EM-diskussionen.
Ja, det är ju där vi hamnar till slut.
För den här tävlingen följdes på plats av förbundskapten Dani Dios som hela dagarna gick omkring i hallen med en stor, blå anteckningsbok under armen. Där gjorde han anteckningar om massor av spelare som alla på ett eller annat sätt är intressanta för landslaget framöver.
Mellan två matcher slog jag mig ner med Dios och frågade honom om hans intryck av helgen.
- Helgen har varit fantastisk för mig. Jag har fått se många spelare i matchsituation, och hur de agerar under press. Allt är väldigt jämnt och man ser hur de yngre har tagit viktiga steg, sa han.
Dios berättade gång på gång hur svårt det kommer att bli att ta ut en EM-trupp och att han inser att några kommer att bli upprörda hur han än gör.
- Det är så mycket jag måste ta i beaktande, men det viktigaste är att vi verkligen blir ett lag. Jag tar inte ut spelarna individuellt utan för att de tillsammans ska skapa en så stark enhet som möjligt.
Om bara ett par, tre veckor ska truppen vara färdig och förmodligen gav helgen en hel del intryck. För även om läger väntar så är träning ändå träning och tävling är något helt annat.
- Vi har tittat och medvetet satt press på spelarna. Och ibland när de gjort något dumt har de sett sig oroligt om för att se om jag såg det. Och sedan tänkt ”shit, han såg det”, säger han och ler.
Även Calle Knutsson måste nämnas i denna krönika. Tillsammans med Andreas Johansson spelade han fantastiskt fram till kvartsfinalen där de vann första set med 6-1 över Ola Brodén och André Schluter. Men sedan gick Johansson sönder och de kunde inte slutföra matchen. Men jag tror Knutsson hann visa tillräckligt för att imponera stort på herr Dios.
Nu väntar World Padel Tour i Helsingborg och det blir givetvis en enorm höjdare. Sedan fortsätter den heta hösten med SM och EM och en avslutning på den svenska padeltouren.
Jag avslutar krönikan med att citera Dani Dios:
- Utvecklingen i Sverige går hela tiden framåt. Det blir mer och mer padel. Jag är djupt imponerad.
Det är jag med.
Johan Håkansson
