Andersson och Beer är lite av svensk padeladel och en röd tråd genom sportens korta historia i Sverige.
Under två säsonger var de i princip ostoppbara. Ryktet säger att de aldrig någonsin förlorat mot ett svenskt motstånd.
Något som inte förnekas av Anton Andersson.
- Nej, jag kan faktiskt inte komma ihåg att vi har gjort det. Jag kan göra bort mig här nu, men jag har inget minne av det.
Så om något svenskt lag har besegrat Andersson/Beer på tävling går det bra att träda fram och korrigera historiebeskrivningen.
Hur som helst var de extremt framgångsrika under åren 2013 och 2014 och vann i princip allt de ställde upp i.
- Det var ju färre par på den tiden. Men vi vann det som skulle ha varit SM 2013, men bara någon vecka innan tävlingen togs SM-statusen bort. Jag säger ändå att vi vann det ”inofficiella SM:et det året”, säger Andersson och skrattar.
2014 blev det av olika anledningar inget SM. Och sedan bestämde sig paret för att gå skilda vägar.
SM-titeln som aldrig räknades. Året var 2013.
- Vi var utomlands också och spelade. En gång i Holland och en i Tyskland. Och vi vann båda, säger Anton.
Så varför slutade ni spela tillsammans?
- Det var absolut ingen jobbig skilsmässa. Det handlade mer om att jag hade flyttat upp till Stockholm. Och att Mattias Lundmark var uppe här då och då. Så det blev naturligt att vi parade ihop. Samtidigt bodde Beer och Ola Brodén i Malmö och blev ett par.
Därmed tog en era slut. ”De oslagbara” hittade nya vägar i sina karriärer och framför allt Anton Andersson har nått stora framgångar senaste åren.
Andreas Beer har dock spelat otroligt bra senaste månaderna med flera olika partners. Han har påmint om fornstora dagar och är i allra högsta grad aktuell för EM-truppen.
Så det är inte utan att det kittlar att paret nu vid Gävles SPT ska spela ihop igen för första gången på tre år.
- Vi har pratat om att göra det några gånger när vi har saknat partners, men det har inte blivit av. Nu dök chansen upp när Ola Brodén inte kunde åka till Gävle. Vi snackade och sa: ”vi kör!”.
Känslan?
- Det är riktigt kul. Jag tror vi kommer att hitta in i det snabbt igen. Ingen av oss har ju ändrat spelstil, direkt. Vi är samma spelartyper nu som tidigare.
Just den hårtslående Andersson och den trixige, vänsterhänta Beer är ju på pappret en perfekt kombination.
Vad har ni för mål i helgen?
- Det är klart vi hoppas gå en bit i tävlingen. Men det är tuffa matcher direkt. Det gäller verkligen att vi hittar varandra. Men något direkt resultatmål har jag inte. Det ska mest bli kul att lira med Beer igen.
Beskriv Andreas Beer?
- Han är ju fantastisk. Jag har aldrig förstått hur han lyckas med lobbarna. Spelar ingen roll om det är fem meter eller 25 meter till tak. Lobben sitter alltid perfekt en decimeter från bakväggen. Sen har han ju en väldigt bra och smart smash in i gallret med sin vänster.
Hur är padellivet annars? Det har varit landslagsläger och WPT i Helsingborg?
- Ja, lägret var väldigt givande. Jag har fått en del pointers av Gabo och Dani att tänka på. Bland annat hur jag lägger min volley. Hur man ska få motståndarna att röra sig. Om man slår en lös volley i mitten med lagom djup så sätter man nästa hårdare och skuren ner i hörnet på den som tar den i mitten. Just tempoväxlingar blir viktigare.
- Vi svenskar spelar gärna djupa, hårda volleys och vill att de ska studsa i väggen. Då känner vi att vi har tryck. Men riktigt bra spelare vill ha bollarna så och blir bara bättre. Mot vissa är det bättre att lägga en halvmeter kortare så att de tvingas slå före vägg.
Just Gabo Loredo och Dani Dios ställer upp i Gävle. Blir dom favoriter?
- Ja, det ska dom vara.
Sedan väntar SM – och då är du tillbaka med Ola?
- Japp, vi kör där. Och sedan hoppas man såklart bli uttagen till EM.
Anton och Ola Brodén vid WPT i Helsingborg.
Om vi kort nämner WPT i Helsingborg. Du såg oerhört besviken ut efter er match där?
- Ja, det är klart att det blir en större besvikelse när vi inte når upp i normal nivå. Men jag kände att vi låste in oss på en spelare och att vårt spel också låste sig då. I en sån match kan allt lossna, men det gjorde aldrig det riktigt.
Johan Håkansson
