Ligger själv i soffan under filt och följer Mastersslutspelet i Madrid via Youtube.
Herrklassen har känts lite avslagen på grund av återbud och när världsettorna Bela/Lima för andra året i rad fick dra sig ur blev det lite pyspunka på turneringen.
Damklassen har däremot glött. Otroligt bra matcher där till slut tvillingarna Mapi och Majo tog finalen över världsettorna Marrero och Salazar. Sista setets tiebreak var nog den bästa dampadel jag sett och det blev uppenbart att damerna är precis lika stora artister som herrarna.
På hemmaplan tog Padelfebers bloggare Andréas Johansson hem Växjös December Open tillsammans med Mexikos stolthet Gabo Loredo.
Jag såg det paret spela riktigt bra padel i Luleå i somras och gissar att de nådde upp till samma höjder nu. Kul för Andréas som jag vet har brottats lite med sin padel ett tag men som sista tiden känt att han börjat hitta rätt.
Ett år närmar sig slutet och tittar vi tillbaka på 2016 så är det svårt att inte få ett leende på läpparna. Så oerhört mycket har varit så oerhört bra och skoj.
Jag fick själv glädjen att närvara i Portugal under VM-succén då vårt damlag sensationellt tog sig till semifinal. Det verkar ha gett en enorm mersmak. När man ser landslagstjejernas inlägg på sociala medier fullkomligt vibrerar de av inspiriation. Det ska gymmas, det ska hoppas hopprep, det ska åkas utomlands - listan är diger på hur de ska nå nästa nivå. Det är häftigt att se och man blir själv inpsirerad att släpa sig till det där gymmet…
Billie Gajic och Antonette Andersson var 2016 års giganter. De förlorade inte en enda match mot svenskt motstånd och var dessutom nära att kvala in till WPT i Monte Carlo. Lägg till att de var en stabil klippa att luta sig emot i VM så förstår ni att de hade ett rätt okej år.
Inget tyder på att 2017 kommer bli sämre. Särskilt inte nu när de hela tiden känner flåset i nacken från Sofia Arvidsson och Mari Andersson. Konkurrens och prestige är vad som gjorde svensk tennis och pingis så stor på 80-talet. Det behövs för att nå framgång.
Tittar vi på Swedish Padel Tour var den också till stora delar en succé. Nästan otroligt att sporten så snabbt lyckats hitta ett sånt koncept. Nu gäller det för förbundet att vidareutveckla idén, att få med sig hela Padelsverige, som växer så det knakar.
Det är en utmaning att vara inkluderande mot alla nya städer som får nya fina padelhallar. Sporten växer så snabbt att det knappt går att hänga med. Vilken den bästa vägen i framtiden är vet jag inte, men det förtjänar en ordentlig diskussion.
Nationellt seriespel?
Regionsindelat seriespel?
Riksomfattande tour?
Stadsmatcher?
2017 lär också, åtminstone på herrsidan, innebära en del nya konstellationer. Jag hör rykten om att det till och med kan bli förändringar bland landslagsparen. Det är något vi får skäl att återkomma till när nästa säsong närmar sig.
Att Peter Forsberg, en av Sveriges största idrottsmän genom tiderna, väljer att investera i en ny padelhall i Umeå är intressant. Det visar att sporten är glödhet och att fler kapitalstarka lär följa efter. Nyligen hade DI Weekend ett stort reportage om padel med ett visst fokus på folksporten som affär. Och det är givetvis toppen för sportens expansion.
Men jag är personligen lika intresserad av sportens utveckling. Att ett gäng medelålders (som jag) hittar en extremt rolig sysselsättning är fantastiskt, men hur ska Sverige få igång en fungerande maskin som spottar fram talanger? Det är också en utmaning att titta på.
Hörde att Sverige nu närmar sig 150 padelbanor. Det är häftigt. Men det är bara en början. Jag hörde att Belgiens padelförbund tagit fram en plan för att nå 1500 banor. Detta bör Sverige kika på.
Jag har också funderat en hel del på den padel som vi spelar. Behöver Sverige hjälp från Spanien eller Argentina för att utvecklas ytterligare. Som jag ser det är svaret både ja och nej. Mycket klarar vi sjäva och man ska inte uppförstora betydelsen av utländska impulser. Däremot kan det vara bra för att öka förståelsen för spelet. Padel har många dimensioner och Sverige har många kvar att upptäcka och att lära sig bemästra.
Men viktigast är ändå att våra bästa spelare får möta många olika typer av motstånd på en nivå just över sig själva. Ska spelare som Pålsson, Ola Brodén, Anton Andersson och Bobby Seger ta nästa kliv krävs det sparring. Både träning och match. Detsamma gäller våra bästa damer.
Padelcrew förtjänar här även ett stort beröm för hur SM arrangerades. Jag hoppas att det fungerar som en måttstock för kommande evenemang. Synd bara att livestreamingen inte fungerade. Något som borde vara fläckfritt på de större tävlingarna till nästa säsong.
2016 var också året Padelfeber föddes. Närmare bestämt den 1 oktober. Det har inte ens gått tre månader, men jag tycker att sajten redan har betytt en hel del för sporten.
Det hoppas och tror jag att den kommer att göra för lång tid framöver.
Tack för att ni läser!
Johan
