Det är fredag morgon, jag sitter ensam i frukostmatsalen på ett av spelarhotellen. Normalt brukar det vara ett myller av ungdomar var man än är. På hotellet bor förutom Sverige; Brasilien, Italien, Portugal, Belgien, USA och Chile, ett Chile vi ska ta oss an i eftermiddagens lagmatch…
Det här är en vecka så fylld av intryck och det kommer att ta veckor att smälta och vara ett minne för livet, inte bara för ungdomarna utan även för mig och Daniel Schylander som haft nöjet att genomföra detta.
Det går inte med ord beskriva känslan som gick genom kroppen när vi i lördags klev genom grindarna på club Inacua i Malaga för att reka spelplatserna. Kvalet var i full gång på de 15 banorna och packat med ungdomar, hundratals, jag och Karlsson(Luddes pappa) stod som två fågelholkar och blickade ut över området, vilken känsla och här ska vi och våra ungdomar vara med - un sueño!
Det var inte bara vi ledare och föräldrar som är med på resan som blev påverkade. Även våra spelare insåg helt plötsligt storheten i att vara här. Måndagens morgonspel blev en tuff upplevelse men vi fick med oss game i alla matcher och kände oss aldrig blåsta av banan, även om vi var chanslösa i ett par matcher.
Och det är nu det roliga och intressanta börjar hända. Redan till eftermiddagens match mot Paraguay har gänget smält intrycken, sugit åt sig av det de sett och spelar helt plötsligt en helt annan padel, en bättre padel och är nära i två av matcherna mot det laget som två dagar senare står som gruppsegrare…
Men på tisdagen händer det, Bella och Smilla ska in mot två amerikanskor. Klockan är nio på morgonen, solen har precis lättat från horisonten, daggen håller på att torka på glasen. Vi har en kort genomgång och en bra uppvärmning, matchen drar igång, borta är tveksamheter och nervositet. Långa dueller, smart spel men en tight start. Vi justerar lite, tjejerna levererar och plötsligt står vi med setbollar - vårt första set är ett faktum! Och det flyter på, vi lyckas lura in jänkarnas backhandspelare i mitten för att sedan komma åt hörnet bakom henne och Sveriges första seger i en JVM match är ett bärgad. Vilken känsla, jag får faktiskt gåshud när jag skriver om det…
Frukostmatsalen är nu halvfull, Belgiens trupp på 22 ungdomar omringar mig, ett fantastiskt gäng. De har tagit med sig en stor trupp för att se och lära. De tittar om och om igen på en filmsnutt från igår. I sin sista match för veckan slår deras 18 åringar ett mexikanskt lag, helt osannolikt, enda segern. De har redan förlorat lagmatchen, det är redan klart att de blir sist i lagtävlingen, men de firar segern som om de tagit VM guld! Hela truppen rusar in på banan dansar, skriker och firar. De är fortfarande helt upprymda av segern från igår, idrott är fantastisk!
Tisdagens framgångar fortsätter, Dogge och Ekvall nyper till ett par från Paraguay som nog trodde det räckte ”att ställa ut skorna” mot Sverige. Ruskigt stabilt spel av oss, tar första setet, sen svajar det till. Paraguay börjar med ett break, håller sin serve fram till 2-0, breakboll igen. Då höjer sig killarna två steg, håller gamet, sidbyte - lite snack - break - håller serven 3-2! Break och den ene Paraguayanen bryter ihop och ger oss de två sista gamen. Vi är inne i huvudlottningen! Med namn som Garrido & ”Chipi” i trädet - otroligt och fantastiskt!
Vi torskar på kvällen mot Brasilien i lagmatchen. Matchen går i en gryta på Club Capellania. På banan jämte spelar Mexico mot England samtidigt, uppskattar det till 200 personer i publiken, det är ett osannolikt tryck, det går inte att göra sig hörd. Fyra hejarklackar gör sitt bästa att låta mest. Kalle och Ludde är riktigt nära att få till det hela vägen men ryker i tie break i andra set och saknar fortfarande en viktoria. Erik gör sin VM debut i detta inferno och han gör det riktigt bra mot två välvuxna killar, ibland kan man också förlora med ett leende på läpparna, vilken kväll.
Onsdagmorgon, 16 del mot ett italienskt par för Dogge och Ekvall. Anspänning ligger i luften, det dallrar. Första set går igång, inget funkar, en är övertaggad, en är ”gipsad”. Svårt att nå fram med snacket, andra set börjar bra, vi är med i matchen och känner att vi kan rubba dem men får ett onödigt break emot oss och matchen rinner iväg. Besvikelse, första och enda gången under veckan. Vi ville mer och vi kan mer men en enorm erfarenhet rikare, två banor bort spelar Spaniens storstjärna Garrido inför storpublik, vi strosar dit och slötittar lite med tomma blickar.
Vi bestämmer ganska snart att Beligien ska sota för det här.
Vilken match vi gör! David och Leo som haft en tuff start på veckan, blandat högt och låg är först in. De gör en fantastisk match, håller i bollen, spelar smart och får utdelning. I andra setet flyter det på, avslappnat metodiskt och bra fötter. De spräcker sin vinstnolla och visar vägen mot belgarna! Kalle och Ludde går på, börjar bra och rider på framgångsvågen, klipper första setet som är tight, nu ska de ta sin första match. Då, helt plötsligt försvinner magin, inget flyt, spelar på fel bollar, förlorar fel poäng 1-1. Daniel peppar och de gör några ändringar. Tredje set börjar bra, vi har greppet och sen händer det igen, vi ger bort några enkla och det är, minst sagt, match igen. Var de säger i nästa sidbyte vet jag inte, jag står en bit bort och kliar mig nervöst i skägget. Men de spelar helt osannolikt bra igen, Kalle bryter in vid rätt lägen, Ludde vågar gå på och gör rätt val och vi blankar hem sista gamet. Första vinsten i en lagmatch är ett faktum - alla våra lag har fått vara med att vinna!
Ren glädje, jag är helt varm inombords, allt arbete, planering, hela satsningen vi gjort är avbetald - tack killar och tjejer för allt ni gett tillbaka till oss och inte minst svensk padel, vi är nu på juniorkartan också.
Just det, vi har ju match idag också, klockan 15:00 på Real Club Candado, mot Chile.
Hur den matchen går spelar inte så stor roll för mig, vi är redan vinnare!
Fredric Bengtsson
